Tankarna tänker sig själva

Finns det något jag är säker på? Finns det mönster inuti mig som upprepar sig? Hanterar jag mitt inre på samma sätt, eller på ett liknande sätt, från stund till stund? Öppenhet är att låta livet röra sig otyglat, utan koppel - utan system. Livet kan inte beskrivas eller sättas i system, därför att i samma stund som jag försöker tämja livet så kommer det att stagnera och dö. Livet är dynamiskt och oförutsägbart, och om jag låter det vara på det sättet så blomstrar det. Att ta saker för självklara och aldrig ifrågasätta dem är ett mönster - det är repetitivt. Det gör att jag blir blind för mig själv och vad jag gör. Jag blir mindre levande på så sätt.

***

En eld kan inte brinna oändligt länge. Veden tar slut och blir till aska.

*

Tankarna tänker sig själva. Det är inte vi som tänker dem, utan vi uppfattar endast dem. Om vi har en agenda och vill (och försöker) kontrollera dem, så blir de allt mer bångstyriga - som ett bortskämt barn. Men om vi ger dem öppenhet, alltså ett bredare spektra att existera inom, då blir de tvungna att anpassa sig till oss. Så länge som vi försöker och tror att vi kan styra dem, så kommer de styra oss. Men när vi ger dem öppenhet, genom att släppa agendan, då är det vi som styr tankarna. Vi är så bra på att styra dem, att vi inte behöver göra något förutom att observera dem.

När vi fokuserar på och involverar oss i känslor och tankar, så gör vi det för att vi vill styra dem. Vi vill ha bara positiva känslor och tankar. Detta är inte vad som händer. När vi fokuserar på detta brus av aktivitet så förstorar och förstärker vi hela bruset. Vi förstorar alltså känslor och tankar i allmänhet, inte bara de specifika positiva aspekterna vi är ute efter. I själva verket blir det övervägande negativa känslor och tankar som förstärks mest, eftersom vi endast ger dem ett mycket smalt fokus att existera inom. I den lilla glipan ryms väldigt lite möjlighet till rörelse, till liv, och därmed kommer känslorna och tankarna att hålla en väldigt trög takt. Frekvensen blir så låg att den kommer till uttryck som negativitet.

Vi upplever det som att det är vi som väljer våra tankar, men denna missuppfattning är mycket enkel att slå hål på. Om vi verkligen väljer dem själva, så hade det varit enkelt för oss att behålla full kontroll över dem. De hade utan undantag alltid varit positiva, och alltid en drivkraft för oss. De hade aldrig tagit form som ångest eller depression, inte ens när vi har yttre omständigheter som är ångestfyllda eller deprimerande.

När vi försöker använda tankarna, för att vara kreativa och komma på bra idéer, så blockerar vi i själva verket dem. Vi blir mindre kreativa och våra idéer kommer att vara föga imponerande. Varje gång vi försöker, så stryper vi flödet. Eftersom tankarna tänker sig själva, så är det enda vi kan göra att antingen blockera dem (genom fokus) eller öka deras frekvens (genom öppenhet).

Koncept är klumpiga och kan inte hjälpa oss att få kontroll över oss själva. Det är för mycket information i bruset för att vi ska kunna kartlägga det med våra tankar. Därför är det enda vi kan göra för att uppfatta och rätta till något, att observera utan agenda.

*

Klarar jag av att se förbi koncepten, och släppa agendan? Kan jag uppfatta min inre hållning och min yttre hållning samtidigt?