Vem eller vad är jag?

Var försiktig med att sätta något utanför dig själv. Lämna t.ex. inte över dig själv till Universum, Moder Jord, Ärkeänglar, Uppstigna Mästare eller till Gud. Om du söker känslan av överlämnande, och har behov av en föräldrafigur, då kommer du projicera denna chimär utanför dig själv. Du kommer verkligen uppleva det som att det finns en högre makt som tar hand om dig, tröstar dig när du är ledsen, skyddar dig när du är i fara och ser till alla dina behov. Inse vem, eller kanske rättare sagt vad du är i din kärna. Din innersta essens är densamma som lever i allt, och i alla andra. Den genomsyrar hela universum, till en sådan grad att det är mer korrekt att säga att den innersta essensen är genomsyrad av universum, än tvärtom. Denna inre essens är detsamma som det okända, ingenting och tomhet - essensen är öppenheten inom vilken universum tillåts att manifesteras. När du överlämnar dig själv, ditt ego, eftersom du inser att det inte är tillräckligt, eftersom du inser att du inte kan klara dig själv, säg då helt enkelt ”Jag överlämnar mig”. Ha inte en tanke på till vad (eller vem) du överlämnar dig, och be heller inte om något och ställ inga frågor. Kort och gott, ge upp dig själv fullständigt och ha tillit. Det är ofarligt eftersom det inte finns något annat än du, din innersta essens. Du kan inte lämna över dig själv till någon annan eller något annat. Det är en omöjlighet.

När du sätter ett namn på något (t.ex. ”Gud”) så separerar du dig ifrån det. Du separerar dig ifrån dig själv, och projicerar vissa av dina aspekter utanför dig själv. Projektionen dyker upp utanför dig själv som en skuggbild och representation av det du förnekar inombords. Du kommer att se dig själv som antingen bättre eller sämre än dina medmänniskor, beroende på vilka egenskaper du uppfattar i dem. När du tror att du har vissa egenskaper, men inte andra, då kommer du uppleva dig som separerad från andra människor och universum i stort. Denna grundläggande missuppfattning följer med dig genom hela livet i allt du tar dig för, och det finns inget sätt att återfå enheten genom yttre erfarenheter eller genom relationer med andra människor. Du kan inte kompensera för en brist du har inom dig själv med yttre medel. Det enda sättet att råda bot på detta är att erkänna att du har köpt lögnen om separation, eftersom du tror att du är ditt ego.

Att överlämna dig själv, det är att blotta dig själv inför dig själv, allt du tror att du är - det är att vara uppriktig om vad du egentligen tror. Ditt ego är det enda du kan uppleva, eftersom egot är hela din upplevelse. Du kan inte bli av med ditt ego, utan att hela du försvinner. Därför kan egot aldrig upphöra, utan det enda du kan göra är att se förbi det, och göra det mindre viktigt. På så sätt kan egot tonas ner och mattas av till den grad, att det är näst intill obefintligt - men det är fortfarande inte borta. Gud (tomhet) har inga egenskaper och därmed inga delar, och därför måste vårt manifesterade fysiska universum vara en lögn.

Den sanna verkligheten är icke-existens, alltså en evig oändlig tomhet - verkligheten är statisk och oföränderlig. Sanningen är det okända, och i samma stund som den görs känd (manifesterad) så blir den en lögn. Du kan få kontakt med verkligheten genom att tona ner ditt ego, och på så sätt tysta tjattret som ständigt pågår i ditt huvud. Tankebruset tonas ner av sig självt, när du inte längre tror att det är du. Tystnaden efterliknar din inre essens av tomhet, och därför är den ditt riktiga jag - den är din kontakt med dig själv.

Egot är ofullständigt och ofullkomligt, eftersom det inte kan existera utan separation. Men du är inte ditt ego, och du kommer bara uppleva dig vara separerad från Gud så länge som du tror att egot är verkligheten.

När du överlämnar dig själv, då är du som en fisk som överlämnar sig till havet som den simmar i.