Ego-tripp

Om jag gör som jag alltid har gjort, så blir det som det alltid har varit. Osäkerheten är säkerheten jag har letat efter hela mitt liv.

Jag är inte osäker för att jag saknar tillräcklig intelligens eller kunskap, utan jag är det för att jag inser att säkerhet inte existerar i verkligheten. Jag måste alltid vara på vakt mot mitt ego, därför att mitt ego är jag. Jag kan inte överlista mig själv, eftersom mitt ego alltid ligger steget före.

Jag behöver förstå att mitt ego kommer att försöka kapa alla mina försök att göra mig fri från det. Ett av de listigaste sätten är när egot säger till mig att jag har lyckats. Ett annat sätt är när egot säger till mig att jag har misslyckats. Vad jag än säger till mig själv så kommer det att vara falskt, eftersom ingenting går att fastställa. Allt jag säger till mig själv kommer från egot, och det finns inga undantag.

Om jag låter mitt ego intala mig att jag har vunnit, så har jag i själva verket bara byggt ett effektivt fängelse åt mig själv. För varje gång jag gör så, så blir mitt fängelse bättre och bättre utformat. Det blir mer dolt så att jag får svårare att upptäcka det. Till slut har egot rotat sig så djupt att jag kommer låta det vara kvar där, utan uppsikt, under hela resten av mitt liv. Att spela död är egot bra på, men om jag vet att mitt ego aldrig egentligen kan dö eller försvinna, så går jag inte på det tricket. Vad finns det då kvar för mig att göra, förutom att ständigt vara alert? Eftersom jag inte har någon säkerhet, så är det enda sättet för mig att navigera i livet att ha närkontakt med det i nuet.

Egot är den som vill ha svar, och ger svar. Egot är den som vill ha säkerhet, och ger säkerhet. Egot är som en skojare som ger mig ett val mellan vänster och höger hand, men båda händerna är egot. Det går inte att välja rätt, och att välja är att välja fel. Ska jag då välja att aldrig välja något? Fel igen. Att avstå från att välja är också ett val.

Kan det vara så att det ändå finns ett sätt för mig att välja, utan att det är jag som väljer? Det finns ett sådant sätt, och det kommer jag att upptäcka när jag låter leken leka sig själv. Jag kan ta ledigt från jobbet med att kontrollera mitt liv, och märka att det kontrollerar sig självt. Men det handlar inte om vad jag gör praktiskt på ytan, utan om inställningen jag har inuti.

Det finns inget sätt att vara säker på att jag flyter med i livet, och det är denna osäkerhet som är nyckeln. Jag behöver bara ha tillit, och överlämna mig i mina egna händer. För det är ju jag som är livet. Jag är inte bara min kropp, utan även allting annat. Men precis som allt utanför min kropp sköter sig självt, så borde jag bemöta mig själv och min kropp likadant. När jag slutar göra skillnad mellan insidan och utsidan, mig och andra, mig och världen, mig och livet - det är då jag flyter med.