Det var ett utmärkt tillfälle att beskåda sin avkommas lycka, dess glädje och se friden som strålade ur de oskyldiga ögonen. Dessa oskulder som inte visste annat än att driva sitt liv till lycka, som att vara bottenlöst omoralisk och inte fokusera på annat, enbart en egocentrisk instinkt. Det skiljer sig dock från mellanöstern där liv inte anses som något prioriterat, något värdefullt utan mer en börda. Att sätta eller företräda en höghet över dessa grupper och stjäla barndomen från ynglingarna, den egentliga avkomman. Man skulle kunna kategorisera mig som rasist av misslyckat tycke då jag inte anser att dessa fonder och andra humana organisationer mot världens avkommor (med bristande framtid av den sämre befolkningen), inte är nödvändiga. Det är menlöst att bidra till ett större och längre lidande för barn som redan saknar någon som helst lycka, glädje eller ro. Det borde vara ett brott att låta dessa lida ytterligare, åtminstone straffas med obarmhärtighet, likt det en av den svagare rasen hade fått göra – inte förens då hade hon fått ett realistiskt perspektiv på den bottenlösa skamlösheten av felaktig godhet.