Prinsessan Kristina, herr doktor Anders Wall, wallumner, stipendiater, damer och herrar. Det är en stor ära att stå framför er och ta emot det här stipendiet.

Wow, det är verkligen mycket folk här... Sist jag såg en så här stor scen var nog när jag fick chansen att åka på Apples utvecklarkonferens i Silicon Valley. Det var där de skulle presentera allt nytt! Och som teknikfantast och Apple-fanatiker vill man så klart sitta längst fram, vara närmast the action och se allt i detalj. Så vad gör man inte? Jag minns att jag vaknade kl 2 på natten, kämpade mig ut i ett blåsigt San Francisco med alla kläder jag hade med mig. På natten är det riktigt kallt där faktiskt, så jag fick ta trippla lager strumpor på händerna! Och i 8 timmar bara står man där, med hoppet om att tränga sig fram och ta sig till första raden. Jag hade fått världens möjlighet, och gjorde allt för att maxa det.

Jag kommer ursprungligen från Västerås, men har det senaste året levt på en soffa här i Stockholm. Och sist jag var hemma i Västerås, så kallades till och med mitt rum för lillebrorsans rum... Det är lite oklart var jag bor, men jag är oftast på kontoret. Det där med mat har jag dock löst bättre. Jag har en fantastisk mamma som gillar det där med att laga mat, så efter varje Västerås-besök kommer jag till Stockholm med flera stora kassar matlådor. Frysen på kontoret har jag ockupperat!

Målet är alltid att ta bort så mycket runtomkring som möjligt för att kunna fokusera på det jag håller på med. Idag arbetar jag med Just Football, något som började som en ambitiös idé om att få folk att spela mer fotboll, oftare, med fler olika personer. Vi vill minska gapet mellan sporten och våra digitala liv. Fånga ungdomar som spelar spel i mobilen och istället få dem att spela fotboll i verkligheten. Lyckas vi med det, kommer Just Football vara ett fantastiskt verktyg för integration och hälsa.

Jag är stolt över det spännande team vi byggt upp, med allt från professionella fotbollsspelare till några av de främsta programmerarhjärnorna. Men det kommer inte helt utan utmaningar. Det finns många situationer som jag aldrig ställts inför och det kan jag vara helt öppen med. Oftast har jag ingen aning om vad jag håller på med! Det är mycket förväntas vara saker man kan, men som för mig är nya. Hur leder jag ett team på 5 personer? Hur gör jag en jobbintervju med någon som är dubbelt så gammal? Hur motiverar jag folk som kan jobba var de vill, att vara en del av vår resa? Men det är just den här kombinationen av halv förtvivlan och utmaningar som jag älskar! Jag ska bara lösa det!

Det har hänt mycket på kort tid, men jag har inte tagit mig hit själv. Det började med fantastiska föräldrar och har följts av viktiga mentorer, lärare och teamet i Just Football, som trott på mig, oavsett vad.

Jag vill också rikta ett stort tack till Ung Företagsamhet, som skapade en arena att tillsammans med skolkamrater förverkliga mina galna idéer. Ni ändrar spelreglerna för vad som är möjligt och inspirerar ungdomar över hela landet att tro på sig själva. Jag är stolt över att vara en del av den gruppen.

Avslutningsvis vill jag berätta att jag de senaste åren haft lyxen att träffa och följa flera Wallumner som är här ikväll. Personer som jag både sett upp till och inspirerats av. För mig har Anders Wall och den här gemenskapen symboliserat något alldeles speciellt. Det är ett kvitto på att man springer åt rätt håll. Jag ser fram emot att fortsätta lära mig, utmanas och framförallt föra vidare den här inställningen att bara göra det, som inspirerat mig och lyft mig till den jag är idag.

Och för att återkoppla till Apple-resan, var det just den inställningen som gjorde att jag stod där i 8 timmar, frysandes. Men jag tog den, jag sprang, och hamnade till slut längst fram. Mitt bland företagets ledning... Och faktiskt, råkar den inställningen ha tagit mig till förstaraden här ikväll!

Stiftelsen, jag vill tacka så mycket för förtroendet. Och till sist vill jag lämna över en present till födelsedagsbarnet. Anders, nu kan du också komma och spela fotboll med oss!