Tomhet

Fisken flyter omkring i havet som är dess moder
Ovetande sover den, omsluten av livets vatten
Eller kanske rättare sagt kvintessensen
Ja, etern
Ännu rättare sagt evigheten
Havet är kaotiskt, tomt och mörkt
Som en konsekvens av dess oändliga natur
Källan till all form måste i sig vara formlös
Det är knäpptyst och ingen aktivitet har bildats
Fadern har ännu inte låtit sitt ljus skina
Se! Ljusbäraren vaknar med en smäll
I ett enda ögonblick uppfylls alltet
Av en blixt som utgår från dess mitt
Blixten rör vid varenda potential
Den lyser upp hela oändligheten
Ja, varenda vrå
Det som var fördolt uppenbaras
Fisken som sov har nu säkert vaknat
”Vad står på? Vad är detta? Vem är jag?”
Är ett par frågor som behöver besvaras
Fisken som simmar kan inte se sitt eget ansikte
Så den slipar på olika listiga teorier
Men problemet är att den inte kan se havet
Det som fisken inte vet
Är att vattnet är dess sanna identitet
Febrilt simmar fisken snabbare och snabbare
Ända tills den simmar rakt in i väggen
”En vägg! Varför? Vad finns bortom?”
När gränsen är nådd och akvariet är upptäckt
Så hörs Faderns röst:

”Hör upp, lilla fisk!
Mina ord är ett mantra, som är menat att få dig att uppfatta och uppskatta tomheten mellan raderna. Jag lade oändligheten i en låda, för att du inte kan se oändligheten men du kan se lådan.”



livets vatten, kvintessensen etern

Hjärnan måste ha något, så ge den något. Hjärnan är din tjänare. Precis som du inte skulle laga och servera en buffé åt din hund, så behöver du heller inte engagera dig på det sättet med din hjärna. Ge den ett ben att tugga på, varken mer eller mindre.

All identifikation och information är som en säck med tegelstenar som vi bär med oss.

Inget som du kan uppfatta är DU. Varken i ditt inre, eller i det du ser utanför dig. Du kan inte se dig själv, på samma sätt som en fisk inte kan se sitt eget ansikte. Du kan inte se att du är omsluten och genomsyrad av dig själv, på samma sätt som fisken inte kan se havet.

att göra ett till två

jag varken kommer eller går, utan står still

från tystnad till oväsen, inaktivitet till aktivitet, passiv till aktiv

"jag lade oändligheten i en låda, för att du inte kan se oändligheten men du kan se lådan"

"andra fyller lådan med en massa bra råd, men lämnar inget utrymme att förstå"

"mina ord är ett mantra som är menat att få dig att uppfatta och uppskatta tomheten mellan raderna"


Egot begränsar oändligheten, och det är vad som får existensen att uppstå. Motståndaren gör motstånd mot oändligheten, och skapelsen blir till.

Någonting som är allting, kan inte vara någonting.


Att något är tomt innebär att det är fullt av liv, och tillåtande.

Vattnet kom först, sen elden. Vatten släcker eld.

Sättet vi besegrar egot på är genom att acceptera det villkorslöst, tillsammans med allt annat.

Tomhet är ett vakuum, oändlig potential, den kan inte definieras eller isoleras. Att allt är ett, är tomheten som genomsyrar och omsluter allt. Tomheten är det som förenar oss, därför att den är verklig till skillnad från egots illusion av separation och form.

Tomhet är ingen egenskap hos livet, utan livet är en egenskap hos tomheten. Allt är lika tomt, och tomheten genomsyrar och omsluter allt i livet.

Utan form, vad ska du uppleva då? Vad / vem ska du älska om det inte finns något annat än dig i en oändlig formlös soppa? Egot ger oss något att uppleva, men när vi tror att upplevelsen är verklig så går vi på en lögn.

Egot är Guds sätt att uttrycka sig själv, men när han glömmer bort sig i egot och tror att illusionen är verklighet, då blir han en handikappad Gud :)

Kärleken är inget särskilt, och samtidigt allting.

Du kan bli av med missuppfattningen om att illusionen är verklighet, men blir du av med själva illusionen så kan du inte längre uppleva något alls.

Egot är begränsning, och vad som gör det möjligt för dig och mig att ha en form, och ens existera. Annars hade vi alla varit oändlighetens soppa, och inte kunnat prata med varandra som två olika personer.

Egot är allt vi upplever. Oändlighet (Gud) kan inte ha form. Egot är illusionen av form och separation (båda är synonymer). Oändligheten är en soppa, hur ska du uppleva den? Alla potentialer tillsammans är lika med ingen manifestation, alltså total tomhet (Gud). För att form ska finnas, så måste en begränsning uppstå, och den begränsningen är egot.

Oändlighet måste begränsas innan den kan bli ett "ting", men så länge oändligheten förblir obegränsad så har den ingen form. Något som är allomfattande är av definition villkorslöst.

Egot begränsar oändligheten, och det är vad som får existensen att uppstå.

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.”
1 Mos 1:1-5

"Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen."
1 Mos 1:6-8

"Jesus sade: Denna himmel skall förgås, och himlen ovanför den skall förgås. De döda lever inte, och de levande skall inte dö. När ni åt det som är dött, gjorde ni det levande, men när ni kommer i ljuset, vad skall ni då göra? När ni var ett, blev ni två. Men när ni har blivit två, vad skall ni då göra?"
Thomasevangeliet 11

vatten och eld, de enda två elementen jag bryr mig om.

vatten = visdom och liv, reflektion

eld = energi, rörelse


"Den taoistiska metafysiken säger att det ursprungliga Tao skapade Taiji, föreningen mellan yin och yang, som födde de fem elementen som i sin tur födde "de tiotusen tingen", alltså allt i den materiella världen."


Yin (陰 eller 阴) och yang (陽 eller 阳) (eum-yang på koreanska) är centrala begrepp inom kinesisk filosofi och som symboliserar ytterligheter. Yin och yang är universums urkrafter.

    Yin, det svarta, är den kvinnliga och passiva urkraften. Den symboliserar jorden och månen, det mörka, det kalla och det fuktiga, men även bergen och skelettet. Tigern anses vara den varelse, som allra mest förkroppsligar "yin".

    Yang, det vita, är den manliga och aktiva urkraften. Den symboliserar himlen och solen, det ljusa, det varma och det torra, men även floderna och blodomloppet. Draken anses vara den varelse, som allra mest förkroppsligar "yang".

Ursprungligen var förmodligen yin en jordgud som utvecklades till en rent abstrakt princip i balansspelet mellan henne och yang, den manliga principen. Yin beskrivs som den negativa, passiva och tunga principen; den står för jorden, månen och mörker. Yin symboliseras ofta med tigern och med jämna tal.

När materian lyftes upp över kaos skapades yang som en representant för de lätta och rena elementen. Yang beskrivs som den positiva, aktiva och lätta principen; den står för himmelen, solen och ljus. Yang symboliseras ofta med draken och med udda tal.


”Kristendomen = skapelsen uppstod av att något drogs isär
Taoismen = skapelsen uppstod av att något slogs ihop”

Koranen har ingen skapelseberättelse med successiva faser som finns i Bibeln och nämner inte någon ordningsföljd beträffande skapelsen av jorden och himlarna.

[21:30] INSER DE inte, de som vill förneka sanningen, att himlarna och jorden [en gång] utgjorde en enda, sammanhållen massa och [att] Vi skilde dem åt? Och [vet de inte] att Vi har låtit allt liv uppstå ur vatten? Har de då ingen tro?

[55:17] [Han är] de två soluppgångarnas Herre och de två solnedgångarnas Herre.

[55:19] Han låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt och mötas;

[55:20] mellan dem [har Han likväl dragit] en skiljelinje som de inte kan överskrida.

[55:26] Allt på jorden skall förgå;

[55:27] men din Herre förblir i evighet i Sitt majestät och Sin härlighet.


”When the skies above were not yet named
Nor earth below pronounced by name,
Apsu, the first one, their begetter,
And maker Tiamat, who bore them all,
Had mixed their waters together,
But had not formed pastures, nor discovered reed-beds;
When yet no gods were manifest,
Nor names pronounced, nor destinies decreed,
Then gods were born within them.”
Enuma Elish (Babylonian creation story)

apsu = maskulin = sötvatten
tiamat = feminin = saltvatten

Apsu, the male "begetter," is the sweet waters, while Tiamat, the female "maker," is the bitter, salt waters. Sweet and salt water mingle together at the mouths of the Tigris and Euphrates rivers, site of the origins of Mesopotamian civilization. Some translators see the word "maker" in line 4 not as an adjective describing Tiamat but as another god, named Mummu, who emerges at the same time. As you might expect, Mummu means "maker," "form," "mold," or "matrix." Besides being Apsu's vizier, Mummu is the mold or the undifferentiated substance from which things are made. Like Eros at the beginning of the Theogony, this Mummu-power is necessary to get the job of birth-creation going. Stephanie Dalley notes that "the bit-mummu was the term for a workshop that produced statues of deities" (274). N. K. Sandars, however, sees mummu as potential, or entropy (27). In this early period, nothing is named yet because nothing has appeared or been created yet. Notice that pasture-land must be formed--wrested from the desert by the hard work of digging and irrigation. The reed-beds mentioned in line 6 are handier than one might think: in southern Iraq today, the marsh dwellers live and work in floating houses and boats made from the reeds in the reed-beds. The "destinies" mentioned in line 8 are somewhat like the Sumerian me--cultural patterns and ways of living.

”He sliced her in half like a fish for drying:
Half of her he put up to roof the sky,
Drew a bolt across and made a guard to hold it.
Her waters he arranged so they could not escape.”

http://faculty.gvsu.edu/websterm/enuma_elish.html



"Varifrån kommer de höga bergen om inte ur de djupa haven!" (Nietzsche).

"Tanken är också alltid kluven, låter man sig förföras av denna kan man fastna i en labyrint. Tanken lurar människor att tro världen är en dikotomi, detta är dock helt fel då enbart tanken arbetar i dikotomier. Jmfr ormens kluvna tunga, som lockar med kunskapens frukt i Edens lustgård."
Morgan Marusteri