Eddie
Hej och välkommen till ett nytt avsnitt av Blekingebibblorna babblar och ett nytt år. Vi är inne i 2023. Jag heter Eddie och jobbar på Olofströms bibliotek. Med mig här idag har jag min kollega Gunhild. Hej Gunhild. Allt bra idag?
Gunhild
Hej jo, det är bra. Hur är det själv då?
Eddie
Det är bra, lite snuvig efter att ha varit sjuk. Annars mår jag bra nu.
Gunhild
Det är många som är lite snuviga.
Eddie
Ja, det är den tiden på året.
Gunhild
Ja verkligen.
Eddie
Vi är nu inne i ett nytt år som sagt. Men vi är inte riktigt redo att lämna 2022 faktiskt.
Gunhild
Nej, det är vi inte. Vi sa det att vi stannar i det 2022 lite till.
Eddie
Tänker nämligen att vi idag ska dela med oss lite av våra bästa läsupplevelser från 2022 och då pratar vi inte bara om nya böcker utan alla sorters böcker. De flesta av de böckerna vi ska prata om är faktiskt ganska gamla.
Gunhild
Eller i alla fall lite?
Eddie
Lite, så att vi ska helt enkelt plocka russinen ur kakan. Så att ni också som lyssnar kan få lite tips, tips på bra läsupplevelser.
Gunhild
Spännande ja, då fick man gräva för hela året och det var trevligt för jag kände att jag hade…Jag började titta på hösten och sen upptäckte att jag hade inte haft något jättebra flow.
Eddie
Nej, vi är ju lite likadana, du och jag att det går i perioder för oss.
Gunhild
Verkligen. Det är inte alls alltid. Jag läser verkligen inte med någon stor behållning alltid. Men jag har ju en bok som jag vill börja med och det är Nina Burtons ”Livets tunna väggar” och den har jag upptäckt att jag tänkt tillbaka på många gånger. Det är en essäberättelse. ”Om ett lyhört hus och en natur full av språk” är underrubriken. Den handlar om ett hus, faktiskt. Hon ärver ett sommarhus där hennes familj tillbringar, hennes syster tror jag det som är där med sin familj och så kommer Nina dit och ska skriva. Men det visar ju sig att det här huset är lite ruckligare än vad hon visste. Det är verkligen tunna väggar.
Eddie
Det är alltså en självbiografisk… det är inte en roman så att säga?
Gunhild
Jo, den står ju som roman.
Eddie
Lite halvfiktion?
Gunhild
Ja egentligen handlar den inte så mycket om henne själv, utan det handlar om vad hon vad hon möter i huset och vilka tankar det leder henne till. Så att vi hamnar ju på väldigt många olika platser kan man säga. Men hon upptäcker ju att…liksom hon blir störd hela tiden av alla möjliga och det börjar med en ekorre som bor i taket och hon fattar inte. Vad är det som låter i taket? Är det visade sig sen att det var ett stort hål utifrån och där bor en ekorre uppe i taket. Det är ju dåligt isolerat och så fick hon dit någon gubbe med en värmekamera. Man tittar upp i taket inifrån… så det blåa är det kalla. Och då var hela hela himmeln som en mörk februari natt, mörk mörkblå och så var det tussar av lite gulare så moln. Och då var det isoleringen som var kvar.
Eddie
Det var inte mycket kvar alltså?
Gunhild
Det var inte mycket kvar. Och så hade hon sett ut att det låg lite tussar i isoleringen. Hon tyckte det var lite konstigt Har det verkligen blåst ut isolering? Det kan det ju inte göra, tyckte hon, men det visade sig att det var en ekorre som flyttat in och rumsterade runt alldeles vilt där inne och höll på att bygga en våning. Så den hade kastat ut en massa isoleringar och höll på. Så det börjar med den….och sen fortsätter det med…ja det är ju det rävar och grävlingar och fåglar. Ja, det är så mycket djur och varje gång hon stöter på någon ny varelse så går hon väldigt på djupet. Så ja, den är väldigt fin och den handlar ju mycket om det där med allas alla varelsers rätt och finnas oavsett vad vi människor…
Eddie
Oavsett om de stör, eller?
Gunhild
Ja och vad vi människor sätter för värde på dem. Vi är ju så väldigt inne på värde hela tiden. Och vad är det för nytta för oss? Vad har ekorren för nytta för oss eller åtminstone för nytta i ekosystemet så att vi kan få nytta av den? Men hon menar ju, med som tur är ganska många, att det spelar ingen roll om det finns ett värde för oss alla varelser, antingen det är djur eller växter eller svampar eller vilka mikroorganismer som helst. Ha ett värde i sig själva och ska inte behöva bevisa oss människor, att dom är värda nånting. Så det är intressant att det där att människan hela tiden är normen och att när vi jämför intelligens så jämför vi med våra egen intelligens, oavsett hur vi skulle klara ett liv som en ekorre. Sånt tänker hon mycket på och pratar om. Den är väldigt, väldigt sympatiskt skriven tycker jag och jättefin.
Eddie
Ha ett speciellt sätt att skriva. Jag har inte läst just den, men jag har läst hennes andra eller en av hennes andra böcker. Gutenberggalaxens nova som inte handlar om djur utan om människor. Hon har ett intressant perspektiv på världen tycker jag och den vann ju också Augustpriset. Spännande författare.
Gunhild
Just, ja, det är hon det. Ja, det är hon verkligen. Hon sprutar inte ur sig böcker. Hon skriver väl inte supermycket, men det hon skriver det är det är verkligen läsvärt.
Eddie
Hon skriver eftertänksamt.
Gunhild
Ja, verkligen läsvärt. Vad har du för första bok som du vill prata om då?
Eddie
Min första bok det är egentligen en liten fuskis, för det är 5 böcker och det är en serie som har följt mig framförallt under hösten. Började läsa i slutet av sommaren och sen håller jag på med den sista boken just nu och den ligger hemma på nattduksbordet.
Gunhild
Spännande, vad är detta är detta för serie?
Eddie
Det är Lovängserien som är skriven av Sven Edvin Salje. en Jämshögsson. En av våra flera Jämshögssöner.
Gunhild
Tänk att Jämshög det lilla samhället..
Eddie
Det är någonting med vattnet i Jämshög som producerar författare.
Gunhild
Ja, det är ju egentligen fantastiskt.
Eddie
Ja ja Sven Edvin Salje var en författare då som levde mellan 1914 och 1998. Son till en snickare född Svensson, men tog sig namnet Salje.
Gunhild
Jaså, det visste inte jag. Varför det?
Eddie
Jag tror det hade att göra med att han tyckte det fanns för många Svensson.
Gunhild
Jaha.
Eddie
Om jag minns rätt? Så att Salje kom från… det är någon ort som heter något liknande så han satte fingret på en karta och sen så lade han på Salje och då tog han Salje. Salje kom ju ifrån enklare förhållanden. Anledningen till att han blev författare, eller det kanske han skulle blivit oavsett, men han fick sitt genomslag på 1940-talet när Lantbruksförbundets tidskriftaktiebolag utlyste en tävling. Med syfte att bidra till… nu citerar jag…bidra till framskapandet av en eller flera bonderomaner med aspekter från den brytningstid som jordbruksfolket genomlevt de senaste åren. Så att man befann sig liksom en brytningspunkt där. Antingen moderniserade man, eller så hamnade man på efterkälken.
Gunhild
Ja okej, man önskade verkligen att någon skulle skriva om det.
Eddie
Ja, det var ett uttalat syfte helt enkelt. Och en av jurymedlemmarna var Vilhelm Moberg bland annat. Till den här tävlingen så skickades Salje in en roman som heter På Dessa Skulder. Och det är den första boken i serien och den vann. Den blev en succé för förlaget och serien handlar om som man hör på namnet om familjen Loväng i en by som heter Motorpa. I spetsen för den här familjen så har vi Kjell Loväng. I första bokens återvänder han till och Motorpa efter att ha bott i Stockholm. Det är som sagt en tid avfolkning ute på landsorten och alla de unga flyr till städerna och till industrierna. De gamla gårdarna lämnas åt sitt öde men nu har Kjell alltså fått anledning att komma tillbaka och han är väl lite kluven inför det här. Men han har ju som sagt valt att ta sig därifrån men upptäcker ganska snart att han har en stark kärlek till bygden och till människorna som bor där och liksom… börjar drivas så småningom av en önskan att få med Motorpa i utvecklingen.
Gunhild
Vad gjorde han i den stora staden?
Eddie
Hålla jobbade som tågvärd tror jag. Han hade liksom ett vanligt yrke i alla fall.
Gunhild
Det måste ha passat bra att skriva om det också ju. En person som har lämnat och kommit tillbaka.
Eddie
Just det här utifrånperspektivet. Som sagt, han är ju kluven. Dels är det ju den här kärleken, men han ser också ner lite grann på vissa aspekter, alltså just det här att man är obildade och man lever i sin bubbla liksom och vet ingenting om omvärlden… så….och det ser han både positivt och negativt på. Det finns ju en man kan ju romantisera det också, och det gör han på vissa ställen. Att man fokuserar på det som är viktigt, liksom. Att odla och att se till att man har mat för dagen, alltså.
Gunhild
Ja just det.
Eddie
Och det är väl just det som har gjort att jag tycker det var att skönt att läsa den nu under hösten. Just att det är så på många sätt så långt ifrån vår vardag idag. Det blir verklighetsflykt för mig. Fastän det är när den skrev så var det ju väldigt mycket verklighet.
Gunhild
Den enorma skillnaden, det måste vara att inte ha hela världen i sin telefon.
Eddie
Inte ens ha en telefon, de har ju inte ens linjetelefon. Så det är alltså det är 5 böcker. Bara lite snabbt kan jag ju säga vad de heter. Den första heter På Dessa Skuldror och Människors Rike är nummer 2. Den följer direkt på ettan. Den söker icke sitt heter nummer 3 och den är skriven ur ett annat perspektiv. Det är ett kvinnoperspektiv, en av kvinnorna som bor i bygden och är jämnårig med Kjell. Så det är.
Gunhild
Hon har varit kvar då?
Eddie
Hon har varit kvar hela tiden. Hon kommer från en av de mindre fina gårdarna. Det är en helt annan utgångspunkt. Nummer 4 heter Lågan i kvällen och femman heter Hem till havet.
Gunhild
Och är de han är mest känd för eller? Jag har ett sånt minne från när jag var liten….min mormor bodde i Malmö och var ju inte alls härifrån utan från Malmö och hon hade Dessa dina Bröder i hyllan och av någon anledning minns jag den boken så tydligt, fast jag läste aldrig den.
Eddie
Ja, den ingår ju inte i den här serien.
Gunhild
Det gör den ju inte, men den måste ju också ha varit väldigt stor.
Eddie
Han var ju väldigt stor vad han var aktiv.
Gunhild
Det jag tycker att han har funnits i nästan alla… ja alla hade ju då en bokhylla. Var ju rätt så standard.
Eddie
De såg likadana ut.
Gunhild
Ja och man hade ju... Jag minns ju inte att min mormor läste, men det måste hon ha gjort nån gång, men hon hade ju en bokhylla med böcker i och där var Salje…någon som ingick där.
Eddie
Någonting som bidrog till hans berömmelse också var ju att flera av hans böcker filmatiserades. 40 och 50-talet tror jag. Bland annat då första i den här serien. En av styrkorna som Salje här är att han är väldigt bra på att ta fasta det på nyanserna mellan…. alltså nyanserna i relationer mellan människor och nyanser i människornas känsloliv. Just den här kluvenheten som Kjell har inför att komma tillbaka och inför sin familj, för sin pappa som har gått ner sig ganska mycket. Kjells pappas pappa var en väldigt stor man som liksom drev den här gården med stolthet och ära och sen har Kjells pappa tappat det lite. Så Kjell kommer nu tillbaka och tänker sig att han ska försöka lyfta upp dem igen.
Gunhild
Och han ska bli den store mannen igen.
Eddie
Det är. Ja.. lite motvilligt alltså. Han vill inte, egentligen tror jag, men han tar på sig det. Det är inte en helt lätt väg han har att gå kan man säga?
Gunhild
Nej, det kan man ju verkligen tänka sig.
Eddie
Och sen är det, det finns lite bröder som är ganska komplicerade personer som ställer till det. Och ja, men det är väldigt mycket liksom….det finns inget svart och vitt i det och det tycker jag är väldigt bra.
Gunhild
Ja spännande.
Eddie
Det är 2 citat som jag skulle vilja dela med mig också. De första kommer från boken Människornas Rike som är nummer 2. ”I denna by bland dessa människor vill Kjell stanna. Han känner det tydligt nu. Och han ska försöka älska jorden, byn, och bybefolket. Och jag tycker den sammanfattar hans motivation och drivkraft på ett väldigt bra sätt. Alltså…det tar lite tid, men till slut så inser han att här finns någonting som är värt att bevara.
Sen är det ett lite längre citat ur den första boken...som beskriver Kjells far Arvid också. Jag tycker det tar fasta på det här med nyanser som jag precis nämnde…”I fars röst ligger det något resignerat. Det ligger en dom över honom själv. Den store rödbrusige Arvid Loväng håller på att mjukna upp där inne. Han känner på sig att han håller på att trängas undan, att hans ord och handlingar inte längre betyder något. Kjells vilja rår han inte på och vart han vänder sig ser han bara skuggor från egna gärningar som inte varit övertänkta eller gjorde i god mening. Och nu känner han att han, sextioårig måste böja sig under andras förstånd och vilja. Det här med att lämna över till nästa generation och hur svårt det kan vara. Jag tycker det är så himla bra illustrerat.
Gunhild
Ja det låter som att det är nånting alla som blir gamla känner. Och att han kan se sina egna handlingar nästan utifrån.
Eddie
Det här var väl en av hans stunder av insikt. Ja, jag kan varmt rekommendera den serien.
Gunhild
Ja, jag blev riktigt sugen. Jag har inte läst Salje. Jag har ju hört mycket om honom och läst om honom men inte läst hans böcker.
Eddie
Ja, det var faktiskt första gången jag läste honom. Vad har du för mer för spännande med dig?
Gunhild
Jag har en bok av norsk kvinna som heter Maja Lunde som heter Przewalskis häst.
Eddie
Svårstavat namn.
Gunhild
Ja, det var det och jag var tvungen att gå in och läsa och höra lite av en intervju med henne för att förstå hur jag skulle uttala det. Men hon lade in ett E i namnet för hon sa att så uttalar man det här. Przewalskihästar är en sorts urhäst. Tror man i alla fall… att det är någon sorts ur ursprung till tamhästen, men de är annorlunda i... Jag tror det är så att de har en annan uppsättning kromosomer. För de går inte att tämja… de här hästarna, utan de är vildhästar. Och de har varit…väldigt nära utrotning.. och den här boken är en del i en serie…av 4. Och detta är den tredje och jag kan säga att första som kom hette Binas historia och den handlar ju just om bin.
Eddie
Det var väldigt omtalad.
Gunhild
Ja den blev ju väldigt omtalad när den kom och den handlar ju om bin. Människors förhållande till bin kan man väl säga och där den handlar om både biodlare för länge sen lite grann i nutid och sen framåt i tiden i Kina där ingenting det inte finns några pollinerande insekter längre, utan de måste handpollinera allting. Och det är en kvinna och hennes dotter tror jag det är som jobbar med det och deras situation. Den är ju väldigt, väldigt fint skriven
Sen den andra. Det heter Blå. Och den handlar om vatten på olika sätt och sen är det då denne som handlar om de här urhästarna. Den fjärde boken i den här serien kommer i vår och den kommer att heta Drömmen om ett träd och den ser jag väldigt mycket fram emot. Jag har läst alla 3 de här och de är fantastiska. Det är böcker som handlar om människor som bor och lever nära natur och upplever det som händer när klimatförändringarna kommer. Hon tänker ju framåt hur det kommer att bli och det är inte orimligt långt framåt, utan det kanske är. 2040, 2070 så det är ju inte jättelänge egentligen. Hon pratar ju väldigt mycket om relationer till naturen, men också mellan människor. Men det är ofta ganska ensamma människor hon berättar om. De kanske ha någon relation, men de lever ofta väldigt ensamma och kanske med naturen.
Och då handlar det ju detta om… kan bara berätta lite kort för det är 3 olika tider och det är 1880-talet och då är det en djurparks ägare som vill ha en przewalskihäst, en eller en flock i sin djurpark och då jagar man dem helt enkelt. Han älskar ju hur djur, men på ett sätt som man idag kanske tycker är lite udda. Därför att det var ju många hästar som strök med på kuppen såklart… väldigt många, men samtidigt så visar det ju sig i det långa loppet att han ändå bidragit till att rädda dem därför att det var ju några av de får som faktiskt fanns sen när de försvann. Men sättet som de jagade så tur till fångar togs till fånga på vår ju långt ifrån djurvänligt.
Sedan är nästa steg, då är det 1990-tal och då är det en ensam kvinna, en eldsjäl och vill försöka rädda de här hästarna tillbaka ut i det vilda. Och tillsammans med en vuxen son som har alkoholproblem och deras relation är ju väldigt speciell, så det handlar ju...det är ju väldigt mycket personliga relationer också.
Sen är det långt framåt i tiden. En mor och hennes tonårsdotter som lever ensamma på nerlagd djurpark. Så då är vi tillbaka i djurpark igen. Fast det är inte samma. Samhället runt omkring har fallit på grund av klimatförändringarna och flyktingströmmar åt alla håll och personer har lämnat helt enkelt. För henne och hennes dotter som lever där.. så är den yttre världen eller människorna i den yttre världen är mest hot. Det kommer män och stjäl helt enkelt, det de har, och de är ju väldigt rädda för allting utifrån i den här Przewalskis häst föds ett barn och det är ju väldigt hoppingivande. Det får vi väl se om det blir en fortsättning på det, även om de här böckerna inte alls följt på varandra annars.
Eddie
Nej, det är bara samma…universum eller?
Gunhild
Ja precis, det är samma problematik de handlar om.
Eddie
Men kontentan någonstans är att människan har en tendens att ställa till det för sig själv och för...
Gunhild
Och för hela världen. Ja, precis.
Eddie
Tror jag hoppar in där och fortsätter lite på det spåret…Att ställa till det.
Gunhild
Att ställa till det?
Eddie
För människor i alla fall. Innan jag presenterar boken så tänkte jag dela med mig av en liten anekdot. Anledningen till att jag började läsa den här boken….det var att i september reste jag och en annan kollega till Malmö för att gå på en utställning där. En väldigt, väldigt stor utställning om Auschwitz som titeln på utställningen var Auschwitz not long ago, far away. Och det bestod av föremål, dels från lägret och från fångar och överlevande och allt möjligt och spritt strösslat liksom i den här utställningen på väggarna så satt det bland annat citat från flera olika författare och överlevare. Och en av dem som var bland de mest citerade var Primo Levi. Jag hade aldrig läst Primo Levi. Jag har läst flera andra förintelseöverlevare, men inte Primo Levi just, så att jag blev väldigt nyfiken på honom. Så när jag kom tillbaka till biblioteket (Olofström) så gick jag ut till hyllorna här och började leta efter hans böcker och då hittade jag Är detta en människa? Det är den första i en svit av 3 böcker egentligen som skrevs under en längre period. Den här boken kom ut 1947, ganska direkt efter kriget. Men sedan fortsatte han att skriva under de kommande decennierna, då om tiden efteråt också. Den kom på svenska 1988, så det dröjde ganska länge innan den översattes.
Gunhild
Oj, så det tog lång tid.
Eddie
Primo Levi var fysiker och kemist. Ganska ung när han fördes till förintelselägret. Han var italiensk. Han var ansluten i en liberalsocialistisk grupp som infiltrerades av fascister ganska snabbt så de hann inte göra så mycket. De blev arresterade allihop och fördes till ett interneringsläger först. Och därefter så skickades de judiska medlemmarna till Auschwitz via sådana här godståg. Så att detta var 1944, alltså ganska sent i andra världskrigets utveckling. Har man läst Förintelse- eller sån här vittneslitteratur tidigare så vet man ju alltid ungefär vad man har att vänta sig. Men ändå så tycker jag att det finns ju någonting unikt i alla de här berättelserna. Det finns alltid ett unikt perspektiv. Primo Levi han har ju i mångt och mycket en forskares perspektiv, alltså han är ju kemist som sagt. Han har ett ganska objektivt sätt att betrakta saker som händer och han skildrade väldigt objektiv. Men han har också en poetisk ådra som kommer fram. På ett ställe och så skriver han ”Gryningen drabbade oss som ett förräderi. Det var som om den nya solen allierade sig med människorna i föresatsen att förgöras” Det blir så himla, det drabbar en verkligen.
Det som jag minns mest och det är som jag har haft extra svårt att släppa. Det är de sista sidorna eller sista kapitlet som utspelar sig i januari 1945. När Primo Levi ligger på sjukstuga, jag kommer inte ihåg exakt vad för sjuk han var, men jag tror han hade någon infektion eller feber eller tillräckligt sjuk för att inte vara arbetsför. Under den här tiden som han ligger på sjukstuga så börjar tyskarna få lite panik. Det är som sagt i slutskedet av Andra världskriget och man börjar göra sig redo för att evakuera lägret. Och alla utom de som ligger på sjukstugan gör sig redo för att lämna. Man har bestämt sig för att de som är sjuka, de får klara sig själva och de lämnar kvar några tyskar för att hålla koll på dem. Men i övrigt så tömmer man hela lägret och det här skulle visa sig vara en välsignelse i förklädnad för att majoriteten av dem som försvann iväg på den här matchen överlevde inte. När lägret töms så följer 10 dagar där Primo Levi och de övriga som stannar kvar lever i någon slags parallell verklighet med resten av världen. De lever liksom utanför världen utanför tiden, så småningom ganska snabbt faktiskt, jag tror det är första eller andra dagen, så lämnar även de sista soldaterna lägret. Så till slut är det bara de här sjuka fångarna som är kvar. Det är januari -20 grader, det finns inget el, inget vatten. Lägret står i förfall efter bombanfall och bränder och så där. Och alla som är där som sagt är väldigt sjuka, utmärglade, hungriga. Så att han målar upp, liksom en scen av dom rör sig över lägret som alltså bara som kroppar de bara söker efter värme. De söker efter något år och jag har väldigt svårt att släppa den bilden. Just det här med att ingen vet att de finns där. Men efter 10 dagar så kommer ryssarna till slut. De hittar fram till lägret och befriar dem. Och Primo Levi och överlever som sagt och lever in till 1970-talet tror jag. Så det är en oerhört stark läsupplevelse och det är ändå en ganska tunn bok som. Man skulle tycka i går ganska snabbt att läsa, men man behöver liksom ta pauser ibland.
Gunhild
Ja, det låter som att den är väldigt tung alltså. Det är ju ingenting man bläddrar sig igenom.
Eddie
Nej, men det är en sån här bok som… den måste ju vara tung.
Gunhild
Ja ja.
Eddie
Går inte att skriva på något annat sätt.
Gunhild
Ja nej, och det är ju så man har kvar för jag. Jag har också läst en del, just förintelseöverlevare. Och de släpper ju aldrig en. Man glömmer inte det.
Eddie
Nej, och jag tror att just på sistone så har den varit extra aktuell i mitt medvetande med tanke på att vi har förlorat Hédi Fried och vi har förlorat Emerich Roth, inte alla, men flera av de här kända svenska förintelseöverlevaren och då känns det extra viktigt på något vis att de här berättelserna får leva kvar. Primo Levi skriver på ett ställe att för de som är överlever så är det en plikt att minnas. De vill inte själva glömma och de vill framför allt inte att världen ska glömma. De har förstått att deras erfarenheter inte var meningslösa och att lägren inte var följden av en historiens slumpmässiga avvikelser. Det här med att det skulle kunna hända igen, kanske i en annan form, men det skulle mycket väl kunna hända igen liksom. Vi får aldrig vara naiva inför det.
Eddie
Så att den har jag burit med mig nu under hösten och kommer säkert göra det mycket, mycket längre tid.
Gunhild
Det låter så ja, verkligen. Då ska vi se, ska vi gå över till samer kanske? Jag har läst Mats Jonssons serieroman - När vi var samer - som kom 2021. Han har ju skrivit mycket serier. mycket självbiografiskt, men den här var ju något annat och det förstår man ju att den har han jobbat på ganska länge.
Eddie
För den som inte har läst eller sett eller läst Mats Jonsson, kan du lite kort beskriva hans stil?
Gunhild
Ja, han har en väldigt speciell stil. Jag kan ju inte säga att han direkt….jag tycker inte att han tecknar vackert och det gör sällan serieförfattare. Men han är väldigt uttrycksfull och det är svartvitt och det är tydligt, svart och vilt. Ja, det är kraftfullt, väldigt detaljrika bilder.
Gunhild
Ja, så det här är en rejäl lunta. Den är på över trehundra sidor och den är smakfull av både den här berättelsen om hans familj och släkt bakåt. Men det är också proppfullt av information om samerna och historien om deras situation och villkor och relation med svenskarna och staten. Det börjar med att han läser en bok om Sveriges historia för barn som man läste. Och så stod det bara att norra Sverige befolkades av ett folk från oss som snart bildade familjer med folk söderifrån och så stod det på slutet  ”I Sverige värnar man om minoriteter”.
Hela den här boken är ju väldigt. Han är väldigt kluven till sitt ursprung. Därför att han har helt enkelt inte vetat om att han har samiska rötter. Och hans pappa har väl inte vetat det heller riktigt. Det har funnits i familjen som någon sorts föremål. Det har funnits något som de kallar för spanna och det är det ser ut som någon sorts svepburk eller någonting sånt. Någon rätt så stor, men det gick inte öppna sades det och ingen fick peta på den. Den stod där och så fanns det även någon andra föremål av traditionell samisk rotslöjd. Men som inte han heller riktigt visste vad det var eller var det kom ifrån. Så det är väldigt mycket sorg. I hans tillbakablick på liksom sin familj som helt enkelt har slutat vara samer för att dom tappade bort det helt enkelt. Och jag tänker mig att det kan vara ganska vanligt.
Det som jag tyckte var väldigt drabbande… Det var för han var väldigt intresserad….det fanns ett silvermuseum dit han som barn ofta gick och tittade på fantastiska föremål och sen fick han ju reda på att en sån fantastisk silverkrage, det hade ju hans farfar var tvungen att sälja för de hade inga pengar, så det hade de haft hela tiden. Och så visar han sin dotter, det här museet och så ska han berätta för henne att, jo vi är samer eller säger ni eller delvis eller vad man nu ska säga. Min farfar var same och hade renar men ja han var ju tvungen att sälja dem och bli svensk. Och så säger dottern - berätta mer Pappa…och han vet inget mer och det är så oerhört sorgligt. Och han berättade så väldigt bra.
Det hoppar mycket i tiden och de det är väldigt mycket om familjesituationer. Hur han som barn hört de vuxna och äldre prata och inte förstått vad det handlade om. Han har förstått vad de har sagt, vad han har inte förstått vad det handlade om. Och som han tänker tillbaka på och försöker liksom reda ut. Och det var något tillfälle…farfar tror jag det skulle döpas. Prästen nämnde ”Vad är det för ett namn?” Och så döps han till något annat istället. För det är svenskt. Ja så gick det till.
Eddie
Han hade inte så mycket att säga till om.
Gunhild
Nej. Samtidigt en parallell historia är att det var ju en samexistens mellan svenskarna och samerna i början. Därför att det var handel helt enkelt, men sen. Ja så blev det ju mer och mer ett förtryck och mer och mer en undanskuffning. Men sen är det en annan grej som han upptäcker och det är ju att det finns ju fjällsamer och så finns det skogssamer och så fiskesamerna. Men det visade sig att hans familj var skogssamer och då blev han på något väldigt mystiskt sätt väldigt besviken. Så är det väldigt många bottnar väldigt mycket kluvenhet och frustration över hur det ser ut idag också och hur det skrivs. Och det där med att vi är så måna om våra minoriteter alltså, det är ju lite han nu nästan lite av ett hån. Kan verkligen rekommendera. Man får ha mycket tid. Jag tyckte den var väldigt svår att släppa. Men jag fick ju sitta upp. Den är stor och rejäl och så är det ju som sagt så oerhört mycket detaljer. Det är små rutor och mycket text, så jag har ju faktiskt mer eller mindre för att sitta vid köksbordet och läsa den för jag behövde en bra lampa. Jag har inte kunnat ligga i min vanliga så halvsovande ställning i sängen och läsa den. Det går inte, men helt fantastisk.
Eddie
Den är så fin på omslaget också. Jag tycker att vi tar en bild på den och kanske de andra och lägger upp på Instagram också för de som vill se.
Gunhild
Den är väldigt vacker också. Ja ja, är vacker på baksidan.
Eddie
Jättevacker bok.
Gunhild
Och fick ett jobb. Han måste ha lagt ner på den, inte bara med grävande i historien och så där utan även grävande i sig själv för att liksom få fram alla dessa nyanser. Ja, det var inga lättsamma historier vi hade idag.
Eddie
Nej, de sista där var ganska tunga. Men det är väl säger väl också något om vad det är för böcker som lämnar spår? Det är de som är lite mörkare som man minns.
Gunhild
Det är det, ja. Ja, vad bra.
Eddie
Spännande att höra om dina läsupplevelser.
Gunhild
Ja verkligen och jag blev väldigt sugen på Salje faktiskt. Nu är det dags.
Eddie
Ska bli spännande att se vad som blir nästa års stora läsupplevelser.
Gunhild
Ja precis. Vi får ha en sådan uppsamling om ett år och ses vad som har varit mest minnesvärt. Ni som lyssnar kan ju gärna…kan man skriva en kommentar på Instagram?
Eddie
Det kan man göra, där eller på Facebook.
Gunhild
Det hade ju varit kul att höra vad som har lämnat störst avtryck hos folk.
Eddie
Dela gärna med er av det. Då ska vi runda av tänkte vi. Gott nytt år får vi väl säga lite i efterhand.
Gunhild
Ja verkligen! Verkligen.
Eddie
Och tack för att ni har lyssnat.
Gunhild
Ha det så bra.
Eddie
Ha det fint! Hejdå.
Gunhild
Hejdå.