Läggningar kan ju också vridas och ändras över tid. När jag var ung var jag helt homo (från åtminstone sju till fjorton-femton) sen under slutet av högstadiet och under gymnasietiden flyttade jag mig sakta genom bi-igheten och blev mer och mer attraherad av tjejer, och efter ett tag mindre och mindre attraherad av killar. Numera kan jag nog attraheras av de flesta kön- och kroppstyper, även om det är sällan jag attraheras av någon, så länge de inte är jättelångt från mig i ålder, men har svårt att tänka mig att falla för en maskulin cisman.

så gick från "yes, bara män för mig! till yes, allt utom (cis)män!"

sen tycker jag det ganska ofta kan vara svårt att urskilja kärlek från kombinationen vänskap+idolisering, en kombination jag drabbats av ganska många gånger. Den person jag är kär i nu och har varit de senaste åren började nog vid idolisering, utan attraktion alls egentligen, och sen när vi blev vänner kändes det mer som att jag var kär, sådär hyper och bubblig, första gången vi hade träffats efter att jag berättat för hen att jag var kär var jag så hyper så jag sprang de 3km konstanta backarna som var hem från busshållplatsen (jag springer aldrig frivilligt annars). Så jag hade väldigt starka kärleks/romantiska känslor då, men inte särskilt mycket sexuell attraktion - tänkte aldrig på hen vid onani eller så, t.ex. Den sexuella attraktionen kom i takt med att vi blev närmare med varandra "romantiskt".