Sagor

Berättar du sagor för dig själv? Drar du historier i ditt huvud som skymmer sanningen som dina sinnen förmedlar till dig? Kan du ens skilja mellan namnen och egenskaperna du tillskriver livet, och livet i sig? Oroa dig inte för du är inte ensam. Vi alla tänker ut historier för att ge våra liv en mening. Vad är då meningen med livet? När du var barn så fanns det ingen mening, och ingen mening behövdes heller. Ju mer du blev präglad av omgivningen och andra människors tankar under din uppväxt, desto mer sporrades du till att berätta en alldeles egen historia. Alla andra är ju på väg någonstans, så varför skulle inte du också vara det?

Vilken mening har du tillskrivit ditt liv, och vilket mål har din strävan? Kan du skilja mellan dig själv och egenskaperna som du tror att du har? Har det gått så långt så att du tror att du är din historia? Har du blivit så berusad av berättelsen att den har tagit över dig fullständigt? Oroa dig inte för du är inte ensam.

Allt som du tänker, hör och läser är en del av berättelsen. Ingen kan berätta sanningen för dig, därför att om sanningen ska fram så är allt en enda salig blandning av lögner. Jag menar allt, bokstavligen allt du får för dig, och allt som de andra får för sig.

Med detta i bakhuvudet, så undrar jag vart du tror att du är på väg med din andliga strävan? För det är väl därför du läser den här texten, och andra texter? Det är väl därför du läser böcker om detta, och kanske gamla religiösa skrifter från forna tider? Det är väl därför du går in på YouTube och tittar på videoklipp efter videoklipp? För du är på väg någonstans, och det finns ett mål där framme. När din kunskap är fulländad, och du har tillräckligt med information, vad ska du göra då? Kan det någonsin bli tillräckligt? Är det ens möjligt att komma fram, och vill du verkligen det?

Vad är ditt syfte med ditt andliga sökande? Blunda, ta några djupa andetag och fråga dig själv. Låt svaret komma av sig självt, och försök inte berätta ännu en historia. Kommer det något svar? Intressant! Kommer det inget svar? Bra!

Det jag vill göra dig uppmärksam på med den här texten är att du kan gå precis hur djupt som helst med andlighet. Det tar aldrig slut, och det kommer alltid finnas mer att lära sig. Fler tekniker, metoder, böcker, religioner, filosofier, videos och gurus. Vart leder allt detta egentligen?

Vill du bli upplyst, uppvaknad och medveten? Hur blir man det, och när vet man helt säkert att man är det? Blir du upplyst genom att berätta en historia som säger att det nog känns ganska säkert som att du är upplyst? Blir du upplyst genom att få en fantastisk upplevelse under meditation? Om du får en upplevelse som ingen annan har haft, betyder det att du är upplyst? Hur vet du vad de andra upplever? De kanske har upplevt något ännu mer fantastiskt än dig? Hur ska du då avgöra om du är upplyst eller om de andra är det? Om vi ska vara ärliga här, så är det väl ändå så att du vill vara lite mer upplyst än de andra? Kommer du då berätta en historia för dig själv, som bekräftar att du nog är lite mer upplyst än dem?

Vad är du ute efter? En historia, en strävan eller blir det för mycket utav ett antiklimax om jag säger att du alltid varit framme? Du har bara inte kunnat tro eller acceptera det hittills. Men nu har du ännu en chans, så vad ska du göra med den?