Överklagan
Jag vet att allt det jag kommer att skriva i detta brev inte endast har med mitt ärenda att göra men jag vill lämna en helhet av mitt liv för att den som läser ska kunna förstå varför jag valt att leva som jag gör och även få en gnutta inblick i hur mitt liv har varit.
Jag är inte som alla andra, jag önskade att jag vore det men det är jag inte och jag skäms över det men har lärt mig leva med den jag blivit och är. Jag lider av Socialfobi och det har jag gjort i många många år, jag har tränat hårt för att ens kunna uppföra mig någorlunda normalt bland folk utan att dom ska titta konstigt på mig, jag har även lärt mig undvika sådant som får mig att må dåligt. Jag lider också av Fibromyalgi som gör att jag har konstant värk i min kropp och vid hårdare ansträngning fysiskt så är jag sängliggandes pga svår muskel och ledvärk ibland. Vid stress eller psykisk påfrestning slås hela jag ut och det yttrar sig med olika synrubbningar, skakningar, illamående, nedstämdhet och smärta mm. Jag äter antideprisiva tabletter för att kunna hålla mina känslor i en någorlunda ordning.
2010 klev jag in i ett förhållande som raserade hela min familj och allt jag någonsin lovat aldrig skulle hända hände. Redan i starten av förhållandet började allt gå fel och jag borde avslutat allt men hans makt och hans sätt att manipulera mig gick inte att hejda. Han tog över mitt liv helt och skrev kontakt på lägenheten bredvid min där det revs en vägg som även tidigare varit riven men uppbyggd igen. Han ville att jag skulle sova där inne och Filip ( min son som idag är 12 år ) fick ha sitt rum där också. Resten av hans lägenhet använde han mest som förråd och han hade även två sängar där som hans två barn kunde sova i när dom hälsade på honom. Han gjorde mitt hem till ett fängelse och han gjorde mig och mina barn till fångar. För att göra en väldigt tragisk och lång historia så kort som möjligt så ska jag fatta mig kort: Under två år hann han våldta mig närmare 100ggr varav två grova våldtäkter i både mun och anus. Han psykade ner mig totalt och fick mig att bli den obetydliga slynan som han kallade mig för, jag var en Hora i hans ögon och jag fick inte umgås med någon, inte ens mina barn knappt. Min ringde flera gånger om dagen för att se vad jag gjorde och om han hörde att Filip var i närheten fick jag lida för det när han slutade jobbet. Barnen lärde sig snabbt vad dom skulle undvika för att jag inte skulle få ett helvete av honom. Även mina barn blev kränkta och psykiskt misshandlad av honom, min dotter som då fick i klass 8 blev antastad ett antal gånger och mådde så dåligt att hon stängde in sig på sitt rum ett helt år och smög endast iväg på toaletten när ingen såg, jag fick komma in med mat åt henne för att hon skulle äta men hämtade oftast ut en lika full tallrik till disken. Barnens far försökte finnas där för både mig och barnen men han nådde inte fram med sin hjälpande hand och han valde att ge upp och lämnade oss i det helvete vi levde i. Mannen som jag levde med tog ifrån oss allt, han tog ifrån mig all min självkänsla och all stolthet jag en gång hade. Han misshandlade mig psykiskt och fysiskt och tillslut vågade jag inte andas fel för jag var rädd han skulle höra. Jag fick inte vara glad, inte ledsen. Jag tog mig ur mitt förhållande efter att sociala blivit informerade via min psykolog om vad barnen blivit utsatta för och en lång väg mot min frihet började men jag levde med våran plågoande jämnsides med Polis, kvinnojour, psykolog och andra instanser. Anklagelserna mot honom i anmälan var många, bla våldtäkt, misshandel, våldtäkt mm. Det var en fuktansvärt jobbig tid när han äntligen tog sina saker och försvann. Han fick kontaktförbud 2ggr.
Min äldre son Patrik(som idag är 26år) tog över kontraktet på lägenheten som Psykopaten hade hyrt. Vi var i behov att utrymmet och Filip ville ha kvar sitt rum där inne. Jag kände mig mer trygg när alla mina barn fanns nära mig och jag visste vart dom var och jag slapp vara ensam. När Patrik skrev kontraktet godkände han att väggen som var riven igen skulle byggad upp innan han flyttade i framtiden. Patrik nyttjade sen lägenheten under en tid men flyttade sen ihop med sin tjej mer centralt. Då den inte fanns någon möjlighet för mig att ha den lägenheten kvar själv så gick föreningen T.O.H in och betalade hyran och nyttjade lägenheten som kontor men även som övernattningslägenhet vid behov för nödställda.
Oktober 2013 träffade jag Magnus Larsson av en slump via FB och jag kände för första gången på flera år att jag dög som jag var. Jag klamrade mig fast och bestämde mig för att flytta till hans hus i Kramfors. Varje helg tillbringade jag hos honom och vi renoverade bottenvåningen och kastade och skänkte bort ALLA hans möbler och alla saker rensades och kastades. Han fick några kartonger kvar med personliga ägodelar. I December förlovade vi oss och då började ett nytt helvete. Människorna är kända för att vara speciella i Kramfors vilket jag bittert fick erfara. Skitsnacket flödade och allt ramlade tillbaka till den tiden jag levde i ett fängelse. Folk ville att mitt liv skulle misslyckas och jag anklagades för att ha ljugit ihop våldtäkterna och att jag bara ljugit om allt för att folk skulle tycka synd om mig. Jag fick ångest och ville inte bo i Kramfors vilket jag berättade för Magnus som till en början inte ville slita sig från sitt hus. Men jag kände att jag aldrig skulle klara av att leva där uppe och heller inte kunna hålla hans tempo i vardagslivet. Magnus har även 4 barn som han sällan träffar numera varav ett han aldrig träffar. Magnus gick sen med på att flytta in i lägenheten bredvid mig och han förberedde allt med barn och även adressändring, Han började även betala hyran för den lägenhet som T.O.H nyttjat. Väggen mellan lägenheterna skulle byggas upp enligt överrenskommelse men detta hanns inte med eftersom Magnus fick sitt körkort indraget i 12mån. Magnus hade hunnit hyra ut sitt hus till en kompis med familj men lyckades hyra in sig själv på övervåningen i två sammansatta rum. Magnus hade fortfarande kvar adressen till Metrevsvägen under tiden han var körkortslös, Det var hans eget val att posten skulle gå till lägenheten eftersom hans postlåda till huset försvunnit så många gånger, likaså hans post. Då Magnus även hade fast jobb i Kramfors fanns det ingen möjlighet att fortsätta betala hyra för en lägenhet han inte kunde vara tillgänglig i och T.O.H gick återigen in och betalade hyran på dom vilkor att han saknade tillgång till lägenheten under det år han var körkortslös vilket han godtog. Folk började prata igen om oss och sa att det aldrig skulle hålla mellan oss så vi bestämde oss för att visa dom hur fel dom hade. Vi ändrade vår status på FB och från den dagen har INGEN kommit med anklagelser elr hot om ditten eller datten Lägenheten nyttjades återigen som kontor och övernattningslägenhet mm. Den omtalade väggen byggdes upp av en "gäst" som fick bo i lägenheten några veckor efter att ha blivit hemlös och utslängd. Som tack hjälpte han till att bygga igen den genomgång som funnits, bygget blev inte det vackraste men han höll vad han lovat iaf.
Det var en jobbig tid när Magnus var utan körkort och jag hade ångest nästan varje gång han skulle hälsa på för jag visste att jag då skulle bli fast för honom 24/7 mellan fredagkväll till söndag. Ibland hade han även sina barn med och jag var ett nervvrak när dom åkt hem. När Magnus sen fick tillbaka sitt körkort flyttade han ner permanent. Jag hjälpte Magnus att komma i ordning och kände stor ångest över att han inte ägde en möbel längre. Han har idag en del av mina möbler och möbler han fått av sin kompis som tidigare jobbat på soptippen. Det kändes som jag tagit av honom allt och satt honom i en hem där han bara ägde sina kläder. Magnus barn kom till honom varannan helg och dom sprang skyttetrafik mellan lägenheterna. Dom älskade att vara hos mig och Filip men Filip ledsnade fort på dom eftersom han aldrig fick vara ifred. Jag mådde mer eller mindre dåligt när barnhelgen närmade sig för Magnus. Barnen sov väldigt ofta hos oss och fick till och med mitt sovrum som sitt egna rum under en del helger. Soffan har varit min bästa vän under många år så det var ingen större uppoffring för mig. Tyvärr hände en del saker mellan Magnus barn och alla blev lidande på ett eller annat vis och Magnus sa ifrån sig vårdnaden pga olika anledningar. Hur elakt den än låter så var det bland det bästa som hänt eftersom Magnus nästan aldrig var hemma när dom var hos honom och ansvaret låg på mig då dom valde vara med mig och Filip. Någon enstaka gång hade han en anlitad barnvakt som inte ville vara det mera sen. Ju längre tiden gått ju närmare har Magnus och Filip kommit varandra, Filip har sett Magnus som sin pappa vilket han även kallar honom för när han pratar med sina kompisar eller när vi varit på tex sjukhusbesök och Magnus varit med. Filip har även velat visa upp Magnus som sin pappa på skolan. Sandra (min dotter som idag är 20år) ser också Magnus som sin pappa och även som Moffa åt sin dotter på 1år. Sandra flyttade ihop med sin Kille när hon väntade barn och Filip fick då ta över hennes rum. För att även här korta ner en lång historia så är Magnus en viktig pelare i Filips liv, en pelare som egentligen borde vara hans biologiska far som inte klivit innanför dörren hos oss på flera år. Julklapparna har han stått i hallen och lämnat. I år har Filip inte sett skymten av sin far och förra året endast en gång, året före det ca 2ggr. Magnus finns där i ur och skur och tar med Filip på olika aktiviteter när jag tex mår dåligt eller bara vill vara ifred. Filip får känna sig speciell och får sin egentid med sin "pappa" som han så väl behöver. Varje morgon kommer Magnus in och hämtar Filip då han sen kör han till skolan eftersom jag inte har råd att tanka hans busskort då sociala nekar mig busspengar till honom eftersom han går på en privat skola. Magnus börjar själv 08.00 på morgonen så det blir ingen extra körning för honom. Ofta tar vi en kopp kaffe tillsammans i väntan på att Filip ska bli helt klar för avfärd. Filip ser oss som en familj även om inget är som det ska. Ibland har vi filmkväll som alla normala familjer men sen är allt annat så onormalt man kan komma. Det är mitt fel eftersom jag inte klarar av längre tids umgänge, jag känner mig ofta rastlös och trängd och kan inte slappna av. Jag brukar härda ut vissa gånger för Filips skull men blir så trött i huvudet efteråt att jag bara vill självdö. Ibland har Magnus och Filip en egen myskväll hos Magnus med film eller spel och jag hör ända in till mig hur glad Filip är när han skrattar högt. Det bästa Filip vet är att få köra cross eller fyrhjuling med Magnus, Filip har en egen cross och Magnus har en fyrhjuling som står på gården så även Filip och jag kan ta en tur ner till vattnet eller till Mormor ibland. Magnus är även en viktig del i mitt liv då han hjälper mig med saker jag annars aldrig skulle fått hjälp med som tex renoveringen av mitt kök som var så mögelskadat att HELA köket fick rivas, kastas och byggas nytt. Denna mögelskada informerade jag min hyresvärd om men ingen större ansträngning gjordes av honom mer än att byta en golvplatta i underskåpet vid diskbänken. Efter den renoveringen blev mitt kök toppmodernt och både min och Filips hälsa förbättrades avsevärt. Hela köket fick jag av min dotter och sambo eftersom dom rev ut hela köket i det nyinköpta huset. Detta kostade mig inte en krona men Magnus köpte några extra skåpstommar till mig för SINA pengar. Han bytte samtidigt ut hela trumman som går in i skorstenen från köksfläkten eftersom jag påpekat för hyresvärden att fläkten inte drog ut matoset som det skulle. Hyresvärden tittade på fläkten EN gång men ansåg den vara fullt fungerande. När Magnus rev fläkten och trumman så ramlade det ner ett helt fågelbo av kvistar och skräp. Idag fungerar fläkten som den ska. I November förra året bad jag hyresvärden komma ner och titta på Filips fönster som gått sönder och yttre rutan delats på mitten pga dåligt underhåll av karmen på utsidan. Han kom ner och tittade, stängde fönstret ordentligt o sa att det inte fick öppnas mer, han skulle beställa nytt fönster som skulle komma inom 5v och innan jul skulle det vara bytt. Nu är det mitten av Maj och han har inte satt sin fot här sen dess och jag har heller inte hört ett ljud om vart fönstret blivit av.
Det här var lite blandat om mitt liv för att få en översyn på hur allt sett ut i det stora hela. För att summera allt och även besvara dom anklagelser som riktats mot mig så har jag inte så mycket mer att tillägga mer än att ni inte har den blekaste aning om vad det är ni gör mot mig och Filip. Att göra en anmälan för bidragsfusk är en grov anklagelse, en anklagelse som kan förstöra en människas liv för alltid. Ni var hem till mig helt oanmälda, jag var helt oförberedd men svarade på alla era frågor och ni sa INGENTING här hemma till mig som ens skulle få mig att ana hur misstrodd jag var, jag fick heller ingen känsla av att ni var ute för att krossa den gnutta trygghet jag byggt upp under så lång tid. När ni sen skickar mig ett brev med eran bedömning att jag är återbetalningsskyldig nästan 300,000kr och att jag kan få upp till 4 års fängelse för att undanhållit ett samboförhållande sen 2014 så höll jag på svimma, jag trodde det var ett skämt. Ännu sjukare var att ni baserade det hela på ett gammalt papper från Folksam där det stod att det fanns 4pers i mitt hushåll, trots min förklaring att det kanske inte var ändrat i försäkringen sen Patrik och Sandra bodde hemma så gick ni på eran fantasi ändå. Jag har funderas en del på det där och hur mycket jag än räknar så får jag inte ihop det, för OM nu Magnus skulle bo med mig så blir vi fortfarande inte 4pers i hushållet. Anna, Filip och Magnus blir bara TRE stycken! Nu har ni fått svart på vitt i den frågan att JAG hade rätt om att försäkringen inte var ändrad sen dom större barnen bodde hemma. Sen skriver ni att ni sett något i mitt hem och runt min bro som tyder på att Magnus bor hos mig, eller nyttjar mitt hem som ni så fint säger. Jag kräver att få veta VAD ni såg som tyder på att Magnus bor här? Jag har ingen blekaste aning om vad ni kan ha sett som ni TROR är Magnus. Sen allt snack om att jag själv har sagt si och så tycker jag är löjligt eftersom jag ett antal gånger bett om att vissa saker ska ändras för det är felskrivet i utredningar som gjorts ang Filip. Jag har varit öppen med hur mitt liv sett ut, jag har berättat att vi har delad ekonomi, DELAD ekonomi som i min värld betyder att om något är delat finns två bitar, dvs Mitt och ditt. Gemensam ekonomi är en annan sak och det hade vi självklart haft om vi levt tillsammans som sambo och sambo är man om man BOR tillsammans på samma adress i samma lägenhet/hus. Det finns i detta hus 4 lägenheter och om jag och Magnus är sambo för att vi bor på samma adress så är även mina resterande grannar det också och då betyder det att alla i huset ska försörja socialfallet som bor med sin son då? Sen det påståendet att hyresvärden sett att väggen saknas och att han sagt till att denna ska sättas upp är säkert sant, men det är inte sant att han sett detta dom senaste åren eftersom det är helt omöjligt. Min hyresvärd har hatat mig sen 1997 när jag blandade in hyresgästföreningen för att få hjälp med rätten till vissa åtgärder i mitt hem. Han gick även och snackade med husets övriga hyresgäster om att mina hyror var sen ibland och körde skyttetrafik för att se om det låg saker ute efter barnen så han hade någon anledning att skälla. Jag har gett upp när det gäller att fråga honom om något för han gör det ändå aldrig. En hyresgäst hade ett trasigt fönster som yttre glaset hade lossnat och höll på glida ur ramen vilket kunde bli en dödsfälla om den ramla ner, det tog flera månader innan han bytte, sen regnade det in i takfönstret så tjejen fick ha hinkar fulla golvet för att samla upp regnvattnet i, så fick det vara i flera veckor. Grannen ovanför har två kontakter som är felande och kortsluter allt om dom används, bla en tv gick sönder, hyresvärden är meddelad om detta men inget här gjorts trots risk för stor skada, det har nu gått flera flera år utan åtgärd. Jag har även fått buskar förstörda och prydnader förstörda samt sönderkastade trädgårdsmöbler bara för han skulle kunna klippa gräset. Jag ställde honom mot väggen en gång och sa att jag skulle anmäla honom för förtal om han fortsatte sprida skit till mina grannar om mig, då blev det lugnt ett tag. Jag har aldrig gjort en fluga förnär, jag har alltid hållit mig på min kant och jag har aldrig beblandat mig med folk av just den anledningen att jag inte orkar med intriger och fanskap, men det spelar ingen roll hur jag burit mig åt så är det ändå jag som blir lidande i slutändan.
Det ändå jag vill är att få vara den jag är och få ge min som den glädje och den kärlek han behöver. Jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för att jag lät mig manipuleras och krossas framför mina barn och jag kommer heller aldrig få dom två åren tillbaka, men jag gör allt som står i min makt för att försöka gottgöra mina barn och jag kommer alltid finnas där för att skydda dom med mitt liv. Det är pga dessa två år mellan 2010-2012 som fått mig att bli det vrak jag är och fått mig så annorlunda, men jag är trött på att förklara mig och trött på att inte få vara speciell fast jag är det. Jag kan inte styra över hur jag mår och heller inte tvinga mig själv att bo med någon bara för att det är det mest normal. Jag sover knappt på nätterna och detta har jag tagit upp med min kordinator som skrivit ut ett tyngdtäcke som ska få kroppen att slappna av. Dom nätter vi delar säng Magnus och jag är nätter med extremt lite sömn eftersom jag inte kan slappna av utan vaknar för att titta på klockan för att kunna få en anledning till att få kliva upp och andas. Mitt sexliv är inte heller normalt efter det destruktiva förhållandet jag levde i, detta tär också på mig eftersom jag mest av allt vill somna i famnen på den man jag älskar mer än livet själv. Jag klarar inte av viss beröring och den känslan kan infinna sig i tid och otid. Jag är fortfarande rädd för att säga fel och jag har svårt för att verbalt lägga orden i den ordning jag vet vore bäst. Att skriva har blivit min hjälp och är det bästa sättet att få med allt i den ordning det kommer och utan att vara rädd för att jag låter som en idiot. Jag är även för snabb att be om ursäkt fast jag inte borde, allt för att skydda mig själv. Jag känner mig som en idiot men jag är ingen. Kortfattat så kan jag inte leva med någon och därför heller aldrig kunna vara sambo, särbo är det rätta ordet och det är inget jag är stolt över att vara. Sambo låter underbart och sambo får det även bli när man berättar om den underbara man som erövrat mitt hjärta. Jag har inga vänner och det är mitt eget val eftersom jag även på den fronten inte klarar av massa måsten och ha en press över mig att måsta göra si eller så. Magnus däremot är en social människa som ständigt är i focus. Vi älskar varandra men är som natt och dag, svart eller vitt, ängel eller djävul. Jag har mitt vita hem som är exakt som jag vill ha det och ingen kan bestämma hur det ska se ut eller vad jag få ha eller inte, Magnus hem är dystert och mörkt och en salig röra av blandade ting. Han är nöjd om han får plats i sin säng och kan sova säger han. Jag kommer få lida pga denna utredning, jag kommer smutskastas bakom ryggen av hyresvärden och jag kommer få kämpa mig tillbaka till en stabil grund igen där jag och Filip kan fortsätta vår kamp med hans skola och hans extrema övervikt. Jag hoppas ni inser vad en felande siffra ställt till med bara för att ni inte orkade eller ville vänta på rättelse. Sen är det skrattretande om ni tror att jag skulle be er ta kontakt med Magnus och hyresvärden om jag skulle undanhålla sanningen. Jag vet hur min hyresvärd fungerar och jag vet vad han tycker om mig och hur mycket han önskar att jag ska flytta så jag skulle ALDRIG dra in han i något i onödan, sen undrar jag om ni la orden i hans mun när ni frågade om väggen? Som jag sa så är det omöjligt att han sett att väggen inte funnits eftersom han inte sett mitt storrum på flera år. I Magnus lägenhet har han inte ens varit sen han flyttade in och det finns en hel historia om åtgärder han skulle behövt göra och som han struntat i, sist han var i den lägenheten var när Patrik tog över den på kontraktet och den renoverades av OSS efter att Psykopaten flyttat.
Jag tycker att ni kunnat lägga ner lite mer energi på att ta reda på sanningen och kanske ställt fler frågor om det som var oklart så hade jag kanske sluppit denna oro nu. Hur ska jag klara av att leva mitt liv bostadslös med min son? Bostadslös kommer jag att bli eftersom jag inte längre kan betala min hyra och hyresvärden kommer se sin chans att bli av med mig en gång för alla. Jag kan heller inte låna pengar eftersom jag aldrig någonsin kommer kunna betala tillbaka dom. Jag kommer heller inte fylla i en påtvingad ansökan för samboskap för att få bistånd, Magnus söker ingen hjälp och har heller ingen anledning att försörja mig och Filip bara för att vi är tillsammans och bor på samma adress, adressen har fortf 4 olika hushåll. Magnus har enorma skulder hos kronofogden och det dras ca 6500kr/mån av hans lön, han betalar underhåll för 4 barn och ska överleva själv också. Han lägger pengar på Filip ibland och det har ni ingenting med att göra för det är helt och håller upp till honom. Ni är dessutom välkommen att komma hem till mig och visa vad det är som säger att Magnus bor hos mig. Om jag sover hos honom eller om vi äter där inne eller om jag vattnar hans blommor ska ni inte bry er om för jag betalar inte honom en krona av era pengar för att jag ska få vara med eller hos honom. Jag har redan fått heta hora i mitt tidigare liv men jag tänker inte bli en bara för att ni tycker att magnus ska betala för att ha umgänge med mig. Nästa gång ni får för er att rasera en familj så tänk er för vad fan ni håller på med och ge människorna en chans att förklara sig eller bevisa hur det ligger till innan ni drar åt snaran så det inte finns någon återvändo. Ni skadade inte bara mig, ni drog med er Filip också och rörde om i Magnus liv som inte ens har med er att göra.