Create a new version of paste:

Mjö. Jag vet inte jag. Det här är inte ett inlägg för att gå i någon slags polemik mot dig, men blev illa till mods av att läsa inlägget fast kan inte riktigt sätta fingret på vad. 

För att ge kontext så har jag själv en del lättare funktionsvariationer; jag har ADD, konstaterad men odiagnosticerade autistiska drag (eventuellt asperger) samt att jag har social fobi. Det praktiska slutresultatet är något som påminner ganska starkt om asperger plus att jag är folkskygg till nivån att jag undviker att lämna lägenheten. Jag behöver inte (så mycket) stöd för att klara mig i mitt dagliga liv, men jag kan inte ha ett "vanligt" jobb eller ett "vanligt" socialt liv. Så jag står med halva foten inne i gruppen det handlar om, men har många privilegier högfungerande har. Sen är jag vit och cisman vilket ju också begränsar mitt perspektiv, tror det finns en rätt stark intersektion vad gäller just funktionshinder och andra saker...

Känns som att diskussioner om människor med funktionsvariationer brukar drivas just av högfungerande människor. Nu är ju inte alla funktionsvariationer synliga, jag kan liksom inte veta om vare sig du eller Schyman har någon sådan, men jag har upplevt er båda som väldigt högfungerande och ja, det känns som en diskussion som är ovanligt tom på representation från de påverkade grupperna jämfört med t.ex. diskussioner kring feminism.

Givetvis ska alla människor ha en plats i samhället oavsett hur mycket de kan "bidra" med. Och det klart att diverse exotiserande "positiva" fördomar om människor med funktionsvariationer är skadliga. Men många (som kommunist vill jag ändå hoppas på de flesta) människor vill bidra på något sätt till samhället, och jag kan tänka mig att många med funktionsvariationer kan tycka att det är jobbigt att inte släppas in på de arenor där de kan bidra - oavsett om de har någon talang över vad folk i allmänhet har eller ej. 

Sen tyckte jag femte stycket kändes lite skumt att läsa. Det var säkert inte din mening, men för mig kändes det skumt att se någon jag uppfattar som högfungerande skriva, utan någon större kontext i sammanhanget och utan att det är del av en större diskussion om personer med funktionsvariationer, att en är trött på de positiva fördomarna, särskilt när det rörde just den typen av funktionsvariationer som jag har. Kanske är lite på samma sätt som det kan kännas störigt om en dude på sin blogg som inte handlar om feminism skriver att han är trött på alla positiva fördomar om tjejer och att tjejer alltid ses som så oskyldiga till allt, typ? Det stämmer att det är en skadlig fördom, men när det sägs liksom utan att det rör sig om en större diskussion i ämnet, när det liksom sägs som en off-hand kommentar (som det blir i det stora hela i din blogg, eftersom den väldigt sällan berör just funktionsvariationer) så känns det ändå jobbigt.

Tror de flesta människor har någon talang som de är bättre än många på, oavsett om de har funktionsvariationer eller ej. Men vad jag förstått, dels av min egen erfarenhet och dels av det jag läst och de jag känt med liknande problematik, så hindras en ofta att göra det en har talang för just för att samhället är konstruerat på ett sätt som är fientligt mot folk som avviker från funktionsnormerna. Jag är typ "smart" eller så, om en får tro psykologerna, men pga att utbildningssystemet är dåligt anpassat för folk som har svårt med planering, organisering och sociala interaktioner är jag ändå rätt obildad. Jag hade gärna velat bidra till samhället - inte minst genom politisk aktivism - men genom hur samhället är uppbyggt är det väldigt svårt.

Men överlag känns det som att diskussionerna alltid domineras av rätt högfungerande personer, och att personer med funktionsvariationer sällan ges plats att själva lägga fram vad som är problemen för dem/"oss" (vet inte riktigt om jag kan inkluderas i den gruppen) och då känns diskussioner om det alltid problematiskt i sig.

Jag menar alltså inte att du har fel i det du säger, det är inte en felaktig analys som så, men jag tror den kanske är otillräcklig liksom? Jag känner väl personligen att jag upplever det mer jobbigt att jag känner att jag kan bidra till samhället men att samhällets uppbyggnad förhindrar det, än att folk går omkring och tror att folk med aspergers är supersmarta. 

Sen, i dagsläget finns det en oerhört stark koppling mellan att vara bra på något och att ha rätt till något. Det suger att det är så men just nu är det så - och jag tycker inte att folk med funktionsvariatoner ska ha något större ansvar över, eller behöva vara ett slagträ i, kampen för att få bort de kopplingarna. På samma sätt som attityden "kvinnor är lika bra som män" historiskt har varit meningsfull för jämlikhetskampen kan ju "folk med funktionsvariationer är lika bra som folk utan" vara meningsfullt - även om det inte BORDE finnas en koppling mellan "vara lika bra" och "förtjänar lika rättigheter". Fattar att du inte menar att göra funktionsvarierade (kan en säga så?) till slagträ men det blir ju lite konsekvensen.

Förlåt om det här lät antagonistiskt eller som att jag försöker köra över dig, absolut inte, håller med i det mesta du skriver men det kändes som att det blev en lite onyanserad bild av vad människor med funktionsvariationer stöter på för problem.