Kursen tog sin början i skapandet av en blogg. Genom det fick kursdeltagarna insikt i hur formandet av en blogg går till och vidare viktiga aspekter att ta hänsyn till vid publicerandet av en text på nätet. Här var det nyttigt att i kursuppgiften integrera en egen redogörelse för hur PUL och upphovsrättslagen påverkar oss i vårt skrivande. Just insynen i olika medier över nätet och hur de fungerar är ovärderlig för mig som framtida lärare. Idag finns ett tydligt gap mellan de unga som växt upp med den nya tekniken och de äldre som har fått anpassa sig till den. Nu när internet har utvecklats till oerhört kraftfullt verktyg oavsett om man avser uteslutande sociala sammanhang, i arbetslivet, ekonomi etc. så råder det inget tvivel om att de flesta i Sverige betraktar internet som ett nödvändigt verktyg i sitt dagliga liv. Även om jag sedan tidigare var medveten om vilken enorm genomslagskraft internet har haft, så var det ändå förvånande att läsa att utvecklingen har eskalerat så kraftigt att t.ex. hälften av alla fyraåringar idag använder det på närmast daglig basis. Vidare är det förvånande om någon inte finns på den sociala plattformen Facebook, då det indikerar att det skulle föreligga ett aktivt avståndstagande från vad som trots allt är världens största virtuella gemenskap. Så bortsett från en utveckling som är intressant ur ett rent tekniskt perspektiv, har det också radikalt förändrat hur människor kommunicerar med varandra. Som Pia Södergård beskriver i ”Möjligheternas arena? Barns och ungas samtal om tjejer, killar, känslor och sexualitet på en virtuell arena” (2008); barn vill, liksom vuxna, vara en del av en social gemenskap. Nya sociala medier oavsett om det rör en virtuellt eller reellt sammanhang, utgör alltså bara ytterligare en social arena för människor att mötas på. Södergård har den sociala plattformen Lunarstorm som grund för sin studie, där hon tydligt påvisar detta faktum bl.a. genom ett samtal med en flicka om varför hon är medlem i Lunarstorm. Det största dragplåstret är utan tvekan hennes vänner, och vikten av att inte ställa sig utanför ett sammanhang som ”alla andra” är inuti. En strävan efter att vara en del av en gemenskap har alltid funnits, skillnaden är att den nu har förflyttats alltmer till en virtuell värld.

Oavsett vilken legitimitet man tillskriver sociala medier över nätet utgör de en stor del av ungas vardag idag. Genom detta finns ett direkt egenvärde i att för mig som lärare vara a jour den utvecklingen och att i en viss mån integrera sociala medier såväl som ett bredare användande av internet i min undervisning. Ur den aspekten har kursen Nätverkskulturer varit gynnsam för mig. Inte bara kursuppgifterna, men även gruppdiskussionerna och att se de andra deltagarnas produkter. Flera av de metoder vi tillämpade under kursens gång, såsom screenr, pp, och bloggande kan med stor fördel användas som ett komplement till undervisningen. Eleverna kan t.ex. skapa en egen blogg, såsom vi gjort under kursen, för att redovisa sitt lärande. Vidare kan man ha en gemensam blogg för hela kursen där klassen turas om att göra inlägg. På så vis synliggörs undervisningen och lärandet även för föräldrar och anhöriga. Kursen Nätkulturer skulle med fördel kunna göras till en obligatorisk del i lärarutbildningen, i syfte att förstärka blivande lärares möjlighet att bedriva en uppdaterad och så relevant undervisning som möjligt. Oavsett vart alla nya medier och mötesplatser kommer att leda, och hur/om användandet kommer fortsätta eskalera, är det av vikt att som framtida lärare inte ställa sig utanför en utveckling som i så stor utsträckning är en del av såväl vår egen som våra ungas vardag.

Helena Rydin