Kött på internet? Nej tack!

Nu har det snackats mycket om varför vi ska dra och även lite om vart vi ska ta vägen sen. Mycket bra har sagts, här kommer mitt bidrag till Avhoppargruppen. Jag drömmer inte om något nytt fritt Facebook som många andra verkar göra, jag vill bara att vi alla ska ta våra vidriga nyllen och dra tillbaka dom från internet. Tillbaka till köttvärlden där dom hör hemma. Inget nytt Facebook, inga nyllen på nätet. Internet var bättre förr. Det låter kanske reaktionärt, men det är det inte. För tio år sendan var internet så mycket friare, skönare och revolutionärarer. Internet var motsatsen till allting som var dåligt, vi skulle ju göra oss oberoende av skivbolag, gammelmedia och våra meningslösa liv med hockeytöntar och tuttlisor i våra tråkiga byhålor.

Då var internet friheten.
Idag är allting precis som innan fast ännu sämre.

Först slutade vi kopiera kassetband, vilket var ganska skönt att slippa. Sen slutade vi fildela också, och idag har vi lärt oss att en enda kommersiell tjänst är allt som finns och oändligheten när det kommer till musik.

Först slutade vi kopiera upp fanzin och klistra affischer på elskåp, för bloggen var så mycket bättre. Sen slutade vi blogga också. Och idag sitter vi här och skapar innehåll i deras jävla pissmedia. Vi skulle ju kunnat ha gjort någonting fett istället liksom...

Sen var det det här med innehåll vs. yta också.

Internet har i alla tider varit en tillflyktsort för människor, företelelser och intressen som det inte finns någon plats för i köttvärlden. Var man däremot intresserad av att få komplimanger för sina stora tuttar eller visa hur bra man är på att sladda med moppen så var det inte på internet det hände, då är det snarare konsumparkeringen som gäller. Konsumparkeringen i Köttvärlden alltså.

I börjar var det bara riktiga miffon som intresserade sig för internet, sen kom det en tid då allt fler började använda internet, men inte fan var det för att prata med dom andra neandertalarna i klassen, jobbarkompisar eller någon jävla moderat som man råkar vara släkt med. Det handlade istället om att prata med andra likasinnade oavsett geografi eller andra världsliga ting.

Då fick man vara vem man ville eller ingen alls på nätet. Det där med att vara någon annan på nätet kanske var viktigt för vissa, för mig är det mer intressant att vara ingen alls. Jag vill hellre läsa vad en total främling vet om Italodiscolåtar dom går i mollackord än att läsa vart min jävla kusin köper sina gardiner.

Dagens sociala medier uppmuntrar ytlighet, narcissism och skryt.
Sociala medier gör oss till passiva korkade konsumenter på ett ännu värre sätt än gammelmedia gjorde, samtidigt som vi går runt och tror att vi har hela världen i fickan. Andrahandsupplevelserna och dom sociala genvägar som Facebook erbjuder oss är skapade av storebror för att vi inte ska känna oss så ensamma och miserabla som vi faktiskt är när vi tvingas upp klockan sex på morgonen för att åka in till köpcentrumet och kränga smartphones. Idag har jag käkat lunch med Anna, Pelle och Jocke och 47 vänner har gett mig komplimanger för min nya hårfärg tänker jag när jag i själva verket skundar mig hem för att ladda mobilbatteriet...

Jag kommer fortsätta använda internet på samma sätt som jag gjorde inna den här skiten. Jag kommer fortsätta att konversera med främlingar om trummaskiner, recept på bomber, Italo som går i moll eller vad som helst som intresserar mig. Men jag kommer aldrig mer bry mig om vem som sitter bakom det andra tangentbordet.

Jag har en bostadsadress, ett födelseår och en arbetsköpare. Jag har föräldrar och dagiskompisar. Men jag kommer aldrig mer identifiera mig och presenter mig med dom världsliga attributen.

Mitt AFK-namn sparar jag till dom som har mitt telefonnummer, epostadress eller vet vart jag bor.

På internet är jag ett tufft alias med en blinkande gifanimation som avatar, och mitt internet-jag kommer aldrig posta bilder på mitt kött-jag. Den som vill se hur jag ser ut i håret för fan käka lunch med mig också.

Kött på internet? Nej tack!