Andakt till Konfa, v3

Hej, för 2 veckor sen så gjorde jag en ganska jättejobbig grej. Jag gjorde slut med min flickvän. Detta för att jag inte kände att jag kunde stå för de känslor som det innebär att vara tillsammans med någon. Det är hur som helst inte själva göra slut grejen jag tänker prata om nu, utan om hur gud kan ge ro och lättnad när allt är svårt.

Varje kväll innan jag ska sova så tycker jag att det är skönt att lägga mig ner, knäppa händer och be till gud. Om saker som jag tycker är jobbiga eller saker som jag är glad över. För typ 7 dagar sen så gjorde jag just det, la mig ner och knäppte händerna i bön. Jag bad om hur jag kände mig efter allting och jag bad att få hjälp och vägledning i den situationen jag befann mig i.

När jag bett klart så sa jag något i stil med: ”God natt Gud, nu ska jag sova” och då spred sig en värme och en lättnad inom mig. Den var inte fysisk utan själsligt och jag förstod att Gud var med mig i det här och att jag inte behövde gå igenom det ensam även om mina vänner kanske inte fanns tillgängliga för stunden.

Vad jag vill säga med det här är lite att även fast allt känns jätte mörkt, vilket det ibland gör, så finns Gud med dig och kan uppenbara sig för dig på lite onormala sätt, men det är fullt normalt. Han är ju trots allt Gud. Han finns alltid med dig när det krisar. Sen finns han ju även med när allt är bra också.
: )

Bibelord:
Joh 14:1-14
”Känn ing¬en oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min fa¬ders hus finns många rum. Skul¬le jag an¬nars säga att jag går bort för att be¬re¬da plats för er? Och om jag nu går bort och be¬re¬der plats för er, så skall jag kom¬ma till¬ba¬ka och hämta er till mig, för att också ni skall va¬ra där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.”