Illusionen

Hur många eoner har vi befunnit oss här?
Med illusionens kretslopp som en skyddande atmosfär
Vi är fast i cyklerna, och dömda att födas och dö utan ände
Många väntar på en befriare och frälsare, och intergalaktiska vänner
Varför vänta, när det är vi som väljer att brinna i helvetet?
Vi vill detta, men det kan vara svårt att erkänna
Med vårt minne raderat, så kan vi inte se att vi alltid är hemma
Försök inte hitta vägen ut ur en spegelsal, utan lär känna den
Det är vi som skapar detta tillsammans, på grund av vårt uppror
Guds son gjorde uppror i himlen, och blev nedslungad till moder jord
Detta är symboliskt och är ingen fabel som ska tolkas bokstavligt
Det syftar på existensens natur, och den oändliga tomhet vi uppstod ur
Himmelriket är utan motstånd, komplett, perfekt och heligt för evigt
Vi gjorde motstånd och separerade oss, så att vi kunde ta fysisk form
Det ligger något i dessa liknelser och allegorier; ingen rök utan eld
Vi gick från att vila i frid, till att leva mänskliga liv och lida pin
Illusionen blir tätare och tätare, ju längre tid den får pågå
Vi blir mer och mer involverade i något som är omöjligt att förstå
I vår glömska så är allt så lätt att missförstå; när ett har blivit två
Pusslet är omöjligt att lösa; vägen ut ur labyrinten är oändligt lång
Försök inte! Ju mer vi strävar desto starkare blir vårt motstånd
Illusionen är den oändliga historien, som vi berättar för oss själva
Annars hade vi inte funnits, och det är därför vi vägrar
Vi är rädda för vad som händer om vi skulle bli som vatten
Om vi skulle rida på den gudomliga vågen och följa med den

Blås bort röken, krossa speglarna, och uppvakna i verkligheten
Det krävs en evighet för att utforska oändligheten