Läggningar kan ju också vridas och ändras över tid. När jag var ung var jag helt homo (från åtminstone sju till fjorton-femton) sen under slutet av högstadiet och under gymnasietiden flyttade jag mig sakta genom bi-igheten och blev mer och mer attraherad av tjejer, och efter ett tag mindre och mindre attraherad av killar. Det fanns en tid jag kallade mig straight, men sen jag började hänga med vettiga icke-tjejer har jag insett att jag kan attraheras av fler. Numera kan jag nog attraheras av de flesta kön- och kroppstyper, även om det är sällan jag attraheras av någon, så länge de inte är jättelångt från mig i ålder, men har svårt att tänka mig att falla för en maskulin cisman.

så gick från "yes, bara män för mig! till yes, allt utom (cis)män!"

sen tycker jag det ganska ofta kan vara svårt att urskilja kärlek från kombinationen vänskap+idolisering, en kombination jag drabbats av ganska många gånger. Den person jag är kär i nu och har varit de senaste åren började nog vid idolisering, utan attraktion alls egentligen, och sen när vi blev vänner kändes det mer som att jag var kär, sådär hyper och bubblig, första gången vi hade träffats efter att jag berättat för hen att jag var kär var jag så hyper så jag sprang de 3km konstanta backarna som var hem från busshållplatsen (jag springer aldrig frivilligt annars). Så jag hade väldigt starka kärleks/romantiska känslor då, men inte särskilt mycket sexuell attraktion - tänkte aldrig på hen vid onani eller så, t.ex. Den sexuella attraktionen kom i takt med att vi blev närmare med varandra "romantiskt".

Jag tror att min sexuella attraktion påverkats mycket av vilka jag umgåtts med - när jag var ung umgicks jag i princip bara med killar och var livrädd för tjejer typ (yay sexism), sen när jag väl började umgås med tjejer (via att jag hängde med en kille jag hade en crush på) började jag inse hur korkade människor jag hängt med under så många år, alltså väldigt många snubbar är väldigt korkade. Inte nödvändigtvis lågt intellekt men liksom... brutes, så att säga. Så jag slutade umgås med snubb-snubbar nästan helt, och allteftersom blev jag mindre attraherad av dem och mer av tjejer jag umgicks med. Back then umgicks jag främst med cispersoner (vad jag vet) men det fanns en hel del genderbending och jag tenderade att attraheras av "feminina" killar och "maskulina" tjejer, och hade en ganska lång sån där tonårscrush på en person som jag inte vet om hen var transtjej eller något annat (vi umgicks inte direkt, bara kompis kompis så jag gick och drömde efter den så att säga). Vid den perioden var jag även väldigt sexuellt aktiv och utlevande.
Sen blev jag ihop med en tjej och levde i en monohetrorelation ganska länge och var under tiden typ helt straight, slutade vara sexuellt utlevande och så och även efter det fortsatte jag vara straight och fortsatte att nästan bara umgås med tjejer till jag började engagera mig politiskt och träffade massa vettiga icke-cistjejer; en del snubbar som inte var så pjåkiga (och ett par riktigt vettiga!) och en del transpersoner som gjort stort intryck på mig och ändrat min inställning till kön ganska rejält, och under den perioden började jag även kunna attraheras av personer med mer maskulin kropp igen, dock fortfarande inte om de är "macho" i framtoningen.