Skelett i garderoben

I mitt inre har jag ett ljudisolerat rum
Där låser jag in mina skrikande känslor
Där kan de föra sitt oväsen utan att störa
Jag har så många skelett i garderoben
Så jag stänger dörren till det som råder
Änglar inlåsta tillsammans med demoner
Det jag inte ser, är det som kör tåget
Jag är en berusad dåre som sover, men
Allt blir synligt när gryningen kommer
När jag är vaken tar jag inte längre order
Solen och månen turas om hela året
Så går det, för att det ena och det andra
Behöver varandra