API tools faq
paste
Advertisement
Guest User

Bibel 2000 html

a guest
Jul 15th, 2014
399
0
Never
Add comment
Not a member of Pastebin yet? Sign Up, it unlocks many cool features!
text 254.61 KB | None | 0 0
raw download clone embed print report
  1. <!DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Transitional//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-transitional.dtd">
  2. <style type="text/css">
  3. </style>
  4. <link href="bibeln.css" rel="stylesheet" type="text/css" />
  5. <meta http-equiv="content-type" content="text/html" charset="ISO-8859-1" />
  6.  
  7. <h2 class="ch_pos" id="ch_0">Gud skapar världen</h2>
  8. <p><span class="ch">1</span> <span class="v" id="v_0_0">1</span>I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.</p>
  9. <p> <span class="v" id="v_0_1">2</span>Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. <span class="v" id="v_0_2">3</span>Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till. <span class="v" id="v_0_3">4</span>Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. <span class="v" id="v_0_4">5</span>Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.</p>
  10. <p> <span class="v" id="v_0_5">6</span>Gud sade: ”I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.” Och det blev så. <span class="v" id="v_0_6">7</span>Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet f4ån vattnet ovanför valvet. <span class="v" id="v_0_7">8</span>Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.</p>
  11. <p> <span class="v" id="v_0_8">9</span>Gud sade: ”Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.” Och det blev så. <span class="v" id="v_0_9">10</span>Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. <span class="v" id="v_0_10">11</span>Gud sade: ”Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.” Och det blev så. <span class="v" id="v_0_11">12</span>Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande &ouml;rter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. <span class="v" id="v_0_12">13</span>Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.</p>
  12. <p> <span class="v" id="v_0_13">14</span>Gud sade: ”På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. <span class="v" id="v_0_14">15</span>De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.” Och det blev så. <span class="v" id="v_0_15">16</span>Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. <span class="v" id="v_0_16">17</span>Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, <span class="v" id="v_0_17">18</span>att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. <span class="v" id="v_0_18">19</span>Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.</p>
  13. <p> <span class="v" id="v_0_19">20</span>Gud sade: ”Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.” <span class="v" id="v_0_20">21</span>Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. <span class="v" id="v_0_21">22</span>Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.” <span class="v" id="v_0_22">23</span>Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.</p>
  14. <p> <span class="v" id="v_0_23">24</span>Gud sade: ”Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.” Och det blev så. <span class="v" id="v_0_24">25</span>Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.</p>
  15. <p> <span class="v" id="v_0_25">26</span>Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” <span class="v" id="v_0_26">27</span>Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. <span class="v" id="v_0_27">28</span>Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”</p>
  16. <p> <span class="v" id="v_0_28">29</span>Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. <span class="v" id="v_0_29">30</span>Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. <span class="v" id="v_0_30">31</span>Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.</p>
  17. <p><span class="ch ch_pos" id="ch_1">2</span> <span class="v" id="v_1_0">1</span>Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. <span class="v" id="v_1_1">2</span>Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort. <span class="v" id="v_1_2">3</span>Gud välsignade den sjunde dagen och gjorde den till en helig dag, ty på den dagen vilade Gud sedan han utfört sitt skapelseverk.</p>
  18. <p> <span class="v" id="v_1_3">4</span>Detta är berättelsen om hur himmel och jord skapades.</p>
  19.  
  20. <h2>Människan i Edens trädgård</h2>
  21. <p>När Herren Gud gjorde jord och himmel, <span class="v" id="v_1_4">5</span>när ingen buske fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden och ingen människa fanns som kunde odla den – <span class="v" id="v_1_5">6</span>men ett flöde vällde fram ur jorden och vattnade marken – <span class="v" id="v_1_6">7</span>då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse. <span class="v" id="v_1_7">8</span>Och Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden, och satte där människan som han hade format. <span class="v" id="v_1_8">9</span>Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i trädgården stod livets träd och trädet som ger kunskap om gott och ont.</p>
  22. <p> <span class="v" id="v_1_9">10</span>En flod rinner upp i Eden och bevattnar trädgården. Sedan delar den sig i fyra armar. <span class="v" id="v_1_10">11</span>Den första heter Pishon, den flyter kring Havila, ett land där det finns guld. <span class="v" id="v_1_11">12</span>Guldet i det landet är fint, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. <span class="v" id="v_1_12">13</span>Den andra floden heter Gichon, den flyter kring Kush. <span class="v" id="v_1_13">14</span>Den tredje floden heter Tigris, den rinner öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.</p>
  23. <p> <span class="v" id="v_1_14">15</span>Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. <span class="v" id="v_1_15">16</span>Herren Gud gav detta bud: ”Du får äta av alla träd i trädgården <span class="v" id="v_1_16">17</span>utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö.”</p>
  24. <p> <span class="v" id="v_1_17">18</span>Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp.” <span class="v" id="v_1_18">19</span>Så formade Herren Gud av jord alla markens djur och alla himlens fåglar och förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Varje levande varelse fick det namn som mannen gav den. <span class="v" id="v_1_19">20</span>Mannen gav namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men han fann inte någon som kunde vara honom till hjälp. <span class="v" id="v_1_20">21</span>Då försänkte Herren Gud mannen i dvala, och när han sov tog Gud ett av hans revben och fyllde igen hålet med kött. <span class="v" id="v_1_21">22</span>Av revbenet som han hade tagit från mannen byggde Herren Gud en kvinna och förde fram henne till mannen. <span class="v" id="v_1_22">23</span>Då sade mannen: </p>
  25. <div class="poetry">
  26. <div class="line">”Den här gången är det ben av mina ben,</div>
  27. <div class="line">kött av mitt kött.</div>
  28. <div class="line">Kvinna skall hon heta,</div>
  29. <div class="line">av man är hon tagen.”</div>
  30. </div>
  31. <p> <span class="v" id="v_1_23">24</span>Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett.</p>
  32.  
  33. <h2>Människans olydnad och straff</h2>
  34. <p> <span class="v" id="v_1_24">25</span>Både mannen och kvinnan var nakna, och de kände ingen blygsel inför varandra.</p>
  35. <p><span class="ch ch_pos" id="ch_2">3</span> <span class="v" id="v_2_0">1</span>Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” <span class="v" id="v_2_1">2</span>Kvinnan svarade: ”Vi får äta frukt från träden, <span class="v" id="v_2_2">3</span>men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö.” <span class="v" id="v_2_3">4</span>Ormen sade: ”Ni kommer visst inte att dö. <span class="v" id="v_2_4">5</span>Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont.” <span class="v" id="v_2_5">6</span>Kvinnan såg att trädet var gott att äta av: det var en fröjd för ögat och ett härligt träd, eftersom det skänkte vishet. Och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man, som var med henne, och han åt. <span class="v" id="v_2_6">7</span>Då öppnades deras ögon, och de såg att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och band dem kring höfterna.</p>
  36. <p> <span class="v" id="v_2_7">8</span>De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. <span class="v" id="v_2_8">9</span>Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du?” <span class="v" id="v_2_9">10</span>Han svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.” <span class="v" id="v_2_10">11</span>Herren Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?”5 Mannen svarade: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” <span class="v" id="v_2_12">13</span>Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Hon svarade: ”Ormen lurade mig, och jag åt.”</p>
  37. <p> <span class="v" id="v_2_13">14</span>Då sade Herren Gud till ormen:</p>
  38. <div class="poetry">
  39. <div class="line">”Du som gjorde detta,</div>
  40. <div class="line">förbannad skall du vara, </div>
  41. <div class="line">utstött från boskapen och de vilda djuren. </div>
  42. <div class="line">På din buk skall du kräla </div>
  43. <div class="line">och jord skall du äta så länge du lever.</div>
  44. <div class="line"> <span class="v" id="v_2_14">15</span>Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, </div>
  45. <div class="line">mellan din avkomma och hennes:</div>
  46. <div class="line">de skall trampa på ditt huvud </div>
  47. <div class="line">och du skall hugga dem i hälen.”</div>
  48. </div>
  49. <p> <span class="v" id="v_2_15">16</span>Till kvinnan sade han: </p>
  50. <div class="poetry">
  51. <div class="line">”Stor skall jag göra din möda</div>
  52. <div class="line">när du är havande,</div>
  53. <div class="line">med smärta skall du föda dina barn.</div>
  54. <div class="line">Din man skall du åtrå,</div>
  55. <div class="line">och han skall råda över dig.”</div>
  56. </div>
  57. <p> <span class="v" id="v_2_16">17</span>Till mannen sade han: </p>
  58. <div class="poetry">
  59. <div class="line">”Du som lyssnade till din hustru </div>
  60. <div class="line">och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av,</div>
  61. <div class="line">förbannad skall marken vara för din skull. </div>
  62. <div class="line">Med möda skall du hämta din näring från den </div>
  63. <div class="line">så länge du lever,</div>
  64. <div class="line"> <span class="v" id="v_2_17">18</span>törne och tistel skall den ge dig. </div>
  65. <div class="line">Du skall äta av växterna på marken,</div>
  66. <div class="line"> <span class="v" id="v_2_18">19</span>du skall slita för ditt bröd i ditt anletes svett</div>
  67. <div class="line">tills du vänder åter till jorden. </div>
  68. <div class="line">Ty av den är du tagen, </div>
  69. <div class="line">jord är du och jord skall du åter bli.”</div>
  70. </div>
  71. <p> <span class="v" id="v_2_19">20</span>Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till alla som lever. <span class="v" id="v_2_20">21</span>Herren Gud gjorde kläder av skinn åt mannen och kvinnan och klädde dem.</p>
  72. <p> <span class="v" id="v_2_21">22</span>Herren Gud sade: ”Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid.” <span class="v" id="v_2_22">23</span>Och Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden varav hon var tagen. <span class="v" id="v_2_23">24</span>Han drev ut människan, och öster om Edens trädgård satte han keruberna och det ljungande svärdet att vakta vägen till livets träd.</p>
  73.  
  74. <h2 class="ch_pos" id="ch_3">Kain och Abel</h2>
  75. <p><span class="ch">4</span> <span class="v" id="v_3_0">1</span>Mannen låg med sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. ”Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp”, sade hon. <span class="v" id="v_3_1">2</span>Därefter födde hon Abel, Kains bror.</p>
  76. <p>Abel var herde och Kain brukade jorden. <span class="v" id="v_3_2">3</span>En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. <span class="v" id="v_3_3">4</span>Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva <span class="v" id="v_3_4">5</span>men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. <span class="v" id="v_3_5">6</span>Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför sänker du blicken? <span class="v" id="v_3_6">7</span>Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.”</p>
  77. <p> <span class="v" id="v_3_7">8</span>Kain sade till sin bror Abel: ”Kom med ut på fälten.” Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.</p>
  78. <p> <span class="v" id="v_3_8">9</span>Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?” <span class="v" id="v_3_9">10</span>Herren sade: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. <span class="v" id="v_3_10">11</span>Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod, som du har utgjutit. <span class="v" id="v_3_11">12</span>Om du odlar marken skall den inte längre ge dig sin gröda. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.” <span class="v" id="v_3_12">13</span>Kain sade till Herren: ”Mitt straff är för tungt att bära. <span class="v" id="v_3_13">14</span>Du driver mig bort från marken, bort ur din åsyn. Rastlös och rotlös kommer jag att vara på jorden. Vem som helst som möter mig kan döda mig.” <span class="v" id="v_3_14">15</span>Herren svarade honom: ”Jag lovar att Kain skall bli hämnad sju gånger om, om någon dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. <span class="v" id="v_3_15">16</span>Och Kain drog bort, undan Herren, och slog sig ner i landet Nod, öster om Eden.</p>
  79.  
  80. <h2>Kains ättlingar</h2>
  81. <p> <span class="v" id="v_3_16">17</span>Kain låg med sin hustru, och hon blev havande och födde Henok. Han byggde då en stad och kallade den Henok efter sin son. <span class="v" id="v_3_17">18</span>Henok fick en son, Irad, och Irad blev far till Mechujael, Mechujael blev far till Metushael och Metushael blev far till Lemek. <span class="v" id="v_3_18">19</span>Lemek tog sig två hustrur, den ena hette Ada, den andra hette Silla. <span class="v" id="v_3_19">20</span>Ada födde Javal, och han blev stamfar till dem som bor i tält och håller boskap. <span class="v" id="v_3_20">21</span>Hans bror hette Juval, och han blev stamfar till alla som spelar lyra och flöjt. <span class="v" id="v_3_21">22</span>Också Silla födde en son, Tuval Kain, stamfar till alla kopparsmeder och järnsmeder. Tuval Kain hade en syster, Naama.</p>
  82. <p> <span class="v" id="v_3_22">23</span>Lemek sade till sina hustrur: </p>
  83. <div class="poetry">
  84. <div class="line">”Ada och Silla, lyssna till mig, </div>
  85. <div class="line">Lemeks hustrur, hör mina ord. </div>
  86. <div class="line">Jag dödar en man för ett sår, </div>
  87. <div class="line">en yngling för en skråma.</div>
  88. <div class="line"> <span class="v" id="v_3_23">24</span>Kain blir hämnad sju gånger om, </div>
  89. <div class="line">Lemek sjuttiosju.”</div>
  90. </div>
  91.  
  92. <h2>Set</h2>
  93. <p> <span class="v" id="v_3_24">25</span>Åter låg Adam med sin hustru, och hon födde en son. Hon gav honom namnet Set, ”ty”, sade hon, ”Gud har skänkt mig ett nytt barn i stället för Abel, som Kain dödade”. <span class="v" id="v_3_25">26</span>Också Set fick en son, och han gav honom namnet Enosh. </p>
  94. <p>Det var vid denna tid man började åkalla Herren.</p>
  95.  
  96. <h2 class="ch_pos" id="ch_4">Adams släkttavla</h2>
  97. <p><span class="ch">5</span> <span class="v" id="v_4_0">1</span>Detta är Adams släkttavla. Då Gud skapade människan gjorde han henne lik Gud. <span class="v" id="v_4_1">2</span>Som man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa när de skapades.</p>
  98. <p> <span class="v" id="v_4_2">3</span>När Adam var 130 år fick han en son som liknade honom och var hans avbild; han gav honom namnet Set. <span class="v" id="v_4_3">4</span>Efter Sets födelse levde Adam 800 år och fick söner och döttrar. <span class="v" id="v_4_4">5</span>Adams hela livstid blev 930 år; sedan dog han.</p>
  99. <p> <span class="v" id="v_4_5">6</span>När Set var 105 år blev han far till Enosh. <span class="v" id="v_4_6">7</span>Efter Enoshs födelse levde Set 807 år och fick söner och döttrar. <span class="v" id="v_4_7">8</span>Sets hela livstid blev 912 år; sedan dog han.</p>
  100. <p> <span class="v" id="v_4_8">9</span>När Enosh var 90 år blev han far till Kenan. <span class="v" id="v_4_9">10</span>Efter Kenans födelse levde Enosh 815 år och fick söner och döttrar. <span class="v" id="v_4_10">11</span>Enoshs hela livstid blev 905 år; sedan dog han.</p>
  101. <p> <span class="v" id="v_4_11">12</span>När Kenan var 70 år blev han far till Mahalalel. <span class="v" id="v_4_12">13</span>Efter Mahalalels födelse levde Kenan 840 år och fick söner och döttrar. <span class="v" id="v_4_13">14</span>Kenans hela livstid blev 910 år; sedan dog han.</p>
  102. <p> <span class="v" id="v_4_14">15</span>När Mahalalel var 65 år blev han far till Jered. <span class="v" id="v_4_15">16</span>Efter Jereds födelse levde Mahalalel 830 år och fick söner och döttrar. <span class="v" id="v_4_16">17</span>Mahalalels hela livstid blev 895 år; sedan dog han.</p>
  103. <p> <span class="v" id="v_4_17">18</span>När Jered var 162 år blev han far till Henok. <span class="v" id="v_4_18">19</span>Efter Henoks födelse levde Jered 800 år och fick söner och döttrar. <span class="v" id="v_4_19">20</span>Jereds hela livstid blev 962 år; sedan dog han.</p>
  104. <p> <span class="v" id="v_4_20">21</span>När Henok var 65 år blev han far till Metushelach. <span class="v" id="v_4_21">22</span>Efter Metushelachs födelse levde Henok 300 år och fick söner och döttrar. <span class="v" id="v_4_22">23</span>Henoks hela livstid blev 365 år. <span class="v" id="v_4_23">24</span>Henok levde i gemenskap med Gud. Sedan fanns han inte mer, ty Gud tog honom härifrån.</p>
  105. <p> <span class="v" id="v_4_24">25</span>När Metushelach var 187 år blev han far till Lemek. <span class="v" id="v_4_25">26</span>Efter Lemeks födelse levde Metushelach 782 år och fick söner och döttrar. <span class="v" id="v_4_26">27</span>Metushelachs hela livstid blev 969 år; sedan dog han.</p>
  106. <p> <span class="v" id="v_4_27">28</span>När Lemek var 182 år fick han en son. <span class="v" id="v_4_28">29</span>Han gav honom namnet Noa, ”ty”, sade han, ”denne skall ge oss lättnad i vårt arbete och vår möda när vi brukar jorden som Herren har förbannat”. <span class="v" id="v_4_29">30</span>Efter Noas födelse levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar. <span class="v" id="v_4_30">31</span>Lemeks hela livstid blev 777 år; sedan dog han.</p>
  107. <p> <span class="v" id="v_4_31">32</span>När Noa hade levt i 500 år blev han far till Sem, Ham och Jafet.</p>
  108.  
  109. <h2 class="ch_pos" id="ch_5">Jättarna</h2>
  110. <p><span class="ch">6</span> <span class="v" id="v_5_0">1</span>När människorna nu började bli talrika på jorden och döttrar föddes åt dem, <span class="v" id="v_5_1">2</span>såg gudaväsendena att människornas döttrar var vackra, och dem de tyckte bäst om tog de till hustrur. <span class="v" id="v_5_2">3</span>Då sade Herren: ”Min livsande skall inte bli kvar i människan för alltid – hon är dock av kött. Hennes livstid skall vara 120 år.”</p>
  111. <p> <span class="v" id="v_5_3">4</span>På den tiden – och även senare – när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort.</p>
  112.  
  113. <h2>Noa och floden</h2>
  114. <p> <span class="v" id="v_5_4">5</span>Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda. <span class="v" id="v_5_5">6</span>Då ångrade Herren bittert att han hade gjort människor på jorden. <span class="v" id="v_5_6">7</span>Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utplåna från jordens yta, och med dem alla fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag gjorde dem.” <span class="v" id="v_5_7">8</span>Men Noa hade vunnit Herrens välvilja.</p>
  115. <p> <span class="v" id="v_5_8">9</span>Detta är berättelsen om Noa och hans släkt. Noa, som levde i denna tid, var en oförvitlig och rättfärdig man; han levde i gemenskap med Gud. <span class="v" id="v_5_9">10</span>Noa fick tre söner, Sem, Ham och Jafet. <span class="v" id="v_5_10">11</span>Men inför Guds ögon blev jorden alltmer fördärvad och full av våld. <span class="v" id="v_5_11">12</span>Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt vad människorna gjorde på jorden var fördärvligt. <span class="v" id="v_5_12">13</span>Han sade till Noa: ”Jag har bestämt att jag skall göra slut på alla människor, ty de har fyllt jorden med våld. Jag skall förgöra både dem och jorden. <span class="v" id="v_5_13">14</span>Bygg dig en ark av goferträ och inred den med olika rum. Bestryk den både invändigt och utvändigt med jordbeck. <span class="v" id="v_5_14">15</span>Så skall du göra arken: den skall vara 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög, <span class="v" id="v_5_15">16</span>och du skall göra ett tak på den med en halv meters resning. Ingången till arken skall du göra på ena sidan, och du skall bygga den i tre våningar. <span class="v" id="v_5_16">17</span>Jag skall nu låta floden översvämma jorden och förgöra alla levande varelser under himlen. Allting på jorden skall gå under. <span class="v" id="v_5_17">18</span>Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du skall gå in i arken tillsammans med dina söner, din hustru och dina sonhustrur, <span class="v" id="v_5_18">19</span>och av allt som lever, av alla varelser, skall du föra in i arken ett par, hane och hona, av varje art, så att de kan överleva tillsammans med dig. <span class="v" id="v_5_19">20</span>Av de olika arterna av fåglar, fyrfotadjur och markens kräldjur skall ett par av varje komma till dig, så att de kan överleva. <span class="v" id="v_5_20">21</span>Du skall lägga upp förråd av all slags föda, så att ni har att äta, du själv och alla de andra.” <span class="v" id="v_5_21">22</span>Noa gjorde i allt så som Gud hade befallt honom att göra.</p>
  116. <p><span class="ch ch_pos" id="ch_6">7</span> <span class="v" id="v_6_0">1</span>Herren sade till Noa: ”Gå in i arken, du och hela din familj. Ty jag har funnit att du ensam är rättfärdig inför mig i denna tid. <span class="v" id="v_6_1">2</span>Av alla rena fyrfotadjur skall du ta med dig sju par av varje art, hanar och honor, och av alla djur som inte är rena skall du ta ett par, hane och hona – <span class="v" id="v_6_2">3</span>också av himlens fåglar sju par av varje art, hanar och honor – så att de kan överleva på jorden. <span class="v" id="v_6_3">4</span>Om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jordens yta allt som finns till, allt som jag har gjort.” <span class="v" id="v_6_4">5</span>Noa gjorde i allt så som Herren hade befallt honom.</p>
  117. <p> <span class="v" id="v_6_5">6</span>Noa var 600 år när floden översvämmade jorden. <span class="v" id="v_6_6">7</span>Då gick Noa in i arken tillsammans med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur för att rädda sig undan flodens vatten. <span class="v" id="v_6_7">8</span>Av de rena fyrfotadjuren och av de fyrfotadjur som inte är rena, av fåglarna och av allt det som krälar på marken <span class="v" id="v_6_8">9</span>kom ett par av varje art in till Noa i arken, hane och hona, så som Gud hade befallt Noa. <span class="v" id="v_6_9">10</span>Efter sju dagar kom flodens vatten över jorden.</p>
  118. <p> <span class="v" id="v_6_10">11</span>Det år då Noa blev 600 år, den sjuttonde dagen i andra månaden, den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens dammluckor öppnades, <span class="v" id="v_6_11">12</span>och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. <span class="v" id="v_6_12">13</span>Just den dagen gick Noa och hans söner Sem, Ham och Jafet in i arken, och med dem Noas hustru och hans tre sonhustrur, <span class="v" id="v_6_13">14</span>vidare alla de olika arterna av vilda djur och boskap, de olika arterna av det som krälar på jorden och av det som flyger, både fåglar och alla andra djur med vingar. <span class="v" id="v_6_14">15</span>Alla kom de in till Noa i arken, ett par av alla levande varelser. <span class="v" id="v_6_15">16</span>De kom, hanar och honor av alla slags djur, så som Gud hade befallt Noa. Och Herren stängde igen om honom.</p>
  119. <p> <span class="v" id="v_6_16">17</span>Då kom floden över jorden. Den varade i fyrtio dagar, och det kom så mycket vatten att arken lyftes och flöt över jorden. <span class="v" id="v_6_17">18</span>Vattnet steg högt över jorden, och arken drev på vattnet. <span class="v" id="v_6_18">19</span>Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen. <span class="v" id="v_6_19">20</span>Vattnet steg mer än sju meter över bergen. <span class="v" id="v_6_20">21</span>Hela myllret av varelser på jorden gick under: fåglar, boskap och vilda djur, allt liv som jorden vimlade av, och alla människor. <span class="v" id="v_6_21">22</span>Allt som levde och andades dog, alla varelser som levde på land. <span class="v" id="v_6_22">23</span>Herren utplånade allt som fanns till på jorden, människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar: allt utplånades från jorden. Kvar blev bara Noa och de som var med honom i arken.</p>
  120. <p> <span class="v" id="v_6_23">24</span>Vattnet fortsatte att stiga över jorden i 150 dagar. <span class="ch ch_pos" id="ch_7">8</span> <span class="v" id="v_7_0">1</span>Då tänkte Gud på Noa och alla de vilda och tama djur som var med honom i arken. Han lät en vind blåsa över jorden och vattnet började sjunka undan. <span class="v" id="v_7_1">2</span>Djupets källor och himlens dammluckor stängdes till, regnet hejdades <span class="v" id="v_7_2">3</span>och vattnet drog sig efter hand bort från jorden. Efter de 150 dagarna började vattnet minska. <span class="v" id="v_7_3">4</span>På sjuttonde dagen i sjunde månaden blev arken stående på Araratbergen. <span class="v" id="v_7_4">5</span>Vattnet fortsatte hela tiden att minska, och när den tionde månaden kom, på första dagen i månaden, blev bergens toppar synliga.</p>
  121. <p> <span class="v" id="v_7_5">6</span>Efter fyrtio dagar öppnade Noa ett fönster som han hade gjort på arken <span class="v" id="v_7_6">7</span>och släppte ut en korp. Den flög fram och åter till dess vattnet torkat upp på jorden. <span class="v" id="v_7_7">8</span>Sedan släppte han ut en duva för att se om vattnet hade sjunkit undan från marken. <span class="v" id="v_7_8">9</span>Men duvan fann ingen plats där den kunde vila utan återvände till honom i arken, eftersom det stod vatten över hela jorden. Då sträckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. <span class="v" id="v_7_9">10</span>Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan ur arken ännu en gång. <span class="v" id="v_7_10">11</span>Om kvällen kom den tillbaka till honom, och då hade den ett friskt blad från ett olivträd i näbben. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden. <span class="v" id="v_7_11">12</span>Han väntade sju dagar till, sedan släppte han ut duvan igen, och nu kom den inte mer tillbaka till honom.</p>
  122. <p> <span class="v" id="v_7_12">13</span>I Noas sexhundraförsta år, på första dagen i första månaden, hade vattnet torkat bort på jorden, och när Noa lyfte undan taket på arken fick han se att marken hade torkat upp. <span class="v" id="v_7_13">14</span>På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr. <span class="v" id="v_7_14">15</span>Då sade Gud till Noa: <span class="v" id="v_7_15">16</span>”Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur. <span class="v" id="v_7_16">17</span>Alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, skall du ta med dig ut, och det skall bli ett myller av dem på jorden; de skall vara fruktsamma och föröka sig.” <span class="v" id="v_7_17">18</span>Och Noa gick ut ur arken tillsammans med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur. <span class="v" id="v_7_18">19</span>Alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, allt som myllrar på jorden, gick ut ur arken, den ena arten efter den andra.</p>
  123. <p> <span class="v" id="v_7_19">20</span>Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret. <span class="v" id="v_7_20">21</span>Och Herren kände den blidkande lukten, och han sade till sig själv: ”Aldrig mer skall min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.</p>
  124. <div class="poetry">
  125. <div class="line"> <span class="v" id="v_7_21">22</span>Så länge jorden består </div>
  126. <div class="line">skall sådd och skörd, köld och värme, </div>
  127. <div class="line">sommar och vinter, dag och natt </div>
  128. <div class="line">aldrig upphöra att skifta.”</div>
  129. </div>
  130.  
  131. <h2 class="ch_pos" id="ch_8">Guds förbund med Noa</h2>
  132. <p><span class="ch">9</span> <span class="v" id="v_8_0">1</span>Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden. <span class="v" id="v_8_1">2</span>Alla markens djur och alla himlens fåglar skall känna skräck och fruktan för er. Över dem och över allt som krälar på jorden och över alla fiskar i havet ger jag er makt. <span class="v" id="v_8_2">3</span>Allt som lever och rör sig skall vara er föda; allt detta ger jag er så som jag gav er de gröna örterna. <span class="v" id="v_8_3">4</span>Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig får ni inte äta. <span class="v" id="v_8_4">5</span>Och för ert eget blod skall jag kräva vedergällning. Jag skall utkräva den av varje djur, och av varje människa skall jag kräva vedergällning, om hon dödar en annan människa.</p>
  133. <div class="poetry">
  134. <div class="line"> <span class="v" id="v_8_5">6</span>Den som utgjuter människoblod, </div>
  135. <div class="line">hans blod skall utgjutas av människor,</div>
  136. <div class="line">ty Gud gjorde människan till sin avbild.</div>
  137. <div class="line"> <span class="v" id="v_8_6">7</span>Var fruktsamma och föröka er,</div>
  138. <div class="line">bli en myllrande mängd på jorden</div>
  139. <div class="line">och härska över den.”</div>
  140. </div>
  141. <p> <span class="v" id="v_8_7">8</span>Gud sade till Noa och hans söner: <span class="v" id="v_8_8">9</span>”Jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande <span class="v" id="v_8_9">10</span>och med alla levande varelser som finns hos er, fåglar, boskap och alla vilda djur, alla som gick ut ur arken. <span class="v" id="v_8_10">11</span>Jag skall upprätthålla mitt förbund med er: aldrig mer skall det hända att alla varelser utplånas av flodens vatten, aldrig mer skall en flod ödelägga jorden.”</p>
  142. <p> <span class="v" id="v_8_11">12</span>Gud sade: ”Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: <span class="v" id="v_8_12">13</span>min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. <span class="v" id="v_8_13">14</span>När jag hopar moln över jorden och bågen blir synlig bland molnen, <span class="v" id="v_8_14">15</span>då skall jag tänka på mitt förbund, förbundet mellan mig och er och alla levande varelser av alla slag, och aldrig mer skall vattnet bli till en flod som utplånar alla varelser. <span class="v" id="v_8_15">16</span>När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.” <span class="v" id="v_8_16">17</span>Och Gud sade till Noa: ”Detta är tecknet för det förbund som jag upprättar mellan mig och alla varelser på jorden.”</p>
  143. <p> <span class="v" id="v_8_17">18</span>Noas söner, de som gick ut ur arken, var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan. <span class="v" id="v_8_18">19</span>Dessa tre var Noas söner, och från dem härstammar alla människor på hela jorden.</p>
  144.  
  145. <h2>Förbannelse över Kanaan</h2>
  146. <p> <span class="v" id="v_8_19">20</span>Noa var åkerbrukare, han var den förste som anlade en vingård. <span class="v" id="v_8_20">21</span>När han drack av vinet blev han berusad och låg naken i sitt tält. <span class="v" id="v_8_21">22</span>Och Ham, Kanaans far, såg sin far ligga där blottad och gick ut och berättade det för sina bröder. <span class="v" id="v_8_22">23</span>Då tog Sem och Jafet en mantel, lade den på sina axlar och gick baklänges in och höljde över sin far; de vände bort ansiktet, så att de inte skulle se sin far blottad. <span class="v" id="v_8_23">24</span>När Noa sedan vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom <span class="v" id="v_8_24">25</span>sade han: </p>
  147. <div class="poetry">
  148. <div class="line">”Förbannad skall Kanaan vara </div>
  149. <div class="line">och den uslaste slav åt sina bröder.”</div>
  150. </div>
  151. <p> <span class="v" id="v_8_25">26</span>Och han sade: </p>
  152. <div class="poetry">
  153. <div class="line">”Lovad vare Herren, Sems Gud! </div>
  154. <div class="line">Kanaan skall vara deras slav.</div>
  155. <div class="line"> <span class="v" id="v_8_26">27</span>Må Gud låta Jafet växa</div>
  156. <div class="line">och bo tillsammans med Sem. </div>
  157. <div class="line">Kanaan skall vara deras slav.”</div>
  158. </div>
  159. <p> <span class="v" id="v_8_27">28</span>Efter floden levde Noa 350 år. <span class="v" id="v_8_28">29</span>Noas hela livstid blev 950 år; sedan dog han.</p>
  160.  
  161. <h2 class="ch_pos" id="ch_9">Släkttavlan för Noas söner</h2>
  162. <p><span class="ch">10</span> <span class="v" id="v_9_0">1</span>Detta är släkttavlan för Noas söner, Sem, Ham och Jafet. De fick söner efter floden. <span class="v" id="v_9_1">2</span>Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tuval, Meshek och Tiras. <span class="v" id="v_9_2">3</span>Gomers söner var Ashkenas, Rifat och Togarma. <span class="v" id="v_9_3">4</span>Javans söner var Elisha och Tarshish, kitteerna och rodaneerna. <span class="v" id="v_9_4">5</span>Från dem kom folken som spred sig till öarna och kustlandet, vart och ett i sitt land och med sitt språk, i olika stammar och folk.</p>
  163. <p> <span class="v" id="v_9_5">6</span>Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan. <span class="v" id="v_9_6">7</span>Kushs söner var Seba, Havila, Savta, Ragma och Savteka. Ragmas söner var Saba och Dedan.</p>
  164. <p> <span class="v" id="v_9_7">8</span>Kush blev far till Nimrod, som var den förste härskaren på jorden. <span class="v" id="v_9_8">9</span>Han var en väldig jägare inför Herren; det är därför man säger ”som Nimrod, en väldig jägare inför Herren”. <span class="v" id="v_9_9">10</span>Hans rike omfattade från början Babel, Erek, Ackad och Kalne i Shinar. <span class="v" id="v_9_10">11</span>Från detta land kom han till Assyrien och byggde Nineve, Rechovot Ir, Kelach <span class="v" id="v_9_11">12</span>och Resen mellan Nineve och Kelach; det är den stora staden.</p>
  165. <p> <span class="v" id="v_9_12">13</span>Misrajim blev far till ludeerna, anameerna, lehaveerna, naftucheerna, <span class="v" id="v_9_13">14</span>patruseerna, kaslucheerna, från vilka filisteerna härstammar, och kaftoreerna.</p>
  166. <p> <span class="v" id="v_9_14">15</span>Kanaan blev far till Sidon, den förstfödde, och till Het, <span class="v" id="v_9_15">16</span>till jevuseerna, amoreerna, girgasheerna, <span class="v" id="v_9_16">17</span>hiveerna, arkeerna, sineerna, <span class="v" id="v_9_17">18</span>arvadeerna, semareerna och hamateerna. Sedan utbredde sig de kanaaneiska stammarna, <span class="v" id="v_9_18">19</span>så att deras område sträckte sig från Sidon fram till Gerar och ända bort till Gaza, vidare fram till Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, ända bort till Lasha. <span class="v" id="v_9_19">20</span>Detta var Hams söner, stam för stam och språk för språk, land efter land och folk efter folk.</p>
  167. <p> <span class="v" id="v_9_20">21</span>Också Sem, Jafets äldste bror, fick söner. Han blev stamfar till alla Evers ättlingar. <span class="v" id="v_9_21">22</span>Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram. <span class="v" id="v_9_22">23</span>Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash. <span class="v" id="v_9_23">24</span>Arpakshad blev far till Shelach och Shelach till Ever. <span class="v" id="v_9_24">25</span>Ever fick två söner. Den ene hette Peleg, ty på hans tid delades jorden upp. Hans bror hette Joktan. <span class="v" id="v_9_25">26</span>Joktan blev far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jerach, <span class="v" id="v_9_26">27</span>Hadoram, Usal, Dikla, <span class="v" id="v_9_27">28</span>Oval, Avimael, Saba, <span class="v" id="v_9_28">29</span>Ofir, Havila och Jovav. Alla dessa var Joktans söner. <span class="v" id="v_9_29">30</span>De hade sina boplatser från Mesha fram till Sefar, bergsområdet i öster. <span class="v" id="v_9_30">31</span>Detta var Sems söner, stam för stam och språk för språk, land efter land och folk efter folk.</p>
  168. <p> <span class="v" id="v_9_31">32</span>Detta var Noas söners stammar efter deras härkomst, folk för folk. Från dem har folken spritts ut över jorden, efter floden.</p>
  169.  
  170. <h2 class="ch_pos" id="ch_10">Babels torn och språkförbistringen</h2>
  171. <p><span class="ch">11</span> <span class="v" id="v_10_0">1</span>Hela jorden hade samma språk och samma ord. <span class="v" id="v_10_1">2</span>När människorna flyttade österut fann de en dal i Shinar där de bosatte sig. <span class="v" id="v_10_2">3</span>”Nu skall vi slå tegel och bränna det”, sade de till varandra. De använde tegel som byggsten, och som murbruk använde de beck. <span class="v" id="v_10_3">4</span>De sade: ”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.”</p>
  172. <p> <span class="v" id="v_10_4">5</span>Då steg Herren ner för att se staden och tornet som människorna byggde. <span class="v" id="v_10_5">6</span>Herren sade: ”De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. <span class="v" id="v_10_6">7</span>Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” <span class="v" id="v_10_7">8</span>Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. <span class="v" id="v_10_8">9</span>Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden.</p>
  173.  
  174. <h2>Sems släkttavla</h2>
  175. <p> <span class="v" id="v_10_9">10</span>Detta är Sems släkttavla. Sem hade levt i 100 år när han blev far till Arpakshad, två år efter floden. <span class="v" id="v_10_10">11</span>Efter Arpakshads födelse levde Sem 500 år och fick söner och döttrar.</p>
  176. <p> <span class="v" id="v_10_11">12</span>Arpakshad var 35 år när han blev far till Shelach. <span class="v" id="v_10_12">13</span>Efter Shelachs födelse levde Arpakshad 403 år och fick söner och döttrar.</p>
  177. <p> <span class="v" id="v_10_13">14</span>Shelach var 30 år när han blev far till Ever. <span class="v" id="v_10_14">15</span>Efter Evers födelse levde Shelach 403 år och fick söner och döttrar.</p>
  178. <p> <span class="v" id="v_10_15">16</span>När Ever var 34 år blev han far till Peleg. <span class="v" id="v_10_16">17</span>Efter Pelegs födelse levde Ever 430 år och fick söner och döttrar.</p>
  179. <p> <span class="v" id="v_10_17">18</span>När Peleg var 30 år blev han far till Regu. <span class="v" id="v_10_18">19</span>Efter Regus födelse levde Peleg 209 år och fick söner och döttrar.</p>
  180. <p> <span class="v" id="v_10_19">20</span>När Regu var 32 år blev han far till Serug. <span class="v" id="v_10_20">21</span>Efter Serugs födelse levde Regu 207 år och fick söner och döttrar.</p>
  181. <p> <span class="v" id="v_10_21">22</span>När Serug var 30 år blev han far till Nachor. <span class="v" id="v_10_22">23</span>Efter Nachors födelse levde Serug 200 år och fick söner och döttrar.</p>
  182. <p> <span class="v" id="v_10_23">24</span>När Nachor var 29 år blev han far till Terach. <span class="v" id="v_10_24">25</span>Efter Terachs födelse levde Nachor 119 år och fick söner och döttrar.</p>
  183. <p> <span class="v" id="v_10_25">26</span>När Terach var 70 år blev han far till Abram, Nachor och Haran.</p>
  184.  
  185. <h2>Terachs släkt</h2>
  186. <p> <span class="v" id="v_10_26">27</span>Detta är berättelsen om Terachs släkt. Terach blev far till Abram, Nachor och Haran, och Haran blev far till Lot. <span class="v" id="v_10_27">28</span>Haran dog medan hans far Terach ännu levde i sitt hemland, i Ur i Kaldeen. <span class="v" id="v_10_28">29</span>Abram och Nachor tog sig hustrur: Abrams hustru hette Saraj, Nachors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var far till Milka och Jiska. <span class="v" id="v_10_29">30</span>Saraj var ofruktsam; hon hade inga barn.</p>
  187. <p> <span class="v" id="v_10_30">31</span>Terach tog med sig sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Saraj, hustrun till hans son Abram, och lämnade tillsammans med dessa Ur i Kaldeen för att utvandra till Kanaan. Men när de kom till Harran slog de sig ner där. <span class="v" id="v_10_31">32</span>Terachs livstid blev 205 år; Terach dog i Harran.</p>
  188.  
  189. <h2 class="ch_pos" id="ch_11">Herren kallar och välsignar Abram</h2>
  190. <p><span class="ch">12</span> <span class="v" id="v_11_0">1</span>Herren sade till Abram: ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig. <span class="v" id="v_11_1">2</span>Jag skall göra dig till ett stort folk, jag skall välsigna dig och göra ditt namn så stort att det skall brukas när man välsignar. <span class="v" id="v_11_2">3</span>Jag skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna. Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått.”</p>
  191. <p> <span class="v" id="v_11_3">4</span>Abram bröt upp, som Herren hade befallt, och Lot följde med honom. Abram var 75 år när han lämnade Harran. <span class="v" id="v_11_4">5</span>Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, all egendom och alla slavar som de hade förvärvat i Harran. Så började de sin vandring mot Kanaan.</p>
  192. <p>När de kom fram till Kanaan <span class="v" id="v_11_5">6</span>fortsatte de in i landet, ända till den heliga platsen vid Shekem, till Orakelterebinten. På den tiden bodde kanaaneerna i landet. <span class="v" id="v_11_6">7</span>Herren uppenbarade sig för Abram och sade: ”Åt dina ättlingar skall jag ge detta land.” Abram byggde där ett altare åt Herren, som hade uppenbarat sig för honom. <span class="v" id="v_11_7">8</span>Därifrån fortsatte han till bergen öster om Betel och slog läger så att han hade Betel i väster och Aj i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade honom. <span class="v" id="v_11_8">9</span>Sedan flyttade Abram längre och längre ner mot Negev.</p>
  193.  
  194. <h2>Abram och Saraj i Egypten</h2>
  195. <p> <span class="v" id="v_11_9">10</span>Det blev hungersnöd i landet. Den blev så svår att Abram måste bege sig till Egypten för att bo där en tid. <span class="v" id="v_11_10">11</span>När han var nästan framme sade han till sin hustru Saraj: ”Du är ju en vacker kvinna. <span class="v" id="v_11_11">12</span>När egypterna får se dig och förstår att du är min hustru dödar de mig och låter dig leva. <span class="v" id="v_11_12">13</span>Säg därför att du är min syster, så kommer allt att gå mig väl tack vare dig, och jag får leva.”</p>
  196. <p> <span class="v" id="v_11_13">14</span>När Abram kom till Egypten såg egypterna att Saraj var en mycket vacker kvinna. <span class="v" id="v_11_14">15</span>Också faraos hovmän såg henne och prisade hennes skönhet inför sin herre, och så blev hon förd till faraos hov. <span class="v" id="v_11_15">16</span>Abram behandlades väl tack vare henne: han fick får och kor, slavar och slavinnor, åsnor och kameler.</p>
  197. <p> <span class="v" id="v_11_16">17</span>Men Herren lät svåra plågor drabba farao och hans hov för Sarajs, Abrams hustrus, skull. <span class="v" id="v_11_17">18</span>Då kallade farao till sig Abram och sade: ”Vad är det du har gjort mot mig? Varför talade du inte om för mig att hon var din hustru? <span class="v" id="v_11_18">19</span>Varför sade du att hon var din syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!” <span class="v" id="v_11_19">20</span>Och farao befallde sina män att föra Abram ut ur landet med hans hustru och allt han ägde.</p>
  198.  
  199. <h2 class="ch_pos" id="ch_12">Abram och Lot skiljs åt</h2>
  200. <p><span class="ch">13</span> <span class="v" id="v_12_0">1</span>Abram bröt upp från Egypten med sin hustru och allt han ägde och begav sig till Negev. Lot följde med honom. <span class="v" id="v_12_1">2</span>Abram var nu mycket rik, han ägde boskap och silver och guld. <span class="v" id="v_12_2">3</span>Han flyttade från lägerplats till lägerplats och kom från Negev till Betel, till det ställe mellan Betel och Aj där han förut haft sitt läger <span class="v" id="v_12_3">4</span>och där han den gången hade rest ett altare. Där åkallade han Herren.</p>
  201. <p> <span class="v" id="v_12_4">5</span>Också Lot, som vandrade tillsammans med Abram, hade får och kor och tält. <span class="v" id="v_12_5">6</span>Landet räckte inte till för dem båda; de hade så mycket boskap att de inte kunde bo på samma plats, <span class="v" id="v_12_6">7</span>och det uppstod stridigheter mellan Abrams herdar och Lots. (På den tiden bodde kanaaneerna och perisseerna i landet.) <span class="v" id="v_12_7">8</span>Då sade Abram till Lot: ”Inte skall det råda osämja mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju av samma släkt. <span class="v" id="v_12_8">9</span>Ligger inte hela landet öppet för dig? Gå du din egen väg. Går du åt vänster så går jag åt höger, och går du åt höger så går jag åt vänster.” <span class="v" id="v_12_9">10</span>Lot såg ut över Jordanslätten, han såg hur vattenrik hela trakten var. Ända fram mot Soar var den som Herrens trädgård, som Egyptens land. Detta var innan Herren ödelade Sodom och Gomorra. <span class="v" id="v_12_10">11</span>Och Lot valde Jordanslätten och flyttade österut. Så skildes de från varandra. <span class="v" id="v_12_11">12</span>Sedan bodde Abram i Kanaan och Lot i städerna på Jordanslätten. Lot hade sina tältplatser ända bort mot Sodom. <span class="v" id="v_12_12">13</span>Människorna i Sodom var onda och syndade svårt mot Herren.</p>
  202.  
  203. <h2>Herrens löfte till Abram</h2>
  204. <p> <span class="v" id="v_12_13">14</span>När Abram och Lot hade skilts åt sade Herren till Abram: ”Se dig omkring från den plats där du står, åt norr och söder, öster och väster. <span class="v" id="v_12_14">15</span>Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina ättlingar för all framtid. <span class="v" id="v_12_15">16</span>Jag skall låta dina ättlingar bli som stoftkornen på jorden: kan någon räkna dem, skall också dina ättlingar kunna räknas. <span class="v" id="v_12_16">17</span>Vandra genom landet i hela dess längd och bredd, ty åt dig skall jag ge det.”</p>
  205. <p> <span class="v" id="v_12_17">18</span>Och Abram flyttade sina tält och kom till Mamres lund vid Hebron. Där slog han sig ner, och där byggde han ett altare åt Herren.</p>
  206.  
  207. <h2 class="ch_pos" id="ch_13">Abram besegrar fyra kungar</h2>
  208. <p><span class="ch">14</span> <span class="v" id="v_13_0">1</span>På den tid då Amrafel var kung av Shinar, Arjok kung av Ellasar, Kedorlaomer kung av Elam och Tidal kung av Gojim, <span class="v" id="v_13_1">2</span>började dessa kungar krig mot Bera, kungen i Sodom, Birsha, kungen i Gomorra, Shinav, kungen i Adma, Shemever, kungen i Sevojim, och mot kungen i Bela, det nuvarande Soar. <span class="v" id="v_13_2">3</span>Då förenade dessa sina styrkor i Siddimdalen, där nu Döda havet ligger. <span class="v" id="v_13_3">4</span>I tolv år hade de lytt under Kedorlaomer, men under det trettonde hade de gjort uppror. <span class="v" id="v_13_4">5</span>Under det fjortonde året kom Kedorlaomer och de kungar som var i förbund med honom och besegrade refaeerna i Ashterot Karnajim, suseerna i Ham och emeerna i Shave Kirjatajim. <span class="v" id="v_13_5">6</span>Horeerna slog de i deras bergland Seir och fördrev dem ända till El Paran som ligger vid öknen. <span class="v" id="v_13_6">7</span>På återvägen kom de till En Mishpat, det nuvarande Kadesh, och erövrade hela amalekiternas område. De slog också amoreerna som bodde i Haseson Tamar.</p>
  209. <p> <span class="v" id="v_13_7">8</span>Då drog kungen i Sodom ut tillsammans med kungen i Gomorra, kungen i Adma, kungen i Sevojim och kungen i Bela, det nuvarande Soar, och de ordnade sina styrkor till strid i Siddimdalen, <span class="v" id="v_13_8">9</span>mot Kedorlaomer, kungen av Elam, Tidal, kungen av Gojim, Amrafel, kungen av Shinar, och Arjok, kungen av Ellasar: fem kungar mot fyra. <span class="v" id="v_13_9">10</span>Men Siddimdalen var full av asfaltgropar, och när kungen i Sodom och kungen i Gomorra tvangs att fly föll de ner i dem. De övriga flydde upp i bergen. <span class="v" id="v_13_10">11</span>Segrarna tog all egendom och alla livsmedelsförråd i Sodom och Gomorra och drog bort.</p>
  210. <p> <span class="v" id="v_13_11">12</span>När de drog bort tog de med sig Lot, Abrams brorson, och allt han ägde. Lot bodde då i Sodom. <span class="v" id="v_13_12">13</span>Men en av dem som hade sluppit undan kom och berättade vad som hänt för hebrén Abram, som bodde vid amorén Mamres lund. Mamre och hans bröder Eshkol och Aner var i förbund med Abram. <span class="v" id="v_13_13">14</span>När Abram hörde att hans brorson var tillfångatagen mönstrade han sina vapenföra män, de slavar som var födda hos honom, 318 man, och förföljde kungarna ända till Dan. <span class="v" id="v_13_14">15</span>Där delade han och hans män upp sig och överföll dem under natten, de slog dem och förföljde dem ända till Hova norr om Damaskus. <span class="v" id="v_13_15">16</span>Så tog Abram tillbaka allt byte; också sin brorson Lot och hans egendom tog han tillbaka, likaså kvinnorna och de andra fångarna.</p>
  211.  
  212. <h2>Melkisedek välsignar Abram</h2>
  213. <p> <span class="v" id="v_13_16">17</span>När Abram hade slagit Kedorlaomer och de kungar som var i förbund med honom kom han på återvägen till Shavedalen, den nuvarande Kungadalen. Där kom kungen av Sodom honom till mötes.</p>
  214. <p> <span class="v" id="v_13_17">18</span>Melkisedek, kungen i Salem, kom ut med bröd och vin; han var präst åt Gud den Högste, <span class="v" id="v_13_18">19</span>och han välsignade Abram: </p>
  215. <div class="poetry">
  216. <div class="line">”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, </div>
  217. <div class="line">himlens och jordens skapare.</div>
  218. <div class="line"> <span class="v" id="v_13_19">20</span>Välsignad vare Gud den Högste </div>
  219. <div class="line">som gav dina fiender i ditt våld.”</div>
  220. </div>
  221. <p>Och Abram lämnade honom tionde av allt.</p>
  222. <p> <span class="v" id="v_13_20">21</span>Kungen av Sodom sade till Abram: ”Ge mig folket och behåll själv bytet.” <span class="v" id="v_13_21">22</span>Abram svarade honom: ”Jag lyfter min hand och svär vid Herren, Gud den Högste, himlens och jordens skapare: <span class="v" id="v_13_22">23</span>Aldrig skall jag ta så mycket som en tråd eller en skorem av det som är ditt. Aldrig skall du kunna säga att du har gjort Abram rik. <span class="v" id="v_13_23">24</span>Jag själv skall ingenting ha. Det räcker med det som mina män har förbrukat och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eshkol och Mamre skall ha sin del.”</p>
  223.  
  224. <h2 class="ch_pos" id="ch_14">Herrens förbund med Abram</h2>
  225. <p><span class="ch">15</span> <span class="v" id="v_14_0">1</span>En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: ”Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad.” <span class="v" id="v_14_1">2</span>Abram sade: ”Herre, min Gud, vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös <span class="damage">[---]</span>.” <span class="v" id="v_14_2">3</span>Och han sade: ”Du har inte låtit mig få några barn, och därför blir det min tjänare som ärver mig.” <span class="v" id="v_14_3">4</span>Men Herrens ord till honom löd: ”Det blir inte han som ärver dig utan en av ditt eget blod.” <span class="v" id="v_14_4">5</span>Och Herren förde honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan! Så talrika skall dina ättlingar bli.” <span class="v" id="v_14_5">6</span>Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.</p>
  226. <p> <span class="v" id="v_14_6">7</span>Herren sade till Abram: ”Jag är Herren, som har fört dig från Ur i Kaldeen för att ge dig detta land som egendom.” <span class="v" id="v_14_7">8</span>Abram sade: ”Herre, min Gud, hur skall jag veta att det blir min egendom?” <span class="v" id="v_14_8">9</span>Han svarade: ”Hämta en treårig kviga, en treårig get och en treårig bagge, en turturduva och en ungduva!” <span class="v" id="v_14_9">10</span>Abram hämtade djuren, styckade dem i två delar och lade delarna mitt emot varandra, men fåglarna styckade han inte. <span class="v" id="v_14_10">11</span>Rovfåglar dök ner mot kropparna, men Abram jagade bort dem. <span class="v" id="v_14_11">12</span>Vid solnedgången föll Abram i dvala, och skräck överväldigade honom, ett stort mörker.</p>
  227. <p> <span class="v" id="v_14_12">13</span>Herren sade till Abram: ”Du skall veta att dina ättlingar kommer att bo i ett land som inte är deras och vara slavar och förtryckas i fyrahundra år. <span class="v" id="v_14_13">14</span>Men det folk vars slavar de blir skall jag döma, och därefter skall de dra ut med stora rikedomar. <span class="v" id="v_14_14">15</span>Du själv skall leva länge innan du går till dina fäder i frid och blir begravd. <span class="v" id="v_14_15">16</span>Efter tre generationer skall dina ättlingar återvända hit, först då har amoreerna fyllt sina synders mått.”</p>
  228. <p> <span class="v" id="v_14_16">17</span>Solen gick ner och det blev mörkt. Då syntes ett rykande fyrfat och en flammande fackla som gick fram mellan köttstyckena. <span class="v" id="v_14_17">18</span>Herren slöt då detta förbund med Abram: ”Åt dina ättlingar ger jag detta land, ända från Egyptens flod till den stora floden, Eufrat, <span class="v" id="v_14_18">19</span>keniternas, kenisseernas, kadmoneernas, <span class="v" id="v_14_19">20</span>hettiternas, perisseernas, refaeernas, <span class="v" id="v_14_20">21</span>amoreernas, kanaaneernas, girgasheernas och jevuseernas land.”</p>
  229.  
  230. <h2 class="ch_pos" id="ch_15">Hagar och Ismael</h2>
  231. <p><span class="ch">16</span> <span class="v" id="v_15_0">1</span>Abrams hustru Saraj hade inte fött honom några barn. Hon hade en egyptisk slavflicka som hette Hagar, <span class="v" id="v_15_1">2</span>och en dag sade Saraj till Abram: ”Herren har gjort mig ofruktsam. Gå till min slavflicka, kanske kan jag få barn genom henne.” Abram samtyckte, <span class="v" id="v_15_2">3</span>och så tog Saraj, Abrams hustru, sin egyptiska slavflicka Hagar och gav henne åt sin man. Abram hade då bott tio år i Kanaan. <span class="v" id="v_15_3">4</span>Abram låg med Hagar, och hon blev havande. Men när hon märkte att hon väntade barn började hon se ner på sin matmor. <span class="v" id="v_15_4">5</span>Då sade Saraj till Abram: ”Denna skymf är ditt fel! Jag lade själv min slavflicka i din famn, men när hon märkte att hon väntade barn började hon se ner på mig. Herren må döma mellan mig och dig!” <span class="v" id="v_15_5">6</span>Abram svarade Saraj: ”Du bestämmer själv över din slavflicka – gör vad du vill med henne!” Saraj bestraffade henne, men då rymde hon.</p>
  232. <p> <span class="v" id="v_15_6">7</span>Herrens ängel fann henne vid en källa i öknen, källan på vägen till Shur. <span class="v" id="v_15_7">8</span>”Hagar”, sade han, ”Sarajs slavflicka, varifrån kommer du och vart är du på väg?” Hon svarade: ”Jag har rymt från min matmor Saraj.” <span class="v" id="v_15_8">9</span>Då sade han till henne: ”Vänd tillbaka till din matmor och underkasta dig henne.” <span class="v" id="v_15_9">10</span>Och Herrens ängel sade: ”Jag skall göra dina ättlingar mycket talrika, så talrika att ingen kan räkna dem.” <span class="v" id="v_15_10">11</span>Herrens ängel sade till henne: </p>
  233. <div class="poetry">
  234. <div class="line">”Du är havande och skall föda en son, </div>
  235. <div class="line">och du skall ge honom namnet Ismael, </div>
  236. <div class="line">ty Herren har hört din klagan.</div>
  237. <div class="line"> <span class="v" id="v_15_11">12</span>Mer vildåsna än människa skall han vara, </div>
  238. <div class="line">han skall slåss mot alla och alla mot honom. </div>
  239. <div class="line">Öster om alla sina bröder skall han bo.”</div>
  240. </div>
  241. <p> <span class="v" id="v_15_12">13</span>Hagar gav Herren, som hade talat till henne, ett namn: ”Du är Seendets Gud.” Ty hon tänkte: ”Har jag verkligen sett Gud och förblivit vid liv?” <span class="v" id="v_15_13">14</span>Därför kallar man brunnen Beer Lachaj Roi; den ligger mellan Kadesh och Bered.</p>
  242. <p> <span class="v" id="v_15_14">15</span>Så födde Hagar en son åt Abram, och Abram gav denne son som Hagar fött honom namnet Ismael. <span class="v" id="v_15_15">16</span>Abram var 86 år när Hagar födde Ismael åt honom.</p>
  243.  
  244. <h2 class="ch_pos" id="ch_16">Omskärelsen som förbundstecken</h2>
  245. <p><span class="ch">17</span> <span class="v" id="v_16_0">1</span>När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig. <span class="v" id="v_16_1">2</span>Jag skall instifta ett förbund mellan mig och dig och göra din ätt övermåttan talrik.” <span class="v" id="v_16_2">3</span>Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: <span class="v" id="v_16_3">4</span>”Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk. <span class="v" id="v_16_4">5</span>Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk. <span class="v" id="v_16_5">6</span>Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar skall utgå från dig. <span class="v" id="v_16_6">7</span>Jag skall upprätthålla mitt förbund, förbundet mellan mig och dig och dina ättlingar i släktled efter släktled, ett evigt förbund: jag skall vara din Gud och dina ättlingars Gud. <span class="v" id="v_16_7">8</span>Jag skall ge dig och dina ättlingar det land där du nu bor som främling, hela Kanaan, som egendom för all framtid. Och jag skall vara deras Gud.”</p>
  246. <p> <span class="v" id="v_16_8">9</span>Vidare sade Gud till Abraham: ”Du å din sida skall hålla mitt förbund, du och dina ättlingar i släktled efter släktled. <span class="v" id="v_16_9">10</span>Förbundet mellan mig och er och dina ättlingar skall ni hålla på detta sätt: ni skall låta omskära alla av manligt kön. <span class="v" id="v_16_10">11</span>Ni skall skära bort förhuden, och detta skall vara tecknet på förbundet mellan mig och er. <span class="v" id="v_16_11">12</span>Alla av manligt kön bland er skall omskäras när de är åtta dagar gamla, i släktled efter släktled, också slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt av någon utlänning, sådana som inte är av din släkt. <span class="v" id="v_16_12">13</span>De skall omskäras, både slavar som är födda hos dig och slavar som du har köpt. Så skall ni ha mitt förbund på er kropp som ett evigt förbund. <span class="v" id="v_16_13">14</span>Men en oomskuren, en av manligt kön som inte har fått förhuden bortskuren, han skall utstötas ur sitt folk: han har brutit mitt förbund.”</p>
  247. <p> <span class="v" id="v_16_14">15</span>Gud sade till Abraham: ”Din hustru Saraj skall du inte mer kalla Saraj: hon skall heta Sara. <span class="v" id="v_16_15">16</span>Jag skall välsigna henne, jag skall låta henne skänka dig en son. Jag skall välsigna henne, så att folk och kungar skall härstamma från henne.” <span class="v" id="v_16_16">17</span>Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log och tänkte: ”Inte kan man bli far när man är hundra år gammal? Och inte kan Sara föda barn, hon som är nittio år?” <span class="v" id="v_16_17">18</span>Och Abraham sade till Gud: ”Måtte Ismael få leva i ditt hägn!” <span class="v" id="v_16_18">19</span>Men Gud sade: ”Din hustru Sara skall verkligen föda dig en son, och du skall ge honom namnet Isak. Med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund: jag skall vara hans Gud och hans ättlingars Gud. <span class="v" id="v_16_19">20</span>Vad Ismael angår har jag hört din bön: jag skall välsigna honom så att han blir fruktsam och förökar sig övermåttan. Han skall bli far till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk. <span class="v" id="v_16_20">21</span>Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.” <span class="v" id="v_16_21">22</span>När Gud hade talat med Abraham lämnade han honom och steg upp igen.</p>
  248. <p> <span class="v" id="v_16_22">23</span>Abraham tog sin son Ismael och alla slavar av manligt kön som fanns hos honom, både dem som var födda hos honom och dem som han hade köpt, och skar redan samma dag bort deras förhud, så som Gud hade befallt honom. <span class="v" id="v_16_23">24</span>Abraham var 99 år då hans förhud skars bort, <span class="v" id="v_16_24">25</span>och hans son Ismael var 13 år då han blev omskuren. <span class="v" id="v_16_25">26</span>På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna. <span class="v" id="v_16_26">27</span>Alla män som fanns hos Abraham blev omskurna tillsammans med honom, slavar som var födda hos honom och slavar som han hade köpt av utlänningar.</p>
  249.  
  250. <h2 class="ch_pos" id="ch_17">De tre männen gästar Abraham</h2>
  251. <p><span class="ch">18</span> <span class="v" id="v_17_0">1</span>Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. <span class="v" id="v_17_1">2</span>Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. <span class="v" id="v_17_2">3</span>”Herre”, sade han, ”visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. <span class="v" id="v_17_3">4</span>Låt mig hämta lite vatten så att ni får tvätta av era fötter. Sedan kan ni lägga er och vila under ett träd, <span class="v" id="v_17_4">5</span>så tar jag fram lite mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter – nu när ni ändå har kommit vägen förbi.” De svarade: ”Ja, gör det!” <span class="v" id="v_17_5">6</span>Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Fort, tag tre mått av det bästa mjölet och baka bröd.” <span class="v" id="v_17_6">7</span>Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att anrätta den. <span class="v" id="v_17_7">8</span>Han tog tjockmjölk och sötmjölk och kalven som han låtit anrätta och satte fram åt dem. Själv stod han bredvid dem under trädet medan de åt.</p>
  252. <p> <span class="v" id="v_17_8">9</span>Sedan frågade de honom: ”Var är Sara, din hustru?” Abraham svarade: ”Inne i tältet.” <span class="v" id="v_17_9">10</span>Då sade han: ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då skall din hustru Sara ha en son.” Detta hörde Sara, där hon stod i tältöppningen bakom honom. <span class="v" id="v_17_10">11</span>Nu var både Abraham och Sara mycket gamla och Sara var inte längre i fruktsam ålder. <span class="v" id="v_17_11">12</span>Därför log Sara för sig själv och tänkte: ”Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal?” <span class="v" id="v_17_12">13</span>Då sade Herren till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? – <span class="v" id="v_17_13">14</span>Finns det någonting som är omöjligt för Herren? Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då har Sara en son.” <span class="v" id="v_17_14">15</span>Sara blev rädd och sade: ”Jag log inte.” Men Herren sade: ”Jo, visst log du.”</p>
  253.  
  254. <h2>Abraham ber för Sodom</h2>
  255. <p> <span class="v" id="v_17_15">16</span>Männen bröt upp och såg nu ner över Sodom. Abraham följde dem ett stycke på väg. <span class="v" id="v_17_16">17</span>Herren tänkte: ”Varför skulle jag dölja för Abraham vad jag ämnar göra? <span class="v" id="v_17_17">18</span>Abraham skall ju bli ett stort och mäktigt folk, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som han har fått. <span class="v" id="v_17_18">19</span>Ja, jag har utvalt honom för att hans barn och efterkommande skall lyda hans befallning att hålla sig till Herrens vägar och göra vad som är rätt och rättfärdigt. Då skall det gå i uppfyllelse som Herren har lovat Abraham.” <span class="v" id="v_17_19">20</span>Och Herren sade: ”Klagoropet från Sodom och Gomorra är starkt, och deras synd är mycket svår. <span class="v" id="v_17_20">21</span>Jag går ner och ser efter om de verkligen har handlat så illa som det verkar av klagoropet från staden, det rop som har trängt fram till mig. Om det inte är så, måste jag få veta det.”</p>
  256. <p> <span class="v" id="v_17_21">22</span>Männen gick vidare mot Sodom. Men Abraham stod kvar inför Herren. <span class="v" id="v_17_22">23</span>Och Abraham vände sig till Herren och sade: ”Skall du verkligen förinta den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige? <span class="v" id="v_17_23">24</span>Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Skall du då verkligen förinta den i stället för att skona den för de femtio rättfärdigas skull som bor där? <span class="v" id="v_17_24">25</span>Så kan du inte göra, döda den rättfärdige tillsammans med den orättfärdige, så att det går den rättfärdige på samma sätt som den orättfärdige. Så kan du inte göra! Skall inte den som är hela jordens domare göra vad som är rätt?” <span class="v" id="v_17_25">26</span>Herren sade: ”Om jag finner femtio rättfärdiga i Sodom, skall jag för deras skull skona hela staden.” <span class="v" id="v_17_26">27</span>Abraham fortsatte: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre, jag som är jord och stoft. <span class="v" id="v_17_27">28</span>Kanske fattas det fem för att det skall bli femtio rättfärdiga? Skall du då förgöra hela staden för dessa fem människors skull?” Herren svarade: ”Om jag finner fyrtiofem, skall jag inte förgöra den.” <span class="v" id="v_17_28">29</span>Ännu en gång tog Abraham till orda: ”Kanske finns där fyrtio?” Herren sade: ”Då skall jag inte göra det, för de fyrtios skull.” <span class="v" id="v_17_29">30</span>Abraham sade: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar, men kanske finns där trettio?” Herren svarade: ”Om jag finner trettio, skall jag inte göra det.” <span class="v" id="v_17_30">31</span>Då sade Abraham: ”Jag dristar mig att tala till dig, Herre. Kanske finns där tjugo?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tjugos skull.” <span class="v" id="v_17_31">32</span>Abraham fortsatte: ”Bli inte vred, Herre, om jag talar en sista gång, men kanske finns där tio?” Herren svarade: ”Då skall jag inte förgöra staden, för de tios skull.” <span class="v" id="v_17_32">33</span>När Herren hade talat med Abraham gick han därifrån, och Abraham återvände hem.</p>
  257.  
  258. <h2 class="ch_pos" id="ch_18">Herren förstör Sodom och Gomorra</h2>
  259. <p><span class="ch">19</span> <span class="v" id="v_18_0">1</span>På kvällen kom de två änglarna fram till Sodom. Lot satt vid stadsporten, och när han såg dem reste han sig och gick fram till dem och föll ner och hälsade med ansiktet mot marken. <span class="v" id="v_18_1">2</span>”Jag är er tjänare”, sade han. ”Ta in hos mig över natten, så får ni tvätta av era fötter, sedan kan ni fortsätta er färd i morgon bitti.” De svarade: ”Nej, vi övernattar här ute.” <span class="v" id="v_18_2">3</span>Men han bad dem så enträget att de till sist följde med honom hem. Där lagade han en festmåltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åt. <span class="v" id="v_18_3">4</span>Men innan de hade gått till sängs kom männen i staden, männen i Sodom, och omringade huset, både unga och gamla, alla utan undantag. <span class="v" id="v_18_4">5</span>De ropade till Lot: ”Var är männen som kom till dig i kväll? Skicka ut dem till oss, vi skall ligga med dem.” <span class="v" id="v_18_5">6</span>Lot gick ut i porten och stängde dörren bakom sig. <span class="v" id="v_18_6">7</span>”Bröder”, sade han, ”jag ber er, gör inte något så ont. <span class="v" id="v_18_7">8</span>Jag har två döttrar som ännu är orörda. Låt mig skicka ut dem till er, så kan ni göra med dem vad ni vill, bara ni inte gör något mot dessa män som har fått en tillflykt under mitt tak.” <span class="v" id="v_18_8">9</span>Men de ropade: ”Ur vägen med dig! Här kommer en främling och bor hos oss, och så gör han sig till domare över oss! Nu skall vi hantera dig värre än dem.” Och de trängde sig inpå Lot och rusade fram för att slå in dörren. <span class="v" id="v_18_9">10</span>Då sträckte gästerna ut sina händer och drog in Lot i huset och stängde dörren. <span class="v" id="v_18_10">11</span>Dem som stod utanför porten slog de med blindhet, unga som gamla, så att de förgäves famlade efter dörren.</p>
  260. <p> <span class="v" id="v_18_11">12</span>Männen sade till Lot: ”Har du fler anhöriga här, någon svärson, söner eller döttrar eller annars någon i staden, så för dem bort härifrån. <span class="v" id="v_18_12">13</span>Ty vi skall ödelägga denna ort, eftersom Herren har hört ett starkt klagorop från folket här, och han har sänt oss att ödelägga staden.” <span class="v" id="v_18_13">14</span>Då gick Lot bort och talade med sina blivande svärsöner. ”Skynda er bort från denna ort”, sade han. ”Herren skall ödelägga staden.” Men svärsönerna trodde att han skämtade.</p>
  261. <p> <span class="v" id="v_18_14">15</span>I gryningen drev änglarna på Lot och sade: ”Skynda dig i väg och ta med dig din hustru och de båda döttrar du har här, så att du inte förintas när staden straffas.” <span class="v" id="v_18_15">16</span>Lot dröjde, men eftersom Herren ville skona honom, tog männen honom och hans hustru och de båda döttrarna och ledde dem ut ur staden och lämnade dem där.</p>
  262. <p> <span class="v" id="v_18_16">17</span>När de förde ut dem sade han: ”Fly nu för livet, se dig inte tillbaka och stanna inte förrän du har kommit över slätten. Rädda dig upp i bergen, annars kommer du att förintas.” – <span class="v" id="v_18_17">18</span>”Nej, Herre”, sade Lot till dem. <span class="v" id="v_18_18">19</span>”Du har visat din tjänare ynnest och har varit barmhärtig mot mig genom att skona mitt liv, men jag kan inte fly ända upp i bergen. Jag skulle aldrig hinna undan olyckan, jag skulle dö. <span class="v" id="v_18_19">20</span>Men staden här framme ligger så nära att jag kan fly dit. Det är bara en liten stad, låt mig få söka min tillflykt där och rädda mitt liv – den är ju så liten!” <span class="v" id="v_18_20">21</span>Han svarade: ”Ja, det skall bli som du vill, också den här gången. Jag skall inte förstöra den stad du talar om. <span class="v" id="v_18_21">22</span>Men fly dit så fort du kan, jag kan ingenting göra förrän du är där.” Så fick staden namnet Soar.</p>
  263. <p> <span class="v" id="v_18_22">23</span>När solen gick upp över jorden var Lot framme i Soar. <span class="v" id="v_18_23">24</span>Då lät Herren ett regn falla över Sodom och Gomorra, ett regn av svavel och eld från Herren, från himlen, <span class="v" id="v_18_24">25</span>och han förstörde dessa städer och hela slätten och förintade dem som bodde i städerna och det som växte på marken. <span class="v" id="v_18_25">26</span>Men Lots hustru som gick efter honom såg sig tillbaka. Då förvandlades hon till en saltstod.</p>
  264. <p> <span class="v" id="v_18_26">27</span>Tidigt på morgonen begav sig Abraham till den plats där han stått inför Herren. <span class="v" id="v_18_27">28</span>När han såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet fick han se röken stiga som från en smältugn.</p>
  265. <p> <span class="v" id="v_18_28">29</span>När Gud ödelade städerna på slätten tänkte han alltså på Abraham och lät Lot komma undan den förstörelse som drabbade städerna där Lot hade bott.</p>
  266.  
  267. <h2>Lots döttrar</h2>
  268. <p> <span class="v" id="v_18_29">30</span>Lot lämnade Soar och slog sig ner i bergsbygden tillsammans med sina båda döttrar. Han vågade inte stanna i Soar, och nu bodde han och hans båda döttrar i en grotta. <span class="v" id="v_18_30">31</span>Då sade en dag den äldre dottern till den yngre: ”Vår far är gammal, och det finns inga män här i landet som kan göra oss med barn på vanligt vis. <span class="v" id="v_18_31">32</span>Vi ger vår far vin att dricka och sedan ligger vi med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.” <span class="v" id="v_18_32">33</span>När det blev kväll gav de sin far vin att dricka, och sedan gick den äldre systern in till honom och låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp. <span class="v" id="v_18_33">34</span>Nästa dag sade den äldre systern till den yngre: ”I natt låg jag med vår far. Vi ger honom vin att dricka i kväll också, sedan kan du gå in och ligga med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.” <span class="v" id="v_18_34">35</span>De gav sin far vin att dricka den kvällen också, och den yngre systern låg med honom, och han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp. <span class="v" id="v_18_35">36</span>Så blev Lots båda döttrar havande genom sin far. <span class="v" id="v_18_36">37</span>Den äldre födde en son, som hon gav namnet Moab, och han blev stamfar till våra dagars moabiter. <span class="v" id="v_18_37">38</span>Också den yngre systern födde en son; hon gav honom namnet Ben-Ammi, och han blev stamfar till våra dagars ammoniter.</p>
  269.  
  270. <h2 class="ch_pos" id="ch_19">Abraham och Sara i Gerar</h2>
  271. <p><span class="ch">20</span> <span class="v" id="v_19_0">1</span>Abraham flyttade ner mot Negev, till trakten mellan Kadesh och Shur, och en tid bodde han i Gerar. <span class="v" id="v_19_1">2</span>Där sade han om sin hustru Sara att hon var hans syster. Avimelek, kungen i Gerar, lät då hämta henne till sig. <span class="v" id="v_19_2">3</span>Men Gud kom till Avimelek i en dröm om natten och sade till honom: ”Du skall dö därför att du har tagit denna kvinna till dig: hon är en annan mans hustru.” <span class="v" id="v_19_3">4</span>Avimelek hade inte rört henne, och han svarade: ”Herre, vill du verkligen döda en oskyldig? <span class="v" id="v_19_4">5</span>Han sade ju att hon var hans syster. Och hon själv sade att han var hennes bror. Detta har jag gjort i god tro, jag är utan skuld.” <span class="v" id="v_19_5">6</span>Gud svarade honom i drömmen: ”Jag vet att du har gjort detta i god tro, och därför hindrade jag dig också från att synda mot mig och tillät dig inte att röra henne. <span class="v" id="v_19_6">7</span>Låt nu mannen få tillbaka sin hustru. Han är en profet och kan be för dig så att du får leva. Men du skall veta att om du inte lämnar tillbaka henne skall du straffas med döden, du och alla de dina.”</p>
  272. <p> <span class="v" id="v_19_7">8</span>Tidigt nästa morgon kallade Avimelek till sig sina män och berättade alltsammans för dem, och de blev förskräckta. <span class="v" id="v_19_8">9</span>Sedan kallade han till sig Abraham och sade till honom: ”Vad är det du har gjort mot oss? Och vad har jag gjort dig för ont, eftersom du har dragit så stor skuld över mig och mitt rike? Det är otillständigt, det du har gjort mot mig!” <span class="v" id="v_19_9">10</span>Och Avimelek frågade Abraham: ”Vad har kommit dig att handla så?” <span class="v" id="v_19_10">11</span>Abraham svarade: ”Jag tänkte att här på orten fruktade man inte Gud, utan man skulle döda mig för min hustrus skull. <span class="v" id="v_19_11">12</span>Dessutom är hon verkligen min syster. Hon är min fars dotter, men vi har inte samma mor, och därför kunde hon bli min hustru. <span class="v" id="v_19_12">13</span>När sedan Gud befallde mig att lämna mitt hem och sände mig ut på vandring sade jag till henne: Om du vill visa mig din kärlek, så säg överallt dit vi kommer att jag är din bror.”</p>
  273. <p> <span class="v" id="v_19_13">14</span>Avimelek tog får och kor, slavar och slavinnor och gav åt Abraham, samtidigt som han återlämnade hans hustru Sara. <span class="v" id="v_19_14">15</span>Och Avimelek sade: ”Mitt land ligger öppet för dig, slå dig ner var du vill.” <span class="v" id="v_19_15">16</span>Till Sara sade han: ”Jag lämnar här din bror tusen siklar silver som gottgörelse åt dig inför dina närmaste. Därmed är du fullständigt rentvådd.”</p>
  274. <p> <span class="v" id="v_19_16">17</span>Abraham bad till Gud, och Gud botade Avimelek och hans hustru och slavinnor, så att de kunde få barn igen. <span class="v" id="v_19_17">18</span>Herren hade nämligen gjort alla kvinnor i Avimeleks hus ofruktsamma för Saras, Abrahams hustrus, skull.</p>
  275.  
  276. <h2 class="ch_pos" id="ch_20">Isaks födelse</h2>
  277. <p><span class="ch">21</span> <span class="v" id="v_20_0">1</span>Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. <span class="v" id="v_20_1">2</span>Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. <span class="v" id="v_20_2">3</span>Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. <span class="v" id="v_20_3">4</span>När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt. <span class="v" id="v_20_4">5</span>Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. <span class="v" id="v_20_5">6</span>Och Sara sade: ”Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.” <span class="v" id="v_20_6">7</span>Hon sade: ”Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn att amma? Men nu har jag fött honom en son på hans ålderdom.”</p>
  278.  
  279. <h2>Hagar och Ismael drivs bort</h2>
  280. <p> <span class="v" id="v_20_7">8</span>Isak växte och blev avvand, och för att fira detta ställde Abraham till med en stor fest. <span class="v" id="v_20_8">9</span>När Sara såg hur den son som egyptiskan Hagar hade fött åt Abraham lekte med Isak, <span class="v" id="v_20_9">10</span>sade hon till Abraham: ”Driv bort den där slavinnan och hennes son! Slavinnans son skall inte ärva tillsammans med min son Isak.” <span class="v" id="v_20_10">11</span>Abraham blev mycket illa till mods, det gällde ju hans son. <span class="v" id="v_20_11">12</span>Men Gud sade till honom: ”Var inte illa till mods för pojkens och slavinnans skull. Gör som Sara säger, ty det är Isaks ättlingar som skall föra ditt namn vidare. <span class="v" id="v_20_12">13</span>Men också slavinnans son skall jag göra till ett folk, eftersom han är ditt barn.”</p>
  281. <p> <span class="v" id="v_20_13">14</span>Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en vattensäck och gav åt Hagar. Barnet lyfte han upp på hennes axlar, och så lät han henne gå. Hon irrade sedan omkring i Beer Shevas öken. <span class="v" id="v_20_14">15</span>När vattnet i säcken tog slut lade hon barnet under en buske <span class="v" id="v_20_15">16</span>och gick och satte sig ett stycke bort, på ett pilskotts avstånd. ”Jag kan inte se på när han dör”, tänkte hon. Hon satt ett stycke därifrån, och barnet grät högljutt. <span class="v" id="v_20_16">17</span>Men Gud hörde pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen och sade till Hagar: ”Hur är det fatt, Hagar? Var inte rädd, Gud har hört hur pojken gråter där borta. <span class="v" id="v_20_17">18</span>Gå och lyft upp honom och ta väl hand om honom, jag skall göra honom till ett stort folk.” <span class="v" id="v_20_18">19</span>Och Gud öppnade hennes ögon, och hon fick syn på en brunn. Hon gick dit och fyllde säcken med vatten och gav pojken att dricka.</p>
  282. <p> <span class="v" id="v_20_19">20</span>Gud var med pojken, och han växte upp och blev stor. Han bodde i öknen och blev en god bågskytt. <span class="v" id="v_20_20">21</span>Han bodde i Paranöknen, och hans mor skaffade honom en hustru från Egypten.</p>
  283.  
  284. <h2>Abraham och Avimelek sluter förbund</h2>
  285. <p> <span class="v" id="v_20_21">22</span>En gång kom Avimelek med sin befälhavare Pikol till Abraham. Han sade: ”Gud är med dig i allt du gör. <span class="v" id="v_20_22">23</span>Svär vid Gud att du inte skall handla svekfullt vare sig mot mig eller mot mina barn och efterkommande, utan att du skall visa mig och det land där du nu bor samma vänskap som jag har visat dig.” <span class="v" id="v_20_23">24</span>Abraham svarade: ”Ja, jag skall svära den eden.” <span class="v" id="v_20_24">25</span>Men han förebrådde Avimelek för att dennes män hade lagt beslag på en brunn. <span class="v" id="v_20_25">26</span>Avimelek sade: ”Jag vet inte vem som har gjort detta. Du har aldrig tidigare nämnt det för mig, och jag har inte heller hört talas om det förrän i dag.”</p>
  286. <p> <span class="v" id="v_20_26">27</span>Abraham tog får och kor och gav Avimelek, och de slöt förbund med varandra. <span class="v" id="v_20_27">28</span>Men sju lamm i hjorden tog Abraham undan. <span class="v" id="v_20_28">29</span>Då frågade Avimelek honom: ”Vad är meningen med de här sju lammen som du har tagit undan?” <span class="v" id="v_20_29">30</span>Abraham svarade: ”De sju lammen skall du ta emot av mig och därmed bekräfta att det är jag som har grävt denna brunn.” <span class="v" id="v_20_30">31</span>Därför fick den platsen namnet Beer Sheva, eftersom det var där de svor varandra en ed. <span class="v" id="v_20_31">32</span>Så slöt de förbund i Beer Sheva, och Avimelek och hans befälhavare Pikol återvände till filisteernas land.</p>
  287. <p> <span class="v" id="v_20_32">33</span>Abraham planterade en tamarisk i Beer Sheva och åkallade där Herren, den evige Guden. <span class="v" id="v_20_33">34</span>Och Abraham uppehöll sig under lång tid i filisteernas land.</p>
  288.  
  289. <h2 class="ch_pos" id="ch_21">Gud sätter Abraham på prov</h2>
  290. <p><span class="ch">22</span> <span class="v" id="v_21_0">1</span>En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Gud kallade på honom: ”Abraham!” – ”Här är jag”, svarade han. <span class="v" id="v_21_1">2</span>Gud sade: ”Ta din ende son, honom som du älskar, Isak, och gå till landet Moria och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.”</p>
  291. <p> <span class="v" id="v_21_2">3</span>Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om. <span class="v" id="v_21_3">4</span>Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. <span class="v" id="v_21_4">5</span>Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.” <span class="v" id="v_21_5">6</span>Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans. <span class="v" id="v_21_6">7</span>”Far”, sade Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Isak sade: ”Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?” – <span class="v" id="v_21_7">8</span>”Min son”, sade Abraham, ”Gud utser åt sig det får som skall offras.” Så gick de båda tillsammans.</p>
  292. <p> <span class="v" id="v_21_8">9</span>När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden. <span class="v" id="v_21_9">10</span>Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. <span class="v" id="v_21_10">11</span>Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: ”Abraham! Abraham!” – ”Ja”, svarade Abraham, ”här är jag.” <span class="v" id="v_21_11">12</span>Ängeln sade: ”Lyft inte din hand mot pojken, och gör honom inget ont. Nu vet jag att du fruktar Gud, nu när du inte har vägrat mig din ende son.” <span class="v" id="v_21_12">13</span>När Abraham såg upp fick han se en bagge, som hade fastnat med hornen i ett snår. Då gick han bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son. <span class="v" id="v_21_13">14</span>Abraham gav denna plats namnet ”Herren utser”. I dag säger man ”på berget där Herren blir sedd”.</p>
  293. <p> <span class="v" id="v_21_14">15</span>Ännu en gång ropade Herrens ängel från himlen och sade till Abraham: <span class="v" id="v_21_15">16</span>”Jag svär vid mig själv, säger Herren, att eftersom du gjorde detta och inte vägrade mig din ende son, <span class="v" id="v_21_16">17</span>skall jag välsigna dig och göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och dina ättlingar skall inta fiendens städer. <span class="v" id="v_21_17">18</span>Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. Detta skall ske därför att du lydde mig.”</p>
  294. <p> <span class="v" id="v_21_18">19</span>Abraham gick tillbaka till sina tjänare, och alla återvände tillsammans till Beer Sheva. Abraham stannade sedan där.</p>
  295. <p> <span class="v" id="v_21_19">20</span>En tid därefter fick Abraham veta att också Milka hade blivit mor och fött söner åt hans bror Nachor: <span class="v" id="v_21_20">21</span>Us, den förstfödde, Bus, hans bror, Kemuel, Arams far, <span class="v" id="v_21_21">22</span>Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. <span class="v" id="v_21_22">23</span>Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta söner födde Milka åt Abrahams bror Nachor. <span class="v" id="v_21_23">24</span>Hans bihustru, som hette Reuma, fick också barn: Tevach, Gacham, Tachash och Maaka.</p>
  296.  
  297. <h2 class="ch_pos" id="ch_22">Saras död. Abraham köper gravplats</h2>
  298. <p><span class="ch">23</span> <span class="v" id="v_22_0">1</span>Sara blev 127 år gammal. <span class="v" id="v_22_1">2</span>Hon dog i Kirjat Arba, det nuvarande Hebron, i Kanaan, och Abraham kom och höll dödsklagan och begrät henne. <span class="v" id="v_22_2">3</span>Sedan lämnade Abraham den döda och gick för att tala med hettiterna. <span class="v" id="v_22_3">4</span>”Jag bor här som främling bland er”, sade han. ”Låt mig förvärva ett stycke av er mark till en grav, så att jag kan begrava min döda hustru där.” <span class="v" id="v_22_4">5</span>Hettiterna svarade: <span class="v" id="v_22_5">6</span>”Hör på oss, herre. En Guds utvalde är du i vår krets, välj den förnämsta av våra gravplatser och begrav din hustru där. Ingen av oss skall förvägra dig sin gravplats. Då kan du begrava din hustru.”</p>
  299. <p> <span class="v" id="v_22_6">7</span>Abraham reste sig och bugade sig för hettiterna, landets folk, <span class="v" id="v_22_7">8</span>och tog så till orda: ”Om ni vill tillåta att jag begraver min hustru här, så hör på mig och lägg ett gott ord för mig hos Efron, Sochars son, <span class="v" id="v_22_8">9</span>så att han låter mig få Makpelagrottan som tillhör honom och som ligger i utkanten av hans marker. Jag skall ge honom full betalning, så att jag får en egen gravplats bland er.” <span class="v" id="v_22_9">10</span>Hettiten Efron satt där bland de andra hettiterna och svarade själv Abraham inför sina landsmän, alla som satt i stadsporten. <span class="v" id="v_22_10">11</span>”Hör på mig, herre”, sade han. ”Fältet ger jag dig, grottan där ger jag dig också, med mina landsmän som vittnen ger jag den åt dig. Begrav du din hustru.”</p>
  300. <p> <span class="v" id="v_22_11">12</span>Abraham bugade sig för landets folk <span class="v" id="v_22_12">13</span>och talade inför dem till Efron. ”Om jag får säga några ord, herre: jag betalar vad marken är värd, ta emot betalningen och låt mig begrava min hustru där.” <span class="v" id="v_22_13">14</span>Efron svarade: <span class="v" id="v_22_14">15</span>”Hör på mig, herre. Ett jordstycke för 400 siklar silver – vad är det oss emellan? Begrav din hustru.” <span class="v" id="v_22_15">16</span>Abraham tog fasta på vad Efron sagt och vägde upp åt honom den mängd silver han nämnt inför hettiterna, 400 siklar, efter den vikt som brukas bland köpmän.</p>
  301. <p> <span class="v" id="v_22_16">17</span>Så kom fältet i Makpela utanför Mamre, det som tillhörde Efron, fältet och grottan som fanns där och alla träd som växte på fältet, över hela området, <span class="v" id="v_22_17">18</span>att förvärvas av Abraham och blev hans egendom. Det skedde inför hettiterna, alla som satt i stadsporten.</p>
  302. <p> <span class="v" id="v_22_18">19</span>Sedan begravde Abraham sin hustru Sara i grottan på fältet i Makpela utanför Mamre, det nuvarande Hebron, i Kanaan. <span class="v" id="v_22_19">20</span>Fältet och grottan som fanns där kom sålunda i Abrahams ägo som gravplats, genom köp från hettiterna.</p>
  303.  
  304. <h2 class="ch_pos" id="ch_23">Isak får Rebecka till hustru</h2>
  305. <p><span class="ch">24</span> <span class="v" id="v_23_0">1</span>Abraham var nu en mycket gammal man, och Herren hade välsignat honom på alla sätt. <span class="v" id="v_23_1">2</span>En dag sade Abraham till den äldste bland sina tjänare, den som förvaltade allt han ägde: ”Lägg din hand mellan mina lår, <span class="v" id="v_23_2">3</span>jag vill ta en ed av dig vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son bland kanaaneerna, där jag nu bor, <span class="v" id="v_23_3">4</span>utan att du går till mitt land och min släkt och tar en hustru åt min son Isak.” <span class="v" id="v_23_4">5</span>Tjänaren sade: ”Men om hon inte är villig att följa med mig till det här landet? Skall jag då föra din son tillbaka till det land som du har lämnat?” – <span class="v" id="v_23_5">6</span>”Nej”, svarade Abraham, ”du får absolut inte föra honom tillbaka dit. <span class="v" id="v_23_6">7</span>Herren, himlens Gud, som förde mig bort från mitt hem och mina fäders land och som lovade mig med ed: ’Åt dina ättlingar skall jag ge detta land’, han skall sända sin ängel framför dig, så att du kan ta en hustru åt min son därifrån. <span class="v" id="v_23_7">8</span>Om hon inte är villig att följa med dig är du löst från din ed till mig. Men för inte min son tillbaka dit.” <span class="v" id="v_23_8">9</span>Då lade tjänaren sin hand mellan sin husbonde Abrahams lår och lovade honom detta med ed.</p>
  306. <p> <span class="v" id="v_23_9">10</span>Tjänaren tog tio av sin husbondes kameler, och med de finaste dyrbarheter hans husbonde ägde gav han sig i väg till Nachors stad i Aram Naharajim. <span class="v" id="v_23_10">11</span>Där lät han kamelerna lägga sig ner vid brunnen utanför staden. Det var framåt kvällen, vid den tid då kvinnorna går ut och hämtar vatten. <span class="v" id="v_23_11">12</span>Och tjänaren bad: ”Herre, min husbonde Abrahams Gud, låt mig i dag få se hur du visar din godhet mot min husbonde Abraham. <span class="v" id="v_23_12">13</span>Här står jag vid brunnen, och flickorna från staden är på väg hit ut för att hämta vatten. <span class="v" id="v_23_13">14</span>Jag kommer att be en av dem: Räck mig din kruka så att jag får dricka! Om hon då svarar: Drick du, och jag skall ge dina kameler vatten också, då är det den flickan som du har bestämt åt din tjänare Isak, och då vet jag att du har visat din godhet mot min husbonde.” <span class="v" id="v_23_14">15</span>Han hade knappt hunnit säga detta förrän Rebecka kom dit ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams bror Nachors hustru. <span class="v" id="v_23_15">16</span>Det var en mycket vacker flicka och hon var orörd, ingen man hade haft henne. Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka, och när hon kom upp igen <span class="v" id="v_23_16">17</span>skyndade tjänaren fram och bad henne: ”Låt mig få en klunk vatten ur din kruka.” – <span class="v" id="v_23_17">18</span>”Drick, herre”, sade hon och lyfte genast ner krukan på armen och lät honom dricka. <span class="v" id="v_23_18">19</span>När hon gett honom att dricka sade hon: ”Jag skall hämta upp vatten åt dina kameler också, så att de kan dricka sig otörstiga.” <span class="v" id="v_23_19">20</span>Hon tömde genast sin kruka i vattenhon och skyndade sedan till brunnen igen och hämtade upp vatten åt alla kamelerna. <span class="v" id="v_23_20">21</span>Själv stod han tyst och iakttog henne för att se om Herren hade gjort hans färd lyckosam eller inte.</p>
  307. <p> <span class="v" id="v_23_21">22</span>När alla kamelerna hade fått vatten tog mannen fram en guldring som vägde en halv sikel och satte den i hennes näsa, och på hennes armar satte han två armringar av guld som vägde tio siklar. <span class="v" id="v_23_22">23</span>Sedan sade han till henne: ”Tala om för mig vems dotter du är. Kan vi få nattkvarter i din fars hus?” <span class="v" id="v_23_23">24</span>Hon svarade: ”Jag är dotter till Betuel, Milkas son med Nachor.” <span class="v" id="v_23_24">25</span>Och hon fortsatte: ”Halm och foder har vi gott om, och husrum har vi också.” <span class="v" id="v_23_25">26</span>Då föll mannen ner och tillbad Herren <span class="v" id="v_23_26">27</span>och sade: ”Prisad vare Herren, min husbonde Abrahams Gud, som inte har upphört att visa min husbonde sin godhet och trofasthet. Herren har lett mig till min husbondes frände.”</p>
  308. <p> <span class="v" id="v_23_27">28</span>Flickan sprang hem och berättade för sin mor och de andra vad som hade hänt. <span class="v" id="v_23_28">29</span>Rebecka hade en bror som hette Laban, och han skyndade sig ut till mannen vid källan. <span class="v" id="v_23_29">30</span>Laban hade sett näsringen och armringarna som hans syster Rebecka bar och hört henne berätta vad mannen hade sagt till henne. Han kom ut till mannen, som stod hos kamelerna vid källan. <span class="v" id="v_23_30">31</span>”Kom, du som är välsignad av Herren”, sade Laban. ”Inte skall du stå här ute, jag har gjort i ordning för dig där hemma, och kamelerna har vi också plats för.” <span class="v" id="v_23_31">32</span>Då följde mannen med honom hem. Man lastade av kamelerna och gav dem halm och foder, och åt mannen och hans följeslagare gav man vatten så att de kunde tvätta av sina fötter.</p>
  309. <p> <span class="v" id="v_23_32">33</span>När maten sattes fram sade mannen: ”Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende.” – ”Gör det”, sade Laban. <span class="v" id="v_23_33">34</span>Då sade mannen: ”Jag är Abrahams tjänare. <span class="v" id="v_23_34">35</span>Herren har välsignat min husbonde och gjort honom rik, han har gett honom får och kor, silver och guld, slavar och slavinnor, kameler och åsnor. <span class="v" id="v_23_35">36</span>Sara, min husbondes hustru, födde honom en son på sin ålderdom, och åt honom har han gett allt han äger. <span class="v" id="v_23_36">37</span>Nu har min husbonde låtit mig gå ed på att jag inte skall ta en hustru åt hans son bland kanaaneerna, i vilkas land han bor. <span class="v" id="v_23_37">38</span>Han sade: ’Gå till mitt fädernehem, till min egen släkt, och ta en hustru åt min son.’ <span class="v" id="v_23_38">39</span>Då sade jag till min husbonde: ’Men om hon inte vill följa med mig?’ <span class="v" id="v_23_39">40</span>Han svarade: ’Herren, som jag alltid har hållit mig till, skall sända sin ängel med dig och göra din färd lyckosam, så att du kan ta en hustru åt min son från min släkt och mitt fädernehem. <span class="v" id="v_23_40">41</span>När du har kommit till mina släktingar skall du vara löst från din ed till mig, även om de inte vill ge henne åt dig; så blir du löst från eden.’ <span class="v" id="v_23_41">42</span>I dag när jag kom till källan bad jag: ’Herre, min husbonde Abrahams Gud, visa mig om du vill låta min färd bli lyckosam. <span class="v" id="v_23_42">43</span>Här står jag vid brunnen. Kommer det nu en ung kvinna som skall hämta vatten, ber jag henne att hon låter mig få dricka lite ur hennes kruka. <span class="v" id="v_23_43">44</span>Om hon då svarar: Drick du, och jag skall hämta upp vatten åt dina kameler också, då är det henne Herren har utsett till hustru åt min husbondes son.’ <span class="v" id="v_23_44">45</span>Knappt hade jag hunnit tänka detta förrän Rebecka kom dit ut med sin kruka på axeln. Hon gick ner till källan och hämtade vatten, och när jag bad henne att få dricka <span class="v" id="v_23_45">46</span>lyfte hon genast ner krukan och sade: ’Drick du, jag skall ge dina kameler vatten också.’ Jag drack och hon vattnade kamelerna. <span class="v" id="v_23_46">47</span>Jag frågade henne vems dotter hon var, och hon svarade att hon var dotter till Betuel, Nachors son som Milka födde åt honom. Då satte jag ringen i hennes näsa och armringarna på hennes armar <span class="v" id="v_23_47">48</span>och föll ner och tillbad Herren. Jag prisade Herren, min husbonde Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg och låtit mig finna en dotter till min husbondes frände åt hans son. <span class="v" id="v_23_48">49</span>Säg mig nu om ni vill visa min husbonde godhet och trofasthet. Om inte, säg mig då det, så att jag vet vad jag har att rätta mig efter.”</p>
  310. <p> <span class="v" id="v_23_49">50</span>Laban och Betuel svarade: ”Detta kommer från Herren, vi har ingenting att säga. <span class="v" id="v_23_50">51</span>Här är Rebecka. Ta henne med dig, må hon bli hustru åt din husbondes son, så som Herren har sagt.” <span class="v" id="v_23_51">52</span>När Abrahams tjänare hörde deras svar föll han ner och tillbad Herren. <span class="v" id="v_23_52">53</span>Sedan tog han fram silversmycken och guldsmycken och kläder och överlämnade till Rebecka; också hennes bror och hennes mor fick dyrbara gåvor. <span class="v" id="v_23_53">54</span>Sedan åt och drack tjänaren och hans följeslagare och gick till vila. </p>
  311. <p>När de stigit upp nästa morgon sade tjänaren: ”Låt mig nu återvända till min husbonde.” <span class="v" id="v_23_54">55</span>Men brodern och modern bad att flickan skulle få stanna hos dem en vecka eller två innan hon lämnade dem. <span class="v" id="v_23_55">56</span>Tjänaren svarade: ”Håll mig inte kvar nu när Herren har gjort min färd lyckosam, låt mig få återvända till min husbonde.” <span class="v" id="v_23_56">57</span>De sade: ”Vi kallar hit flickan och frågar henne själv.” <span class="v" id="v_23_57">58</span>De kallade på Rebecka och frågade henne: ”Vill du följa med den här mannen?” Hon svarade: ”Ja, det vill jag.” <span class="v" id="v_23_58">59</span>Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma följa med Abrahams tjänare och hans män. <span class="v" id="v_23_59">60</span>De välsignade Rebecka och sade till henne: </p>
  312. <div class="poetry">
  313. <div class="line">”Vår syster, av dig skall komma </div>
  314. <div class="line">tusen sinom tusen. </div>
  315. <div class="line">Dina ättlingar skall erövra </div>
  316. <div class="line">fiendens städer.”</div>
  317. </div>
  318. <p> <span class="v" id="v_23_60">61</span>Rebecka och hennes tjänarinnor satt upp på kamelerna och följde med mannen. Så tog tjänaren Rebecka med sig och gav sig i väg.</p>
  319. <p> <span class="v" id="v_23_61">62</span>Isak hade kommit till Beer Lachaj Roi och bodde nu i Negev. <span class="v" id="v_23_62">63</span>I kvällningen gick han ut på fälten. När han såg sig omkring fick han se kameler närma sig. <span class="v" id="v_23_63">64</span>Och när Rebecka fick se Isak satt hon av <span class="v" id="v_23_64">65</span>och frågade tjänaren: ”Vem är den där mannen som kommer emot oss över fälten?” Tjänaren svarade: ”Det är min husbonde.” Då dolde hon sig i sin slöja.</p>
  320. <p> <span class="v" id="v_23_65">66</span>Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. <span class="v" id="v_23_66">67</span>Isak förde Rebecka till tältet, han tog henne till hustru, och han älskade henne. Så fann Isak tröst i sorgen efter sin mor.</p>
  321.  
  322. <h2 class="ch_pos" id="ch_24">Abrahams barn med Ketura. Hans död</h2>
  323. <p><span class="ch">25</span> <span class="v" id="v_24_0">1</span>Abraham tog sig åter en hustru. Hon hette Ketura <span class="v" id="v_24_1">2</span>och födde honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shuach. <span class="v" id="v_24_2">3</span>Jokshan blev far till Saba och Dedan, och Dedans ättlingar var ashureerna, letusheerna och leummeerna. <span class="v" id="v_24_3">4</span>Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Avida och Eldaga. Alla dessa härstammade från Ketura. <span class="v" id="v_24_4">5</span>Abraham gav allt han ägde åt Isak. <span class="v" id="v_24_5">6</span>Åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham gåvor, och medan han ännu levde skilde han dem från sin son Isak genom att skicka dem österut, till Östlandet.</p>
  324. <p> <span class="v" id="v_24_6">7</span>Detta är den levnadsålder som Abraham uppnådde: 175 år. <span class="v" id="v_24_7">8</span>Sedan slutade Abraham sina dagar. Han dog efter ett långt liv, gammal och mätt av år, och förenades med fäderna. <span class="v" id="v_24_8">9</span>Hans söner Isak och Ismael begravde honom i Makpelagrottan på det fält som tillhört hettiten Efron, Sochars son, och som ligger utanför Mamre, <span class="v" id="v_24_9">10</span>det fält som Abraham hade köpt av hettiterna. Där begravdes Abraham och hans hustru Sara. <span class="v" id="v_24_10">11</span>Efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Isak bodde vid Beer Lachaj Roi.</p>
  325.  
  326. <h2>Ismaels släkttavla</h2>
  327. <p> <span class="v" id="v_24_11">12</span>Detta är släkttavlan för Abrahams son Ismael, som Saras egyptiska slavinna Hagar födde åt Abraham. <span class="v" id="v_24_12">13</span>Detta är Ismaels söner med namnen i åldersordning: Nevajot, hans förstfödde, Kedar, Adbeel, Mivsam, <span class="v" id="v_24_13">14</span>Mishma, Duma, Massa, <span class="v" id="v_24_14">15</span>Hadad, Tema, Jetur, Nafish och Kedma. <span class="v" id="v_24_15">16</span>Detta var namnen på Ismaels söner efter läger och byar, tolv hövdingar och deras stammar. – <span class="v" id="v_24_16">17</span>Detta är den levnadsålder som Ismael uppnådde: 137 år. Sedan slutade han sina dagar; han dog och förenades med fäderna.</p>
  328. <p> <span class="v" id="v_24_17">18</span>De hade sina boplatser från Havila fram till Shur, öster om Egypten. Öster om alla sina bröder hade han sina lägerplatser.</p>
  329.  
  330. <h2>Esau och Jakob</h2>
  331. <p> <span class="v" id="v_24_18">19</span>Detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham blev far till Isak. <span class="v" id="v_24_19">20</span>Isak var 40 år då han tog Rebecka till hustru; hon var dotter till aramén Betuel från Paddan Aram och syster till aramén Laban. <span class="v" id="v_24_20">21</span>Isak bad till Herren för sin hustru, eftersom hon var ofruktsam, och Herren hörde hans bön, och hans hustru Rebecka blev havande. <span class="v" id="v_24_21">22</span>Men barnen sparkade varandra i hennes liv. Då sade hon: ”Om det skall vara så här, står jag inte ut!” Hon gick för att fråga Herren, <span class="v" id="v_24_22">23</span>och Herren svarade henne:</p>
  332. <div class="poetry">
  333. <div class="line">”Två folk finns i ditt sköte, </div>
  334. <div class="line">två stammar, skilda åt från moderlivet. </div>
  335. <div class="line">Det ena folket blir starkare än det andra. </div>
  336. <div class="line">Den äldre skall tjäna den yngre.”</div>
  337. </div>
  338. <p> <span class="v" id="v_24_23">24</span>När tiden var inne födde hon tvillingar. <span class="v" id="v_24_24">25</span>Den förste som kom fram var rödhårig och luden som en skinnfäll över hela kroppen, och man gav honom namnet Esau. <span class="v" id="v_24_25">26</span>Sedan kom hans bror fram, med handen i ett fast grepp om Esaus fot, och han fick namnet Jakob. Isak var 60 år när de föddes.</p>
  339. <p> <span class="v" id="v_24_26">27</span>Pojkarna växte upp. Esau blev en skicklig jägare och höll till i skog och mark, men Jakob förde ett lugnt liv och bodde i tält. <span class="v" id="v_24_27">28</span>Eftersom Isak hade smak för vilt tyckte han bäst om Esau, men Jakob var Rebeckas älsklingsson.</p>
  340.  
  341. <h2>Esau säljer sin förstfödslorätt</h2>
  342. <p> <span class="v" id="v_24_28">29</span>En dag när Jakob kokade soppa kom Esau från markerna, alldeles utsvulten. <span class="v" id="v_24_29">30</span>”Ös upp av det röda åt mig, det röda där”, bad han Jakob, ”jag är alldeles utsvulten.” Därav fick han namnet Edom. <span class="v" id="v_24_30">31</span>Men Jakob svarade: ”Bara om du ger mig din förstfödslorätt i utbyte.” <span class="v" id="v_24_31">32</span>Då sade Esau: ”Jag håller på att dö, vad har jag för glädje av förstfödslorätten?” – <span class="v" id="v_24_32">33</span>”Ge mig först din ed”, sade Jakob. Esau gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob. <span class="v" id="v_24_33">34</span>Då gav Jakob honom bröd och linssoppa. Han åt och drack, reste sig och gick. Så litet brydde sig Esau om sin förstfödslorätt.</p>
  343.  
  344. <h2 class="ch_pos" id="ch_25">Isak och Rebecka i Gerar</h2>
  345. <p><span class="ch">26</span> <span class="v" id="v_25_0">1</span>Det blev hungersnöd i landet – en annan än den förra hungersnöden, den på Abrahams tid. Då begav sig Isak till filisteerkungen Avimelek i Gerar. <span class="v" id="v_25_1">2</span>Herren uppenbarade sig för honom och sade: ”Bege dig inte till Egypten utan stanna i det land som jag skall visa dig. <span class="v" id="v_25_2">3</span>Bli kvar en tid i detta land, så skall jag vara med dig och välsigna dig. Åt dig och dina ättlingar skall jag ge alla dessa länder, jag skall uppfylla det löfte som jag med ed gav din far Abraham. <span class="v" id="v_25_3">4</span>Jag skall göra dina ättlingar talrika som stjärnorna på himlen, jag skall ge dem alla dessa länder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått. <span class="v" id="v_25_4">5</span>Detta skall ske därför att Abraham lydde mig och rättade sig efter vad jag befallt, mina bud och stadgar och lagar.”</p>
  346. <p> <span class="v" id="v_25_5">6</span>Isak slog sig ner i Gerar. <span class="v" id="v_25_6">7</span>Men när männen i staden frågade honom om hans hustru sade han: ”Det är min syster.” Han vågade inte säga att hon var hans hustru. ”Männen här kan döda mig för Rebeckas skull, hon är ju så vacker”, tänkte han. <span class="v" id="v_25_7">8</span>Han hade redan varit där en tid, när filisteerkungen Avimelek en dag tittade ut genom fönstret och fick se Isak vänslas med sin hustru Rebecka. <span class="v" id="v_25_8">9</span>Då kallade han till sig Isak och sade: ”Hon är alltså din hustru. Varför har du sagt att hon är din syster?” Isak svarade: ”Jag var rädd att bli dödad för hennes skull.” <span class="v" id="v_25_9">10</span>Men Avimelek sade: ”Vad är det du har gjort mot oss? Det kunde ju lätt ha hänt att någon av männen här legat med din hustru, och då hade du dragit skuld över oss.” <span class="v" id="v_25_10">11</span>Och Avimelek utfärdade en befallning till hela folket: ”Den som rör den här mannen eller hans hustru skall straffas med döden.”</p>
  347. <p> <span class="v" id="v_25_11">12</span>Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt igen. Herren välsignade honom <span class="v" id="v_25_12">13</span>och han blev rik. Hans rikedom blev allt större; till sist var han mycket rik. <span class="v" id="v_25_13">14</span>Han ägde hjordar av får och kor och hade många tjänare. Allt detta väckte avund bland filisteerna. <span class="v" id="v_25_14">15</span>Alla de brunnar som hans far Abrahams män hade grävt på dennes tid fyllde de med jord. <span class="v" id="v_25_15">16</span>Och Avimelek sade till Isak: ”Du måste flytta härifrån, du har blivit alldeles för stor för oss.” <span class="v" id="v_25_16">17</span>Då flyttade Isak; han slog läger i Gerardalen och bodde där.</p>
  348. <p> <span class="v" id="v_25_17">18</span>Isak grävde åter upp de brunnar som hans far Abrahams män hade grävt men som filisteerna hade fyllt igen efter Abrahams död, och han gav brunnarna samma namn som hans far hade gett dem. <span class="v" id="v_25_18">19</span>När Isaks män grävde efter vatten i dalen fann de en källåder. <span class="v" id="v_25_19">20</span>Men herdarna från Gerar kom i tvist med Isaks herdar och sade: ”Det är vårt vatten!” Och han kallade brunnen Esek, därför att de trätte med honom. <span class="v" id="v_25_20">21</span>Sedan grävde Isaks män en annan brunn, och det blev tvist om den också; därför kallade han den Sitna. <span class="v" id="v_25_21">22</span>Han bröt upp därifrån och grävde ytterligare en brunn. Den blev det ingen tvist om, och därför kallade han den Rechovot, ”ty”, sade han, ”nu har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss här i landet”.</p>
  349.  
  350. <h2>Isak och Avimelek sluter förbund</h2>
  351. <p> <span class="v" id="v_25_22">23</span>Isak flyttade därifrån och kom till Beer Sheva. <span class="v" id="v_25_23">24</span>Den natten uppenbarade sig Herren för honom och sade: </p>
  352. <div class="poetry">
  353. <div class="line">”Jag är din far Abrahams Gud. </div>
  354. <div class="line">Var inte rädd, ty jag är med dig, </div>
  355. <div class="line">jag skall välsigna dig </div>
  356. <div class="line">och göra dina ättlingar talrika </div>
  357. <div class="line">för min tjänare Abrahams skull.”</div>
  358. </div>
  359. <p> <span class="v" id="v_25_24">25</span>Där byggde Isak ett altare och åkallade Herren, där slog han läger, och där grävde hans män en brunn.</p>
  360. <p> <span class="v" id="v_25_25">26</span>En dag kom Avimelek till honom från Gerar tillsammans med sin rådgivare Achussat och sin befälhavare Pikol. <span class="v" id="v_25_26">27</span>Då sade Isak till dem: ”Varför kommer ni hit, ni som tyckte så illa om mig att ni drev bort mig!” <span class="v" id="v_25_27">28</span>De svarade: ”Vi har tydligt sett att Herren har varit med dig, och nu har vi sagt oss att vi och du måste svära varandra en ed. Slut ett fördrag med oss <span class="v" id="v_25_28">29</span>och lova att du inte skall göra oss något ont, liksom vi aldrig har ofredat dig utan bara gjort dig gott. Du fick dra bort i fred, och nu har Herren välsignat dig.” <span class="v" id="v_25_29">30</span>Isak gav ett gästabud för dem, och de åt och drack. <span class="v" id="v_25_30">31</span>Tidigt nästa morgon svor de varandra en ed. Därefter tog Isak farväl av dem, och de skildes i sämja.</p>
  361. <p> <span class="v" id="v_25_31">32</span>Samma dag kom Isaks män och berättade för honom att de hade funnit vatten i brunnen de grävde. <span class="v" id="v_25_32">33</span>Isak kallade brunnen Shiva. Därför heter staden än i dag Beer Sheva.</p>
  362. <p> <span class="v" id="v_25_33">34</span>När Esau var 40 år tog han till hustrur Judit, hettiten Beeris dotter, och Basemat, hettiten Elons dotter. <span class="v" id="v_25_34">35</span>De förbittrade livet för Isak och Rebecka.</p>
  363.  
  364. <h2 class="ch_pos" id="ch_26">Jakob får sin fars välsignelse</h2>
  365. <p><span class="ch">27</span> <span class="v" id="v_26_0">1</span>Isak hade nu blivit gammal, och ögonen hade försvagats så att han inte kunde se. Då kallade han en dag till sig sin äldste son Esau. ”Min son”, sade han, och Esau svarade: ”Ja, far.” <span class="v" id="v_26_1">2</span>Isak sade: ”Jag är gammal och vet inte hur långt jag har kvar. <span class="v" id="v_26_2">3</span>Hämta dina vapen, kogret och bågen, och gå ut och skjut ett villebråd åt mig. <span class="v" id="v_26_3">4</span>Laga till en av mina älsklingsrätter och bär in till mig så att jag får äta. Sedan skall jag ge dig min välsignelse innan jag dör.”</p>
  366. <p> <span class="v" id="v_26_4">5</span>Men Rebecka hade hört när Isak talade med sin son Esau, och då Esau hade gått ut för att skjuta ett villebråd åt sin far <span class="v" id="v_26_5">6</span>sade hon till sin son Jakob: ”Jag hörde hur din far talade med din bror Esau och sade till honom: <span class="v" id="v_26_6">7</span>Skaffa något vilt och laga till något gott, så att jag får äta och sedan kan välsigna dig inför Herren innan jag dör. – <span class="v" id="v_26_7">8</span>Hör på nu, min son, och gör som jag säger. <span class="v" id="v_26_8">9</span>Gå bort till småboskapen och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en av din fars älsklingsrätter. <span class="v" id="v_26_9">10</span>Den skall du bära in till din far, så att han får äta och sedan kan välsigna dig innan han dör.” <span class="v" id="v_26_10">11</span>Jakob invände: ”Men min bror Esau är ju luden och jag är alldeles slät. <span class="v" id="v_26_11">12</span>Om min far rör vid mig står jag där som en bedragare och drar över mig förbannelse i stället för välsignelse.” <span class="v" id="v_26_12">13</span>Hans mor svarade: ”Den förbannelsen får komma över mig, min son! Gör nu som jag säger och gå och hämta killingarna.”</p>
  367. <p> <span class="v" id="v_26_13">14</span>Han gick och hämtade killingarna åt sin mor, och hon lagade till en av hans fars älsklingsrätter. <span class="v" id="v_26_14">15</span>Och Rebecka tog fram sin äldste son Esaus festkläder, som hon hade hos sig, och lät Jakob, den yngste sonen, sätta på sig dem. <span class="v" id="v_26_15">16</span>Med skinnet från killingarna täckte hon hans händer och hans bara hals. <span class="v" id="v_26_16">17</span>Sedan gav hon Jakob den välsmakande rätten och bröd som hon hade bakat, <span class="v" id="v_26_17">18</span>och han bar in det till sin far. ”Far”, sade han och Isak svarade: ”Ja, min son. Vem är du?” <span class="v" id="v_26_18">19</span>Jakob sade: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av viltet som jag har fått, så att du sedan kan ge mig din välsignelse.” <span class="v" id="v_26_19">20</span>Då sade Isak: ”Hur fick du tag i det så snabbt, min son?” Jakob svarade: ”Herren, din Gud, lät det komma i min väg.” <span class="v" id="v_26_20">21</span>Isak sade: ”Kom fram hit, min son, så att jag får röra vid dig och känna om du verkligen är min son Esau.” <span class="v" id="v_26_21">22</span>Jakob gick fram till sin far Isak så att han fick röra vid honom, och Isak sade: ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” <span class="v" id="v_26_22">23</span>Han kände inte igen honom, eftersom Jakobs händer var ludna som hans bror Esaus, och därför välsignade han honom. <span class="v" id="v_26_23">24</span>Han frågade: ”Är du verkligen min son Esau?” – ”Ja”, svarade Jakob. <span class="v" id="v_26_24">25</span>Då sade Isak: ”Sätt fram maten, min son, så att jag får äta av viltet som du har med dig och kan ge dig min välsignelse.” Jakob satte fram åt honom, så att han fick äta, och gav honom vin att dricka. <span class="v" id="v_26_25">26</span>Sedan sade Isak till honom: ”Kom fram, min son, och kyss mig.” <span class="v" id="v_26_26">27</span>När han då gick fram och kysste honom kände Isak lukten av hans kläder. Och han välsignade honom och sade:</p>
  368. <div class="poetry">
  369. <div class="line">”Som doften från marker som Herren välsignat </div>
  370. <div class="line">är doften av min son.</div>
  371. <div class="line"> <span class="v" id="v_26_27">28</span>Gud skall ge dig dagg från himlen, </div>
  372. <div class="line">fruktbar jord, </div>
  373. <div class="line">säd och vin i rikt mått.</div>
  374. <div class="line"> <span class="v" id="v_26_28">29</span>Folkslag skall tjäna dig, </div>
  375. <div class="line">folk bli dig underdåniga. </div>
  376. <div class="line">Härska över dina bröder! </div>
  377. <div class="line">Må din mors söner böja sig för dig. </div>
  378. <div class="line">Förbannad den som förbannar dig </div>
  379. <div class="line">och välsignad den som välsignar dig!”</div>
  380. </div>
  381. <p> <span class="v" id="v_26_29">30</span>När Isak hade välsignat Jakob och Jakob just hade lämnat sin far kom hans bror Esau hem från jakten. <span class="v" id="v_26_30">31</span>Också han lagade en god måltid och bar in den till sin far och sade till honom: ”Vill du resa dig upp, far, och äta av viltet som din son har med sig, så att du sedan kan ge mig din välsignelse?” <span class="v" id="v_26_31">32</span>Isak frågade honom: ”Vem är du?” – ”Jag är Esau, din son, din förstfödde”, svarade han. <span class="v" id="v_26_32">33</span>Isak greps av förfäran och sade: ”Vem var det då som kom in till mig med något vilt han hade skjutit? Jag åt av allt innan du kom, och sedan gav jag honom min välsignelse.” <span class="v" id="v_26_33">34</span>När Esau hörde vad hans far sade gav han upp ett skri av förtvivlan. ”Välsigna mig också, far”, bad han. <span class="v" id="v_26_34">35</span>Isak svarade: ”Din bror handlade svekfullt och tog välsignelsen du skulle ha fått.” <span class="v" id="v_26_35">36</span>Då sade Esau: ”Inte för inte heter han Jakob: två gånger har han bedragit mig. Min förstfödslorätt tog han, och nu har han tagit min välsignelse.” Och Esau frågade: ”Har du ingen välsignelse kvar åt mig?” <span class="v" id="v_26_36">37</span>Isak svarade Esau: ”Jag har satt honom att härska över dig, alla hans bröder har jag gjort till hans tjänare, säd och vin har jag gett honom. Vad kan jag då göra för dig, min son?” – <span class="v" id="v_26_37">38</span>”Far”, sade Esau, ”hade du bara denna enda välsignelse att ge bort? Välsigna mig också, far!” Och han grät högljutt. <span class="v" id="v_26_38">39</span>Detta var det svar hans far Isak gav honom:</p>
  382. <div class="poetry">
  383. <div class="line">”Långt från den fruktbara jorden skall du bo, </div>
  384. <div class="line">där ingen dagg faller från himlen.</div>
  385. <div class="line"> <span class="v" id="v_26_39">40</span>Av ditt svärd skall du leva, </div>
  386. <div class="line">och du skall tjäna din bror. </div>
  387. <div class="line">Men en gång skall du göra dig fri</div>
  388. <div class="line">och kasta av dig hans ok.”</div>
  389. </div>
  390. <p> <span class="v" id="v_26_40">41</span>Esau fattade agg till Jakob för att fadern hade gett honom välsignelsen. Och Esau tänkte: ”Snart kommer den tid då vi sörjer vår far. Då skall jag döda min bror Jakob.” <span class="v" id="v_26_41">42</span>Rebecka fick reda på vad hennes äldste son Esau tänkte och skickade efter sin yngste son Jakob och sade till honom: ”Din bror Esau ruvar på hämnd och tänker döda dig. <span class="v" id="v_26_42">43</span>Hör nu på vad jag säger, min son: Fly genast till min bror Laban i Harran <span class="v" id="v_26_43">44</span>och stanna där en tid, tills din brors vrede har lagt sig. <span class="v" id="v_26_44">45</span>När vreden har lagt sig och han har glömt vad du har gjort honom, skickar jag bud och låter hämta hem dig igen. Inte skall jag behöva mista er båda på samma gång.”</p>
  391.  
  392. <h2>Isak sänder Jakob till Laban</h2>
  393. <p> <span class="v" id="v_26_45">46</span>Rebecka sade till Isak: ”De här hettitiskorna tar livet av mig. Om Jakob också tar en hettitisk flicka till hustru, en flicka från detta land, då vill jag inte leva längre.” <span class="ch ch_pos" id="ch_27">28</span> <span class="v" id="v_27_0">1</span>Då kallade Isak till sig Jakob. Han välsignade honom och sade till honom: ”Du får inte ta en kanaaneiska till hustru. <span class="v" id="v_27_1">2</span>Bege dig i stället till Paddan Aram, till din morfar Betuels familj, och ta dig en hustru där, en av din morbror Labans döttrar. <span class="v" id="v_27_2">3</span>Må Gud den Väldige välsigna dig och göra dig fruktsam, så att du förökar dig och blir till många folk. <span class="v" id="v_27_3">4</span>Och må han ge dig och dina ättlingar den välsignelse som han gav Abraham, så att det land där du nu bor som främling blir din egendom, det land som Gud gav åt Abraham.” <span class="v" id="v_27_4">5</span>Så skickade Isak i väg Jakob, och Jakob begav sig till Paddan Aram, till Laban, som var son till aramén Betuel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.</p>
  394. <p> <span class="v" id="v_27_5">6</span>Esau fick veta att Isak hade välsignat Jakob och skickat honom till Paddan Aram för att ta sig en hustru där. Han hade välsignat honom och befallt: ”Du får inte ta en kanaaneiska till hustru”, <span class="v" id="v_27_6">7</span>och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan Aram. <span class="v" id="v_27_7">8</span>Då förstod Esau hur illa hans far Isak tyckte om de kanaaneiska kvinnorna. <span class="v" id="v_27_8">9</span>Han gick därför till Ismael och tog till hustru – utöver de hustrur han redan hade – Machalat, dotter till Abrahams son Ismael och syster till Nevajot.</p>
  395.  
  396. <h2>Jakobs dröm i Betel</h2>
  397. <p> <span class="v" id="v_27_9">10</span>Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. <span class="v" id="v_27_10">11</span>Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där.</p>
  398. <p> <span class="v" id="v_27_11">12</span>I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den. <span class="v" id="v_27_12">13</span>Och Herren stod framför honom och sade: ”Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. <span class="v" id="v_27_13">14</span>De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. <span class="v" id="v_27_14">15</span>Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.”</p>
  399. <p> <span class="v" id="v_27_15">16</span>Jakob vaknade upp ur sömnen. ”Sannerligen”, sade han, ”Herren är på denna plats, och jag visste det inte!” <span class="v" id="v_27_16">17</span>Och han greps av bävan och sade: ”Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port.” <span class="v" id="v_27_17">18</span>Tidigt nästa morgon tog Jakob stenen som han haft vid huvudgärden och reste den som en stod och göt olja över den. <span class="v" id="v_27_18">19</span>Han kallade platsen Betel; tidigare hette staden Lus.</p>
  400. <p> <span class="v" id="v_27_19">20</span>Jakob avgav ett löfte: ”Om Gud är med mig och skyddar mig på denna min färd och ger mig mat att äta och kläder att klä mig med, <span class="v" id="v_27_20">21</span>så att jag kommer välbehållen hem igen, då skall Herren vara min Gud, <span class="v" id="v_27_21">22</span>och stenen som jag har rest som en stod skall bli en Guds boning. Och av allt du låter mig få skall jag ge dig tionde.”</p>
  401.  
  402. <h2 class="ch_pos" id="ch_28">Jakob kommer till Laban</h2>
  403. <p><span class="ch">29</span> <span class="v" id="v_28_0">1</span>Jakob fortsatte sin färd och begav sig till kadmoneernas land. <span class="v" id="v_28_1">2</span>Där fick han se en brunn ute på öppna fältet och tre fårhjordar som låg runt omkring den. Man brukade nämligen vattna hjordarna ur den brunnen. Över brunnsöppningen låg en stor sten; <span class="v" id="v_28_2">3</span>först när alla hjordarna var samlade kunde man vältra undan stenen från brunnen och vattna fåren. Sedan lade man tillbaka stenen på dess plats över brunnsöppningen.</p>
  404. <p> <span class="v" id="v_28_3">4</span>Jakob frågade dem: ”Varifrån kommer ni, bröder?” De svarade: ”Vi är från Harran.” – <span class="v" id="v_28_4">5</span>”Då känner ni kanske Laban, Nachors son”, sade Jakob, och de svarade att de kände honom. <span class="v" id="v_28_5">6</span>”Hur har han det?” frågade Jakob. ”Bra”, svarade de. ”Och där borta kommer hans dotter Rakel med fåren.” <span class="v" id="v_28_6">7</span>Jakob fortsatte: ”Solen står fortfarande högt på himlen, det är för tidigt att samla ihop boskapen. Vattna fåren och driv ut dem på bete igen!” – <span class="v" id="v_28_7">8</span>”Nej”, sade de, ”det kan vi inte göra förrän alla hjordarna är samlade och stenen vältrats undan från brunnen. Då vattnar vi fåren.”</p>
  405. <p> <span class="v" id="v_28_8">9</span>Medan han ännu talade med dem kom Rakel med fåren, som hon brukade valla åt sin far. <span class="v" id="v_28_9">10</span>När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får gick han fram och vältrade undan stenen från brunnen och vattnade sin morbror Labans får. <span class="v" id="v_28_10">11</span>Och Jakob kysste Rakel, och han brast i gråt. <span class="v" id="v_28_11">12</span>Han berättade för henne att han var nära släkt med hennes far och var Rebeckas son. Då sprang hon och berättade det för sin far, <span class="v" id="v_28_12">13</span>och när Laban fick höra nyheten om sin systerson Jakob skyndade han sig ut för att ta emot honom. Han omfamnade och kysste honom och tog honom med sig hem. Där berättade Jakob för Laban allt som hade hänt, <span class="v" id="v_28_13">14</span>och Laban sade till honom: ”Ja, du är verkligen mitt kött och blod.”</p>
  406.  
  407. <h2>Lea och Rakel</h2>
  408. <p>Jakob stannade hos honom en månads tid, <span class="v" id="v_28_14">15</span>och en dag sade Laban till Jakob: ”Visst är du min släkting, men inte skall du behöva arbeta åt mig utan lön. Säg mig vad du vill ha!” <span class="v" id="v_28_15">16</span>Nu hade Laban två döttrar, den äldsta hette Lea och den yngsta hette Rakel. <span class="v" id="v_28_16">17</span>Leas ögon var utan glans, men Rakel var vacker och välväxt. <span class="v" id="v_28_17">18</span>Jakob älskade Rakel, och därför sade han: ”Jag arbetar åt dig i sju år för din yngsta dotter Rakel.” <span class="v" id="v_28_18">19</span>Laban svarade: ”Det är bättre att jag ger henne åt dig än åt en främling. Stanna du hos mig.” <span class="v" id="v_28_19">20</span>Så arbetade Jakob för Rakel i sju år, och han tyckte det var som några få dagar, eftersom han älskade henne.</p>
  409. <p> <span class="v" id="v_28_20">21</span>Jakob sade till Laban: ”Ge mig nu min hustru, tiden har gått. Låt mig komma samman med henne.” <span class="v" id="v_28_21">22</span>Då inbjöd Laban alla i grannskapet och ställde till med fest. <span class="v" id="v_28_22">23</span>Men när det blev kväll tog han sin dotter Lea och förde henne till Jakob, och han låg med henne. <span class="v" id="v_28_23">24</span>Laban gav sin slavflicka Silpa som slavflicka åt sin dotter Lea. <span class="v" id="v_28_24">25</span>På morgonen upptäckte Jakob att det var Lea. Då sade han till Laban: ”Vad är det du har gjort mot mig? Det är ju för Rakel jag har arbetat hos dig. Varför har du lurat mig?” <span class="v" id="v_28_25">26</span>Laban svarade: ”Det är inte skick och bruk här på orten att ge bort den yngre dottern före den äldre. <span class="v" id="v_28_26">27</span>Fira nu bröllopsveckan till slut med Lea, så skall du få också den andra på villkor att du arbetar sju år till i min tjänst.” <span class="v" id="v_28_27">28</span>Jakob samtyckte och fullbordade bröllopsveckan med Lea. Sedan gav Laban honom sin dotter Rakel till hustru. <span class="v" id="v_28_28">29</span>Laban gav sin slavflicka Bilha som slavflicka åt sin dotter Rakel. <span class="v" id="v_28_29">30</span>Så låg Jakob med Rakel också, och han älskade henne mer än Lea. Han arbetade sedan hos Laban i ytterligare sju år.</p>
  410.  
  411. <h2>Jakobs söner</h2>
  412. <p> <span class="v" id="v_28_30">31</span>När Herren såg att Lea blev åsidosatt gjorde han henne fruktsam. Men Rakel var ofruktsam. <span class="v" id="v_28_31">32</span>Lea blev havande och födde en son. Hon gav honom namnet Ruben, ”ty”, sade hon, ”Herren har sett min nöd, och nu kommer min man att älska mig”. <span class="v" id="v_28_32">33</span>Hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: ”Herren hörde att jag blev åsidosatt och har därför gett mig också denne son.” Och hon gav honom namnet Simon. <span class="v" id="v_28_33">34</span>Hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: ”Nu kommer min man att hålla sig till mig, jag har ju fött honom tre söner.” Därför fick han namnet Levi. <span class="v" id="v_28_34">35</span>Hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: ”Nu vill jag tacka Herren.” Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan slutade hon föda.</p>
  413. <p><span class="ch ch_pos" id="ch_29">30</span> <span class="v" id="v_29_0">1</span>När Rakel fann att hon inte födde barn åt Jakob blev hon avundsjuk på sin syster och sade till Jakob: ”Ge mig barn, annars vill jag dö!” <span class="v" id="v_29_1">2</span>Då blev Jakob ond på Rakel och sade: ”Jag är väl inte Gud! Det är han som vägrar dig att få barn.” <span class="v" id="v_29_2">3</span>Rakel sade: ”Jag har ju min slavflicka Bilha. Gå till henne, så får hon föda i mitt ställe, och jag får barn genom henne.” <span class="v" id="v_29_3">4</span>Så gav hon honom sin slavflicka Bilha, och Jakob låg med henne. <span class="v" id="v_29_4">5</span>Bilha blev havande och födde en son åt Jakob. <span class="v" id="v_29_5">6</span>Då sade Rakel: ”Gud har skaffat mig rätt, han har hört min bön och gett mig en son.” Därför gav hon honom namnet Dan. <span class="v" id="v_29_6">7</span>Rakels slavflicka Bilha blev åter havande och födde sin andre son åt Jakob. <span class="v" id="v_29_7">8</span>Då sade Rakel: ”Jag har utkämpat en hård kamp med min syster, och jag har segrat.” Och hon gav honom namnet Naftali.</p>
  414. <p> <span class="v" id="v_29_8">9</span>När Lea fann att hon inte fick fler barn gav hon sin slavflicka Silpa åt Jakob. <span class="v" id="v_29_9">10</span>Leas slavflicka Silpa födde en son åt Jakob. <span class="v" id="v_29_10">11</span>Då sade Lea: ”Vilken fröjd!” och hon gav honom namnet Gad. <span class="v" id="v_29_11">12</span>När Leas slavflicka Silpa födde sin andre son åt Jakob <span class="v" id="v_29_12">13</span>sade Lea: ”Vilken lycka! Ja, kvinnorna skall prisa mig lycklig.” Och hon gav honom namnet Asher.</p>
  415. <p> <span class="v" id="v_29_13">14</span>En gång under veteskörden när Ruben var ute på fälten fann han kärleksäpplen och tog dem med sig hem till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: ”Ge mig några av din sons kärleksäpplen.” <span class="v" id="v_29_14">15</span>Hon svarade: ”Är det inte nog att du har tagit min man ifrån mig, skall du nu ta min sons kärleksäpplen också?” Men Rakel sade: ”Han får ligga hos dig i natt, om jag får din sons kärleksäpplen.” <span class="v" id="v_29_15">16</span>På kvällen när Jakob kom hem från fälten gick Lea emot honom och sade: ”Det är till mig du skall komma, jag har betalat för dig med min sons kärleksäpplen.” Så låg han med henne den natten. <span class="v" id="v_29_16">17</span>Och Gud bönhörde Lea: hon blev havande och födde sin femte son åt Jakob. <span class="v" id="v_29_17">18</span>Då sade Lea: ”Gud har belönat mig för att jag gav min slavflicka åt min man.” Och hon gav honom namnet Isaskar. <span class="v" id="v_29_18">19</span>Lea blev åter havande och födde sin sjätte son åt Jakob. <span class="v" id="v_29_19">20</span>Då sade Lea: ”Jag har fått en god skänk av Gud. Nu kommer min man att ära mig, när jag har fött honom sex söner.” Och hon gav honom namnet Sebulon. <span class="v" id="v_29_20">21</span>Därefter födde hon en dotter, som hon gav namnet Dina.</p>
  416. <p> <span class="v" id="v_29_21">22</span>Men Gud glömde inte Rakel; han bönhörde henne och gjorde henne fruktsam, <span class="v" id="v_29_22">23</span>hon blev havande och födde en son. Då sade hon: ”Gud har gjort slut på min vanära.” <span class="v" id="v_29_23">24</span>Och hon gav honom namnet Josef, hon sade: ”Må Herren ge mig ännu en son.”</p>
  417.  
  418. <h2>Jakob överlistar Laban och blir rik</h2>
  419. <p> <span class="v" id="v_29_24">25</span>Sedan Rakel hade fött Josef sade Jakob till Laban: ”Låt mig få vända hem till mitt eget land. <span class="v" id="v_29_25">26</span>Ge mig mina hustrur och barn, som jag har förvärvat genom att arbeta åt dig, och låt mig gå. Du vet ju själv hur jag har arbetat åt dig.” <span class="v" id="v_29_26">27</span>Laban svarade: ”Var snäll och lyssna på mig. Spådomstecknen visar att det är för din skull som Herren har välsignat mig.” <span class="v" id="v_29_27">28</span>Och han fortsatte: ”Bestäm vad du vill ha i lön av mig, så får du det.” <span class="v" id="v_29_28">29</span>Jakob sade: ”Du vet själv hur jag har arbetat åt dig och vad det har blivit av din boskap när jag har haft hand om den. <span class="v" id="v_29_29">30</span>Det lilla du hade innan jag kom har växt till och förökats, och överallt där jag har varit har Herren gett dig välsignelse. När skall jag äntligen kunna göra något för min egen familj?” <span class="v" id="v_29_30">31</span>Laban frågade: ”Vad skall jag ge dig?” – ”Du skall inte ge mig någonting”, svarade Jakob. ”Om du bara gör som jag föreslår skall jag fortsätta att vakta dina får och getter. <span class="v" id="v_29_31">32</span>Låt mig få gå igenom din hjord i dag och skilja ut alla mörka djur bland fåren och alla brokiga och spräckliga bland getterna: det skall vara min lön. <span class="v" id="v_29_32">33</span>Jag sätter min heder i pant: när du sedan kommer för att se vad som har blivit min lön, då skall alla getter du finner hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla får som inte är mörka betraktas som stulna.” – <span class="v" id="v_29_33">34</span>”Gott”, svarade Laban, ”det får bli som du säger.” <span class="v" id="v_29_34">35</span>Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna, alla spräckliga och brokiga getter, alla med något vitt på, och alla mörka djur bland fåren och överlämnade dem åt sina söner. <span class="v" id="v_29_35">36</span>Han lade ett avstånd på tre dagsmarscher mellan sig och Jakob, som vaktade resten av Labans hjord.</p>
  420. <p> <span class="v" id="v_29_36">37</span>Jakob tog färska grenar av poppel, mandelträd och platan och skar strimlor av barken så att det vita på grenarna blev synligt. <span class="v" id="v_29_37">38</span>Dessa grenar som han skurit strimlor på ställde han sedan i hoarna, vattenkaren dit djuren kom för att dricka, mitt framför djuren. De parade sig nämligen när de kom för att dricka, <span class="v" id="v_29_38">39</span>och eftersom de parade sig framför grenarna, blev deras ungar strimmiga, spräckliga och brokiga. <span class="v" id="v_29_39">40</span>Jakob skilde ifrån ungdjuren. På så sätt skaffade han sig egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. <span class="v" id="v_29_40">41</span>Varje gång det var kraftiga djur som skulle para sig ställde Jakob grenar i hoarna, så att de såg dem när de parade sig framför dem. <span class="v" id="v_29_41">42</span>Men när det var svaga djur ställde han inte dit några grenar. Så fick Laban de svaga djuren och Jakob de starka. <span class="v" id="v_29_42">43</span>Och Jakobs rikedomar växte, han hade får och getter i mängd, slavinnor och slavar, kameler och åsnor.</p>
  421.  
  422. <h2 class="ch_pos" id="ch_30">Jakob lämnar Laban</h2>
  423. <p><span class="ch">31</span> <span class="v" id="v_30_0">1</span>Jakob fick höra att Labans söner sade: ”Jakob har tagit allt vad vår far ägde, hela hans rikedom kommer från det som tillhör vår far.” <span class="v" id="v_30_1">2</span>Och Jakob såg på Laban att han inte var lika vänligt inställd till honom som förut. <span class="v" id="v_30_2">3</span>Då sade Herren till Jakob: ”Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt. Jag skall vara med dig.”</p>
  424. <p> <span class="v" id="v_30_3">4</span>Jakob skickade bud till Rakel och Lea och bad dem komma ut till honom på betesmarken där han var med sin hjord. <span class="v" id="v_30_4">5</span>Han sade till dem: ”Jag ser på er far att han inte är lika vänligt stämd mot mig som förut. Men min faders Gud har varit med mig. <span class="v" id="v_30_5">6</span>Ni vet själva att jag har arbetat för er far så mycket jag har förmått. <span class="v" id="v_30_6">7</span>Ändå har er far lurat mig och gång på gång ändrat min lön. Men Gud har inte tillåtit honom att göra mig någon skada: <span class="v" id="v_30_7">8</span>lovade han mig de spräckliga djuren som lön fick hela hjorden spräcklig avkomma, och lovade han mig de strimmiga fick hela hjorden strimmig avkomma. <span class="v" id="v_30_8">9</span>Så tog Gud er fars boskap och gav den åt mig. <span class="v" id="v_30_9">10</span>En gång under parningstiden såg jag i en dröm att hannarna som betäckte småboskapen var strimmiga, spräckliga och fläckiga. <span class="v" id="v_30_10">11</span>I drömmen ropade Guds ängel till mig: Jakob! Jag svarade: Här är jag, <span class="v" id="v_30_11">12</span>och han sade: Se, alla hannarna som betäcker småboskapen är strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har sett hur Laban behandlar dig. <span class="v" id="v_30_12">13</span>Jag är den Gud som visade sig för dig i Betel, där du smorde en stod och där du avgav ett löfte till mig. Lämna nu detta land och vänd tillbaka till ditt hemland.”</p>
  425. <p> <span class="v" id="v_30_13">14</span>Rakel och Lea svarade honom: ”Vi har inte längre någon del och lott i vår fars hus. <span class="v" id="v_30_14">15</span>Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och själv gjort slut på det han fick för oss. <span class="v" id="v_30_15">16</span>Men den rikedom som Gud har berövat vår far, den tillhör helt och hållet oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.”</p>
  426. <p> <span class="v" id="v_30_16">17</span>Då bröt Jakob upp och lät sina barn och hustrur sitta upp på kamelerna. <span class="v" id="v_30_17">18</span>Han förde med sig all sin boskap och alla ägodelar han hade förvärvat – den boskap han hade förvärvat i Paddan Aram. Han skulle nu bege sig till sin far Isak i Kanaan. <span class="v" id="v_30_18">19</span>Laban var borta och klippte sina får, och så kunde Rakel stjäla med sig sin fars husgudar. <span class="v" id="v_30_19">20</span>Jakob lurade aramén Laban och talade inte om för honom att han tänkte ge sig i väg. <span class="v" id="v_30_20">21</span>Han gav sig i väg med allt han hade, han gick över Eufrat och ställde färden mot Gileads bergsbygd.</p>
  427.  
  428. <h2>Laban hinner upp Jakob</h2>
  429. <p> <span class="v" id="v_30_21">22</span>På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt. <span class="v" id="v_30_22">23</span>Då tog han med sig männen i sin släkt och satte efter honom, och efter sju dagar hade han hunnit ifatt honom i Gileads bergsbygd. <span class="v" id="v_30_23">24</span>Men på natten kom Gud till aramén Laban i en dröm och sade till honom: ”Akta dig för att säga ett enda ord till Jakob!” <span class="v" id="v_30_24">25</span>När nu Laban hann upp Jakob hade Jakob slagit läger i bergen. Också Laban och hans män slog läger i Gileads bergsbygd. <span class="v" id="v_30_25">26</span>Laban sade till Jakob: ”Vad är nu detta? Du har lurat mig och rövat bort mina döttrar som om de vore krigsbyte. <span class="v" id="v_30_26">27</span>Varför smög du dig bort och lurade mig, varför sade du ingenting till mig, så att jag kunde ta avsked av dig med fest och sång, med tamburin och lyra? <span class="v" id="v_30_27">28</span>Du unnade mig inte ens att kyssa mina barnbarn och mina döttrar till avsked. Du har handlat som en dåre. <span class="v" id="v_30_28">29</span>Det står i min makt att skada dig, men din faders Gud sade till mig i natt: ’Akta dig för att säga ett enda ord till Jakob!’ <span class="v" id="v_30_29">30</span>Och om du nu hade en sådan hemlängtan att du måste i väg, så behövde du väl inte stjäla mina gudar?”</p>
  430. <p> <span class="v" id="v_30_30">31</span>Jakob svarade Laban: ”Jag var rädd och trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld. <span class="v" id="v_30_31">32</span>Men den som du finner dina gudar hos skall inte få leva. Undersök här i våra släktingars närvaro om det finns något hos mig som tillhör dig, och ta det i så fall.” Jakob visste inte att Rakel hade stulit gudarna.</p>
  431. <p> <span class="v" id="v_30_32">33</span>Laban gick in i Jakobs tält och Leas tält och i de båda slavinnornas tält men fann ingenting. När han kom ut från Lea gick han in i Rakels tält. <span class="v" id="v_30_33">34</span>Men Rakel hade lagt husgudarna i kamelsadeln och satt sig på dem. Laban sökte igenom hela tältet men fann ingenting. <span class="v" id="v_30_34">35</span>Rakel sade till sin far: ”Ta inte illa upp, herre, men jag kan inte resa mig för dig, jag har mina dagar just nu.” Och hur han än letade hittade han inte husgudarna.</p>
  432. <p> <span class="v" id="v_30_35">36</span>Då blev Jakob vred och började anklaga Laban. Jakob sade: ”Vad har jag gjort för ont, vilket är mitt brott, eftersom du jagar mig? <span class="v" id="v_30_36">37</span>Nu har du letat igenom allt jag äger och har – har du hittat en enda sak som tillhör dig? Lägg det i så fall här inför dina och mina släktingar, så att de kan döma mellan oss. <span class="v" id="v_30_37">38</span>Under de tjugo år jag varit hos dig har dina tackor och getter aldrig fött i otid, och av baggarna i din hjord har jag inte ätit. <span class="v" id="v_30_38">39</span>Jag kom aldrig till dig med rivna djur, jag fick själv betala för dem. Du krävde ersättning av mig när något hade stulits, vare sig det skett på dagen eller på natten. <span class="v" id="v_30_39">40</span>Om dagen plågades jag av hetta, om natten av köld, och jag fick aldrig en blund i ögonen. <span class="v" id="v_30_40">41</span>I tjugo år har jag varit hos dig: fjorton år arbetade jag åt dig för dina båda döttrar och sex år för dina får och getter, och gång på gång ändrade du min lön. <span class="v" id="v_30_41">42</span>Om inte min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud och Isaks Fruktan, då hade du säkert skickat i väg mig tomhänt. Men Gud såg hur jag led och hur jag fick slita, och han fällde sin dom i natt.”</p>
  433.  
  434. <h2>Laban och Jakob sluter förbund</h2>
  435. <p> <span class="v" id="v_30_42">43</span>Laban svarade Jakob: ”Det är mina döttrar, barnen är mina och fåren och getterna är mina, allt du ser här är mitt. Men som det nu är, vad kan väl jag göra med mina döttrar eller med barnen de har fött? <span class="v" id="v_30_43">44</span>Låt oss alltså sluta ett förbund, du och jag.” Och han fortsatte: ”Även om ingen människa är närvarande står dock Gud som vittne mellan dig och mig.” <span class="v" id="v_30_44">45</span>Då tog Jakob en sten och reste den som en stod. <span class="v" id="v_30_45">46</span>Och han sade åt sina släktingar att plocka stenar, och de hämtade stenar och byggde ett röse. Sedan höll de måltid där på röset. <span class="v" id="v_30_46">47</span>Laban kallade röset Jegar Sahaduta och Jakob kallade det Galed. <span class="v" id="v_30_47">48</span>Laban sade: ”Detta röse står i dag som vittne mellan dig och mig.” Därför fick det namnet Galed. <span class="v" id="v_30_48">49</span>Det kallades också Mispa, ty Laban sade: ”Herren skall hålla vakt mellan dig och mig när vi är utom synhåll för varandra. <span class="v" id="v_30_49">50</span>Om du behandlar mina döttrar illa eller tar dig andra hustrur vid sidan av dem, så tänk på att Gud står som vittne mellan dig och mig, även om ingen människa är närvarande.”</p>
  436. <p> <span class="v" id="v_30_50">51</span>Laban sade till Jakob: ”Här är detta röse och här är stenstoden som jag har rest mellan dig och mig. <span class="v" id="v_30_51">52</span>De är vittnen, detta röse och stoden: jag skall inte passera detta röse på väg mot dig med ont uppsåt, och du skall inte passera röset och stoden på väg mot mig med ont uppsåt. <span class="v" id="v_30_52">53</span>Må Abrahams Gud och Nachors Gud döma mellan oss.” Och Jakob svor eden vid honom som hans far Isak fruktade. <span class="v" id="v_30_53">54</span>Han offrade slaktoffer på berget och inbjöd sina släktingar till en måltid. De åt och stannade sedan på berget över natten.</p>
  437. <p> <span class="v" id="v_30_54">55</span>Tidigt nästa morgon kysste Laban sina barnbarn och sina döttrar till avsked och välsignade dem. Sedan återvände han hem.</p>
  438.  
  439. <h2 class="ch_pos" id="ch_31">Jakob bereder sig att möta Esau</h2>
  440. <p><span class="ch">32</span> <span class="v" id="v_31_0">1</span>Jakob fortsatte sin färd, och plötsligt råkade Guds änglar på honom. <span class="v" id="v_31_1">2</span>När Jakob såg dem sade han: ”Detta är Guds skara”, och han kallade platsen Machanajim.</p>
  441. <p> <span class="v" id="v_31_2">3</span>Jakob skickade budbärare i förväg till sin bror Esau i Seir, dvs. landet Edom, <span class="v" id="v_31_3">4</span>med detta uppdrag: ”Säg till min herre Esau: Så säger din tjänare Jakob: Jag har varit hos Laban och bott där borta ända tills nu. <span class="v" id="v_31_4">5</span>Jag har fått kor, åsnor och får, slavar och slavinnor, och nu skickar jag bud för att underrätta dig, herre, i hopp om att vinna din välvilja.” <span class="v" id="v_31_5">6</span>Budbärarna kom tillbaka till Jakob och berättade: ”Vi har varit hos din bror Esau, han är redan på väg mot dig med 400 man.” <span class="v" id="v_31_6">7</span>Då blev Jakob förskräckt och fylldes av oro. Han delade upp folket han hade med sig, liksom får och kor och kameler, i två skaror. <span class="v" id="v_31_7">8</span>Han tänkte: ”Om Esau överfaller den ena, så kan den andra slippa undan.”</p>
  442. <p> <span class="v" id="v_31_8">9</span>Jakob bad: ”Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och din släkt, så skall jag låta det gå dig väl.’ <span class="v" id="v_31_9">10</span>Jag är inte värd alla dina välgärningar och all den trofasthet du har visat mig. Jag ägde inte mer än min stav när jag gick över Jordan, och nu står jag här med dessa båda skaror. <span class="v" id="v_31_10">11</span>Rädda mig undan min bror Esau, jag fruktar att han annars kommer och slår ihjäl mig och de mina, både mödrarna och barnen. <span class="v" id="v_31_11">12</span>Du har ju själv sagt: Jag skall låta det gå dig väl och göra dina ättlingar oräkneliga, de skall bli som sanden vid havet.”</p>
  443. <p> <span class="v" id="v_31_12">13</span>Jakob stannade där över natten och valde ut en gåva till sin bror Esau av det han hade förvärvat: <span class="v" id="v_31_13">14</span>200 getter och 20 bockar, 200 tackor och 20 baggar, <span class="v" id="v_31_14">15</span>30 kamelston som gav di och deras föl, 40 kor och 10 tjurar, 20 åsneston och 10 åsnehingstar. <span class="v" id="v_31_15">16</span>Han lämnade djuren åt sina män, var hjord för sig, och sade åt dem att gå före honom och hålla avstånd mellan hjordarna. <span class="v" id="v_31_16">17</span>Till den förste sade han: ”När min bror Esau möter dig och frågar vems tjänare du är, vart du är på väg och vem som äger djuren du driver framför dig, <span class="v" id="v_31_17">18</span>då skall du svara: De tillhör din tjänare Jakob, de är en gåva han skickar till dig, min herre Esau; han kommer själv efter oss.” <span class="v" id="v_31_18">19</span>På samma sätt sade han till den andre och den tredje, till alla dem som drev hjordarna: så skulle de säga till Esau när de mötte honom. <span class="v" id="v_31_19">20</span>De skulle också säga: ”Din tjänare Jakob kommer efter oss.” Jakob tänkte nämligen: ”Jag skall blidka honom med gåvorna jag skickar i förväg och först därefter komma inför honom. Då kanske han visar mig välvilja.” <span class="v" id="v_31_20">21</span>Så skickades Jakobs gåva i väg före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.</p>
  444.  
  445. <h2>Jakob brottas med en okänd</h2>
  446. <p> <span class="v" id="v_31_21">22</span>Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället. <span class="v" id="v_31_22">23</span>Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom. <span class="v" id="v_31_23">24</span>Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde. <span class="v" id="v_31_24">25</span>När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra. <span class="v" id="v_31_25">26</span>”Släpp mig”, sade mannen, ”dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” <span class="v" id="v_31_26">27</span>Han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, svarade han. <span class="v" id="v_31_27">28</span>Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” <span class="v" id="v_31_28">29</span>Jakob bad honom: ”Låt mig få veta ditt namn.” Han svarade: ”Varför frågar du mig om mitt namn?” Och han välsignade honom där. <span class="v" id="v_31_29">30</span>Jakob kallade platsen Penuel, ”ty”, sade han, ”jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv”. <span class="v" id="v_31_30">31</span>När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft. <span class="v" id="v_31_31">32</span>Detta är anledningen till att israeliterna ännu i denna dag inte äter nervsträngen över höftbenet: han slog Jakob på höftbenet, på höftnerven.</p>
  447.  
  448. <h2 class="ch_pos" id="ch_32">Jakob försonas med Esau</h2>
  449. <p><span class="ch">33</span> <span class="v" id="v_32_0">1</span>Jakob fick se Esau komma med 400 man i följe. Han fördelade barnen på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. <span class="v" id="v_32_1">2</span>Slavinnorna och deras barn lät han gå främst, Lea och hennes barn bakom dem och sist Rakel och Josef. <span class="v" id="v_32_2">3</span>Själv gick han framför dem. Han bugade sig sju gånger till jorden medan han gick fram till sin bror. <span class="v" id="v_32_3">4</span>Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn. Han föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.</p>
  450. <p> <span class="v" id="v_32_4">5</span>När Esau fick se kvinnorna och barnen frågade han: ”Vilka är det du har där?” Jakob svarade: ”Det är barnen som Gud har skänkt mig, herre.” <span class="v" id="v_32_5">6</span>Så steg slavinnorna fram tillsammans med sina barn och bugade sig till jorden. <span class="v" id="v_32_6">7</span>Därefter steg Lea fram med sina barn och bugade sig, och slutligen steg Josef och Rakel fram och bugade sig.</p>
  451. <p> <span class="v" id="v_32_7">8</span>Esau sade: ”Den där stora skaran jag mötte, varför skickade du den?” – ”För att vinna din välvilja, herre”, svarade Jakob. <span class="v" id="v_32_8">9</span>”Jag har vad jag behöver”, sade Esau, ”behåll vad du har, broder.” <span class="v" id="v_32_9">10</span>Men Jakob sade: ”Nej, jag ber dig! Visa mig välvilja och ta emot min gåva. Jag har ju kommit inför dig så som man kommer inför Gud, och du har inte avvisat mig. <span class="v" id="v_32_10">11</span>Därför ber jag dig: ta emot gåvan som jag lät föra till dig. Gud har varit god mot mig, och jag har allt jag behöver.” Och Jakob bad honom så enträget att han tog emot gåvan.</p>
  452. <p> <span class="v" id="v_32_11">12</span>Esau sade: ”Låt oss nu bryta upp och dra vidare, jag slår följe med dig.” <span class="v" id="v_32_12">13</span>Men Jakob svarade: ”Som du ser, herre, är barnen små. Jag måste också tänka på mina tackor och kor som ger di. Driver man dem för hårt en enda dag, så dör hela hjorden. <span class="v" id="v_32_13">14</span>Därför ber jag dig, herre, att du går i förväg, så kan jag följa långsamt efter, med tanke på djuren jag har att driva och med tanke på barnen, tills jag kommer fram till dig i Seir.” <span class="v" id="v_32_14">15</span>Esau sade: ”Låt mig åtminstone få lämna kvar en del av mitt folk hos dig.” – ”Ta inte illa upp, herre”, svarade Jakob, ”men det behöver du inte.”</p>
  453. <p> <span class="v" id="v_32_15">16</span>Redan samma dag återvände Esau till Seir. <span class="v" id="v_32_16">17</span>Men Jakob begav sig till Suckot, där han byggde sig ett hus. För boskapen gjorde han skjul, och därför fick platsen namnet Suckot.</p>
  454. <p> <span class="v" id="v_32_17">18</span>På återvägen från Paddan Aram kom Jakob välbehållen till Shekems stad i Kanaan och slog läger utanför staden. <span class="v" id="v_32_18">19</span>Marken där han slog upp sitt tält köpte han av sönerna till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor. <span class="v" id="v_32_19">20</span>Och där reste han ett altare, som han gav namnet ”El är Israels Gud”.</p>
  455.  
  456. <h2 class="ch_pos" id="ch_33">Dina och Shekem</h2>
  457. <p><span class="ch">34</span> <span class="v" id="v_33_0">1</span>Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick en dag ut för att träffa flickorna i trakten. <span class="v" id="v_33_1">2</span>Shekem, som var son till hivén Hamor, hövdingen i landet, fick syn på henne, och han överföll och våldtog henne. <span class="v" id="v_33_2">3</span>Men han fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, han blev förälskad i flickan och sökte vinna hennes hjärta. <span class="v" id="v_33_3">4</span>Han sade till sin far Hamor: ”Ordna så att den flickan blir min hustru.”</p>
  458. <p> <span class="v" id="v_33_4">5</span>Jakob fick veta att hans dotter Dina hade blivit skändad, men eftersom hans söner var ute på fälten med boskapen väntade han med att säga något tills de kom tillbaka. <span class="v" id="v_33_5">6</span>Hamor, Shekems far, gick för att tala med Jakob. <span class="v" id="v_33_6">7</span>Då hade Jakobs söner kommit hem från fälten. När de hörde vad som hänt kände de sig djupt kränkta och fylldes av vrede, eftersom Shekem hade gjort något som hölls för ett nidingsdåd i Israel, något som inte får ske, när han låg med Jakobs dotter.</p>
  459. <p> <span class="v" id="v_33_7">8</span>Hamor vände sig till dem och sade: ”Min son Shekem har fattat kärlek till er syster. Låt honom få henne till hustru. <span class="v" id="v_33_8">9</span>Knyt släktskapsband med oss, ge era döttrar åt oss och tag ni våra döttrar. <span class="v" id="v_33_9">10</span>Ni kan bo bland oss, landet skall ligga öppet för er. Här kan ni vistas och flytta omkring som ni vill och skaffa er egendom.” <span class="v" id="v_33_10">11</span>Och Shekem sade till Dinas far och hennes bröder: ”Visa mig er välvilja, så skall jag ge er allt vad ni begär. <span class="v" id="v_33_11">12</span>Sätt brudpriset så högt ni vill och kräv vad ni vill i gåva! Jag skall ge er vad ni begär, bara ni ger mig flickan till hustru.”</p>
  460. <p> <span class="v" id="v_33_12">13</span>Jakobs söner gav Shekem och hans far Hamor ett svekfullt svar, eftersom Shekem hade skändat deras syster Dina. <span class="v" id="v_33_13">14</span>De sade till dem: ”Så kan vi aldrig göra, ge vår syster åt en man med förhud. Det vore en skam för oss. <span class="v" id="v_33_14">15</span>Bara på ett villkor kan vi ge vårt samtycke: att ni blir som vi och låter omskära alla av manligt kön. <span class="v" id="v_33_15">16</span>Då skulle vi kunna ge våra döttrar åt er och själva ta era döttrar, och då kunde vi bo bland er så att vi blev till ett enda folk. <span class="v" id="v_33_16">17</span>Men om ni inte går med på att omskära er, då tar vi flickan och ger oss i väg.”</p>
  461. <p> <span class="v" id="v_33_17">18</span>Hamor och hans son Shekem godtog deras förslag, <span class="v" id="v_33_18">19</span>och den unge mannen gick strax till verket, eftersom han var så betagen i Jakobs dotter. Och han var den främste i hela sin fars släkt.</p>
  462. <p> <span class="v" id="v_33_19">20</span>Hamor och hans son Shekem gick till stadsporten och talade till männen i sin stad. <span class="v" id="v_33_20">21</span>”Dessa män är vänligt sinnade”, sade de. ”Låt dem få vistas bland oss här i landet och flytta omkring här – landet räcker ju till för dem också. Så tar vi deras döttrar till hustrur och ger dem våra döttrar. <span class="v" id="v_33_21">22</span>Men det är bara på ett villkor de samtycker till att bo bland oss så att vi blir till ett enda folk: att vi låter omskära alla av manligt kön, liksom de är omskurna. <span class="v" id="v_33_22">23</span>Deras boskap och bohag och alla deras lastdjur kommer ju att tillhöra oss. Låt oss nu bara ge dem vårt samtycke så att de bosätter sig bland oss.” <span class="v" id="v_33_23">24</span>Alla män i staden biföll Hamors och hans son Shekems förslag, och alla av manligt kön lät omskära sig, alla som bodde i staden.</p>
  463. <p> <span class="v" id="v_33_24">25</span>På tredje dagen, när männen led av sina sår, tog två av Jakobs söner, Simon och Levi, Dinas bröder, sina svärd och gick in i staden utan att möta motstånd och dödade alla av manligt kön. <span class="v" id="v_33_25">26</span>De dödade Hamor och hans son Shekem med svärd och tog sedan med sig Dina från Shekems hus och gav sig i väg. <span class="v" id="v_33_26">27</span>Jakobs söner gick fram över de slagna och plundrade staden, därför att deras syster hade blivit skändad. <span class="v" id="v_33_27">28</span>De tog deras får och kor och åsnor, både inne i staden och utanför. <span class="v" id="v_33_28">29</span>De förde bort alla deras ägodelar och alla barn och kvinnor och tog allt som fanns i husen.</p>
  464. <p> <span class="v" id="v_33_29">30</span>Men Jakob sade till Simon och Levi: ”Ni har dragit olycka över mig och gjort mig förhatlig för dem som bor i landet, kanaaneerna och perisseerna. Vi är så få, och går de nu samman och anfaller mig, kommer både jag och min familj att förintas.” <span class="v" id="v_33_30">31</span>De svarade: ”Skall man få behandla vår syster som en hora?”</p>
  465.  
  466. <h2 class="ch_pos" id="ch_34">Jakob åter i Betel</h2>
  467. <p><span class="ch">35</span> <span class="v" id="v_34_0">1</span>Gud sade till Jakob: ”Dra upp till Betel och stanna där och bygg ett altare åt den Gud som visade sig för dig när du flydde undan din bror Esau.” <span class="v" id="v_34_1">2</span>Och Jakob sade till sin familj och till alla han hade med sig: ”Gör er av med de främmande gudarna som ni har hos er, rena er och byt kläder. <span class="v" id="v_34_2">3</span>Vi skall dra upp till Betel, och där skall jag bygga ett altare åt den Gud som hörde min bön när jag var i nöd och som har varit med mig på min färd.” <span class="v" id="v_34_3">4</span>Då gav de Jakob alla främmande gudar de hade och sina örringar, och Jakob grävde ner dem under terebinten vid Shekem. <span class="v" id="v_34_4">5</span>Sedan bröt de upp, och Gud slog städerna runt omkring med skräck, så att ingen vågade förfölja Jakobs söner.</p>
  468. <p> <span class="v" id="v_34_5">6</span>Så kom Jakob fram till Lus, det nuvarande Betel, i Kanaan, han och alla han hade med sig. <span class="v" id="v_34_6">7</span>Där byggde han ett altare, och han kallade platsen El Betel, eftersom Gud hade uppenbarat sig för honom där när han flydde undan sin bror.</p>
  469. <p> <span class="v" id="v_34_7">8</span>Debora, Rebeckas amma, dog och blev begravd nedanför Betel, under en ek som man gav namnet Gråteken.</p>
  470. <p> <span class="v" id="v_34_8">9</span>Gud visade sig ännu en gång för Jakob sedan han kommit tillbaka från Paddan Aram. Gud välsignade honom <span class="v" id="v_34_9">10</span>och sade till honom: ”Ditt namn har varit Jakob, men nu skall du inte längre heta Jakob. Du skall heta Israel.” Och han gav honom namnet Israel. <span class="v" id="v_34_10">11</span>Gud sade till honom: ”Jag är Gud den Väldige. Var fruktsam och föröka dig. Av dig skall bli ett folk, ja, många folk, och du skall bli stamfar till kungar. <span class="v" id="v_34_11">12</span>Landet som jag gav åt Abraham och Isak skall jag ge åt dig. Också åt dina ättlingar skall jag ge detta land.” <span class="v" id="v_34_12">13</span>Sedan lämnade Gud honom och steg upp igen.</p>
  471. <p> <span class="v" id="v_34_13">14</span>Jakob reste en stod på den plats där Gud hade talat med honom, en stenstod, och han utgöt dryckesoffer och olja över den. <span class="v" id="v_34_14">15</span>Och Jakob gav platsen där Gud hade talat med honom namnet Betel.</p>
  472.  
  473. <h2>Rakels död</h2>
  474. <p> <span class="v" id="v_34_15">16</span>De bröt upp från Betel, och strax före Efrata var tiden inne för Rakel att föda. Förlossningen blev svår, <span class="v" id="v_34_16">17</span>men när det var som svårast sade barnmorskan till henne: ”Var lugn, också denna gång får du en son.” <span class="v" id="v_34_17">18</span>Hon var nu döende, och när livet höll på att fly gav hon honom namnet Ben-Oni. Men hans far kallade honom Benjamin. <span class="v" id="v_34_18">19</span>Så dog Rakel och blev begravd vid vägen till Efrata, det nuvarande Betlehem. <span class="v" id="v_34_19">20</span>Jakob reste en sten över hennes grav; denna Rakels gravsten står där än i dag.</p>
  475. <p> <span class="v" id="v_34_20">21</span>Israel drog vidare och slog läger på andra sidan Migdal-Eder. <span class="v" id="v_34_21">22</span>En gång när Israel bodde i denna trakt låg Ruben med Bilha, sin fars bihustru, och Israel fick reda på det.</p>
  476.  
  477. <h2>Jakobs tolv söner. Isaks död</h2>
  478. <p>Jakobs söner var nu tolv: <span class="v" id="v_34_22">23</span>Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde, och vidare Simon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon. <span class="v" id="v_34_23">24</span>Rakels söner var Josef och Benjamin. <span class="v" id="v_34_24">25</span>Bilhas, Rakels slavinnas, söner var Dan och Naftali. <span class="v" id="v_34_25">26</span>Silpas, Leas slavinnas, söner var Gad och Asher. Detta var Jakobs söner, som föddes åt honom i Paddan Aram.</p>
  479. <p> <span class="v" id="v_34_26">27</span>Jakob kom hem till sin far Isak i Mamre vid Kirjat Arba, det nuvarande Hebron, där Abraham och Isak hade bott. <span class="v" id="v_34_27">28</span>Isaks livstid blev 180 år. <span class="v" id="v_34_28">29</span>Sedan slutade han sina dagar; han dog och förenades med fäderna, gammal och mätt av år. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.</p>
  480.  
  481. <h2 class="ch_pos" id="ch_35">Släkttavlor för edomeer och horeer</h2>
  482. <p><span class="ch">36</span> <span class="v" id="v_35_0">1</span>Detta är Esaus, dvs. Edoms, släkt. <span class="v" id="v_35_1">2</span>Esau tog kanaaneiska kvinnor till hustrur: Ada, hettiten Elons dotter, Oholivama, dotter till Ana, hivén Sivons son, <span class="v" id="v_35_2">3</span>och Basemat, dotter till Ismael och syster till Nevajot. <span class="v" id="v_35_3">4</span>Ada födde Elifas åt Esau, Basemat födde Reguel, <span class="v" id="v_35_4">5</span>och Oholivama födde Jeush, Jalam och Korach. Detta var Esaus söner, som föddes åt honom i Kanaan.</p>
  483. <p> <span class="v" id="v_35_5">6</span>Esau tog med sig sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt folk, sin boskap och sina lastdjur och all egendom han hade förvärvat i Kanaan och flyttade till Seir, bort från sin bror Jakob. <span class="v" id="v_35_6">7</span>De hade nämligen så mycket boskap att de inte kunde bo på samma plats; landet där de uppehöll sig räckte inte till för dem, eftersom de hade så många djur. <span class="v" id="v_35_7">8</span>Så bosatte sig Esau i Seirs bergsbygd. Esau är densamme som Edom.</p>
  484. <p> <span class="v" id="v_35_8">9</span>Detta är släkttavlan för Esau, stamfadern till edomeerna i Seirs bergsbygd. <span class="v" id="v_35_9">10</span>Detta är namnen på Esaus söner: Elifas, son till Esaus hustru Ada, Reguel, son till Esaus hustru Basemat.</p>
  485. <p> <span class="v" id="v_35_10">11</span>Elifas söner var Teman, Omar, Sefo, Gatam och Kenas. <span class="v" id="v_35_11">12</span>Timna, som var bihustru till Esaus son Elifas, födde honom Amalek. Detta var Adas, Esaus hustrus, ättlingar. <span class="v" id="v_35_12">13</span>Detta är Reguels söner: Nachat, Serach, Shamma och Missa. Detta var Basemats, Esaus hustrus, ättlingar. <span class="v" id="v_35_13">14</span>Detta är sönerna till Esaus hustru Oholivama, dotter till Sivons son Ana: hon födde Jeush, Jalam och Korach åt Esau.</p>
  486. <p> <span class="v" id="v_35_14">15</span>Detta är de klanhövdingar som härstammade från Esaus söner.</p>
  487. <p>Elifas, Esaus förstföddes, ättlingar: hövdingarna Teman, Omar, Sefo, Kenas, <span class="v" id="v_35_15">16</span>Korach, Gatam och Amalek; detta var Elifas klanhövdingar i Edom, dvs. Adas ättlingar. <span class="v" id="v_35_16">17</span>Detta är Reguels, Esaus sons, ättlingar: hövdingarna Nachat, Serach, Shamma och Missa; detta var Reguels klanhövdingar i Edom, dvs. Basemats, Esaus hustrus, ättlingar. <span class="v" id="v_35_17">18</span>Detta är Oholivamas, Esaus hustrus, ättlingar: hövdingarna Jeush, Jalam och Korach; detta var Oholivamas, Anas dotters och Esaus hustrus, klanhövdingar. <span class="v" id="v_35_18">19</span>Detta var Esaus söner och de klanhövdingar som härstammade från dem. Esau är densamme som Edom.</p>
  488. <p> <span class="v" id="v_35_19">20</span>Detta är horén Seirs söner, urinvånarna i landet: Lotan, Shoval, Sivon, Ana, <span class="v" id="v_35_20">21</span>Dishon, Eser och Dishan; detta var horeernas, Seirs söners, klanhövdingar i Edom.</p>
  489. <p> <span class="v" id="v_35_21">22</span>Lotans söner var Hori och Hemam, Lotans syster var Timna. <span class="v" id="v_35_22">23</span>Detta är Shovals söner: Alvan, Manachat, Eval, Shefo och Onam. <span class="v" id="v_35_23">24</span>Detta är Sivons söner: Aja och Ana. Det var denne Ana som fann de varma källorna i öknen när han vaktade åsnorna åt sin far Sivon. <span class="v" id="v_35_24">25</span>Detta är Anas barn: Dishon och Oholivama, Anas dotter. <span class="v" id="v_35_25">26</span>Detta är Dishons söner: Hemdan, Eshban, Jitran och Keran. <span class="v" id="v_35_26">27</span>Detta är Esers söner: Bilhan, Saavan och Akan. <span class="v" id="v_35_27">28</span>Detta är Dishans söner: Us och Aran.</p>
  490. <p> <span class="v" id="v_35_28">29</span>Detta är horeernas klanhövdingar: hövdingarna Lotan, Shoval, Sivon, Ana, <span class="v" id="v_35_29">30</span>Dishon, Eser och Dishan; detta var horeernas klanhövdingar i Seir, hövding för hövding.</p>
  491. <p> <span class="v" id="v_35_30">31</span>Detta är de kungar som regerade i Edom innan någon israelitisk kung regerade där. <span class="v" id="v_35_31">32</span>Bela, Beors son, blev kung i Edom, med säte i Dinhava. <span class="v" id="v_35_32">33</span>När Bela dog blev Jovav, Serachs son, från Bosra kung efter honom. <span class="v" id="v_35_33">34</span>När Jovav dog blev Husham från temaneernas land kung efter honom. <span class="v" id="v_35_34">35</span>När Husham dog blev Hadad, Bedads son, kung efter honom. Han besegrade midjaniterna i Moab, och han hade sitt säte i Avit. <span class="v" id="v_35_35">36</span>När Hadad dog blev Samla från Masreka kung efter honom. <span class="v" id="v_35_36">37</span>När Samla dog blev Saul från Rechovot vid floden kung efter honom. <span class="v" id="v_35_37">38</span>När Saul dog blev Baal Hanan, Akbors son, kung efter honom. <span class="v" id="v_35_38">39</span>När Baal Hanan, Akbors son, dog blev Hadad kung efter honom, med säte i Pagu. Hans hustru hette Mehetavel, dotter till Matred, dotter till Me Sahav.</p>
  492. <p> <span class="v" id="v_35_39">40</span>Detta är namnen på Esaus klanhövdingar efter familj och ort, namn för namn: hövdingarna Timna, Alva, Jetet, <span class="v" id="v_35_40">41</span>Oholivama, Ela, Pinon, <span class="v" id="v_35_41">42</span>Kenas, Teman, Mivsar, <span class="v" id="v_35_42">43</span>Magdiel och Iram. Detta var Edoms klanhövdingar efter deras boplatser i det land som är deras; Edom är densamme som Esau, edomeernas stamfar.</p>
  493.  
  494. <h2 class="ch_pos" id="ch_36">Josef och hans bröder</h2>
  495. <p><span class="ch">37</span> <span class="v" id="v_36_0">1</span>Jakob bosatte sig i det land där hans far hade bott, i Kanaan.</p>
  496. <p> <span class="v" id="v_36_1">2</span>Detta är berättelsen om Jakob och hans släkt.</p>
  497. <p>När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med sina bröder; som pojke brukade han vara med sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Allt ont som berättades om dem förde han vidare till fadern. <span class="v" id="v_36_2">3</span>Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, han hade ju fått honom på gamla dagar. Han hade låtit göra en fotsid dräkt åt honom. <span class="v" id="v_36_3">4</span>Men när bröderna såg att deras far älskade Josef mer än alla sina andra söner greps de av hat och kunde inte tala vänligt med honom.</p>
  498. <p> <span class="v" id="v_36_4">5</span>En gång hade Josef en dröm. När han berättade den för sina bröder blev deras hat ännu starkare. <span class="v" id="v_36_5">6</span>”Hör vad jag har drömt”, sade han. <span class="v" id="v_36_6">7</span>”Vi var ute på åkern och band kärvar, och min kärve reste sig och stod upprätt och era kärvar ställde sig i en ring och bugade sig för min kärve.” <span class="v" id="v_36_7">8</span>Då sade bröderna: ”Skall du bli kung över oss? Skall du härska över oss?” Och deras hat blev ännu starkare på grund av hans drömmar och hans prat.</p>
  499. <p> <span class="v" id="v_36_8">9</span>Sedan hade han en annan dröm som han berättade för sina bröder. ”Jag har haft en dröm igen”, sade han. ”Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.” <span class="v" id="v_36_9">10</span>Men när han berättade detta för sin far och sina bröder tillrättavisade fadern honom: ”Vad är det för en dröm! Skall vi komma och buga oss till jorden för dig, jag och din mor och dina bröder?” <span class="v" id="v_36_10">11</span>Bröderna retade sig på honom, men hans far kunde inte glömma vad han hade sagt.</p>
  500. <p> <span class="v" id="v_36_11">12</span>En gång när Josefs bröder var borta och vallade faderns får vid Shekem <span class="v" id="v_36_12">13</span>sade Israel till Josef: ”Du vet att dina bröder är med fåren vid Shekem, och nu tänker jag skicka dig till dem.” – ”Ja, far”, svarade han, <span class="v" id="v_36_13">14</span>och Israel fortsatte: ”Se efter om allt är som det skall med dina bröder och med fåren och kom sedan tillbaka och berätta för mig.” Och Israel skickade i väg honom från Hebrondalen.</p>
  501. <p>När Josef kom fram till Shekem <span class="v" id="v_36_14">15</span>och irrade omkring på fälten där mötte han en man som frågade: ”Vad letar du efter?” – <span class="v" id="v_36_15">16</span>”Jag letar efter mina bröder”, svarade Josef. ”Kan du tala om för mig var de vallar fåren?” <span class="v" id="v_36_16">17</span>Mannen sade: ”De har gett sig i väg härifrån, jag hörde dem säga att de skulle till Dotan.” Josef följde då efter sina bröder och fann dem i Dotan.</p>
  502. <p> <span class="v" id="v_36_17">18</span>Bröderna såg Josef på långt håll, och innan han kom fram till dem började de smida planer på att döda honom. <span class="v" id="v_36_18">19</span>De sade till varandra: ”Titta, där har vi vår drömmare! <span class="v" id="v_36_19">20</span>Kom så dödar vi honom! Vi kastar honom i en brunn och säger att han har blivit uppäten av ett vilddjur. Då får vi se vad det blir av hans drömmar!” <span class="v" id="v_36_20">21</span>Men när Ruben hörde detta försökte han rädda honom från de andra och sade: ”Nej, vi får inte slå ihjäl honom!” <span class="v" id="v_36_21">22</span>Och Ruben sade till dem: ”Spill inget blod! Kasta honom i brunnen här ute i öknen, men skada honom inte!” Han ville nämligen rädda honom från de andra för att sedan kunna föra honom tillbaka till hans far.</p>
  503. <p> <span class="v" id="v_36_22">23</span>När Josef kom fram till sina bröder slet de av honom hans dräkt, den fotsida dräkt som han hade på sig. <span class="v" id="v_36_23">24</span>Sedan tog de honom och kastade honom i brunnen. Brunnen var tom, där fanns inget vatten. <span class="v" id="v_36_24">25</span>När de sedan hade slagit sig ner för att äta fick de syn på en karavan med ismaeliter; de kom från Gilead och deras kameler var lastade med ladanum, balsam och mastix som skulle föras ner till Egypten. <span class="v" id="v_36_25">26</span>Juda sade då till sina bröder: ”Vad har vi för glädje av att döda vår bror och tvingas dölja vårt brott? <span class="v" id="v_36_26">27</span>Kom så säljer vi honom till ismaeliterna. Då behöver inte vi bruka våld mot honom – det är ju ändå vår egen bror.” Och bröderna rättade sig efter honom.</p>
  504. <p> <span class="v" id="v_36_27">28</span>Några midjanitiska köpmän som kom förbi drog upp Josef ur brunnen. De sålde Josef för tjugo siklar silver till ismaeliterna, och dessa tog med sig Josef till Egypten.</p>
  505. <p> <span class="v" id="v_36_28">29</span>När Ruben kom tillbaka till brunnen upptäckte han att Josef inte var där. Då rev han sönder sina kläder <span class="v" id="v_36_29">30</span>och återvände till bröderna. ”Pojken är borta”, ropade han, ”vad skall jag ta mig till?”</p>
  506. <p> <span class="v" id="v_36_30">31</span>Bröderna tog Josefs fotsida dräkt, slaktade en bock och doppade dräkten i blodet. <span class="v" id="v_36_31">32</span>Sedan skickade de dräkten till sin far och sade: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” <span class="v" id="v_36_32">33</span>Han såg på den och sade: ”Det är hans! Min son är uppäten av ett vilddjur, Josef är ihjälriven!” <span class="v" id="v_36_33">34</span>Och Jakob rev sönder sina kläder, han band säcktyg kring höfterna och sörjde sin son under lång tid. <span class="v" id="v_36_34">35</span>Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag skall sörja min son tills jag själv stiger ner i dödsriket.” Så begrät hans far honom.</p>
  507. <p> <span class="v" id="v_36_35">36</span>I Egypten sålde midjaniterna Josef till Potifar, hovman hos farao och befälhavare för livgardet.</p>
  508.  
  509. <h2 class="ch_pos" id="ch_37">Juda och Tamar</h2>
  510. <p><span class="ch">38</span> <span class="v" id="v_37_0">1</span>Vid denna tid lämnade Juda sina bröder och slöt sig till en man i Adullam som hette Hira. <span class="v" id="v_37_1">2</span>Där mötte han dottern till en kanaané som hette Shua, och henne tog han till hustru. Han låg med henne, <span class="v" id="v_37_2">3</span>och hon blev havande och födde en son, som fick namnet Er. <span class="v" id="v_37_3">4</span>Hon blev åter havande och födde en son, som hon gav namnet Onan. <span class="v" id="v_37_4">5</span>Och hon födde ännu en son, som hon gav namnet Shela; hon befann sig i Kesiv när hon födde honom.</p>
  511. <p> <span class="v" id="v_37_5">6</span>Juda tog en hustru åt sin förstfödde son Er; hon hette Tamar. <span class="v" id="v_37_6">7</span>Men Er, Judas förstfödde, väckte Herrens misshag, och Herren dödade honom. <span class="v" id="v_37_7">8</span>Då sade Juda till Onan: ”Gå till din brors hustru och gör din svågerplikt mot henne och skaffa avkomma åt din bror.” <span class="v" id="v_37_8">9</span>Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans, och var gång han låg med sin brors hustru lät han sin säd spillas på marken för att slippa skaffa barn åt sin bror. <span class="v" id="v_37_9">10</span>Därmed väckte han Herrens misshag, och därför dödade Herren också honom. <span class="v" id="v_37_10">11</span>Då sade Juda till sin svärdotter Tamar: ”Nu får du bo som änka i din fars hus tills min son Shela blir vuxen.” Han var rädd att också Shela skulle dö, liksom hans bröder. Så flyttade Tamar hem till sin far.</p>
  512. <p> <span class="v" id="v_37_11">12</span>Tiden gick, och Shuas dotter, Judas hustru, dog. När sorgetiden var över gick Juda en dag tillsammans med sin vän Hira i Adullam upp till Timna för att vara med om fårklippningen. <span class="v" id="v_37_12">13</span>När Tamar fick höra att hennes svärfar skulle gå till fårklippningen i Timna <span class="v" id="v_37_13">14</span>lade hon av sig änkekläderna, satte på sig en slöja och sminkade sig. Sedan satte hon sig vid porten till Enajim, som ligger på vägen mot Timna. Hon hade förstått att man inte skulle ge henne till hustru åt Shela, fastän han nu var vuxen.</p>
  513. <p> <span class="v" id="v_37_14">15</span>När Juda fick syn på henne trodde han att det var en prostituerad, eftersom hon var beslöjad. <span class="v" id="v_37_15">16</span>Och han gick bort till henne där hon satt vid vägkanten. ”Låt mig ligga med dig”, sade han; han visste inte att det var hans svärdotter. Hon sade: ”Vad betalar du för det?” <span class="v" id="v_37_16">17</span>Juda svarade: ”Jag skickar en killing ur min hjord.” – ”Då får du ge mig en pant tills du har skickat den”, sade hon. <span class="v" id="v_37_17">18</span>”Vad skall du ha i pant?” frågade han. Hon svarade: ”Ditt sigill och sigillsnodden och staven du har i handen.” Han gav henne vad hon begärde och låg sedan med henne, och hon blev havande. <span class="v" id="v_37_18">19</span>Hon gick därifrån, lade av sig slöjan och tog på sig änkekläderna.</p>
  514. <p> <span class="v" id="v_37_19">20</span>Juda skickade över killingen med sin vän från Adullam för att få tillbaka panten av kvinnan, men han kunde inte finna henne. <span class="v" id="v_37_20">21</span>Han frågade folk på platsen: ”Var är den där tempelflickan som håller till vid vägen i Enajim?” De svarade: ”Här har inte varit någon tempelflicka.” <span class="v" id="v_37_21">22</span>Han kom tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat finna henne och att folket på platsen förnekade att det hade varit någon tempelflicka där. <span class="v" id="v_37_22">23</span>Juda sade: ”Då får hon väl behålla panten. Bara nu inte detta drar skam över oss. Jag skickade i alla fall den här killingen, fast du inte kunde finna henne.”</p>
  515. <p> <span class="v" id="v_37_23">24</span>Omkring tre månader senare sade man till Juda: ”Din svärdotter Tamar har horat, och nu är hon med barn.” Då sade Juda: ”För ut henne, hon skall brännas!” <span class="v" id="v_37_24">25</span>Men när hon fördes ut skickade hon bud till sin svärfar och lät säga: ”Ägaren till de här sakerna är far till mitt barn. Se efter vems det här är: sigillet, snodden och staven.” <span class="v" id="v_37_25">26</span>Juda kände igen dem. ”Hon har rätten på sin sida”, sade han, ”eftersom jag inte gav henne åt min son Shela.” Men han låg aldrig mer med henne.</p>
  516. <p> <span class="v" id="v_37_26">27</span>När det var tid för henne att föda visade det sig att hon skulle få tvillingar. <span class="v" id="v_37_27">28</span>Vid förlossningen stack först en hand ut. Då tog barnmorskan ett rött band och knöt kring handen. ”Han kom först”, sade hon. <span class="v" id="v_37_28">29</span>Men han drog tillbaka handen, och hans bror kom fram. Då sade hon: ”Så du bryter fram!” Och han fick namnet Peres. <span class="v" id="v_37_29">30</span>Därefter kom hans bror, han som hade det röda bandet kring handen, och han fick namnet Serach.</p>
  517.  
  518. <h2 class="ch_pos" id="ch_38">Josef hos Potifar</h2>
  519. <p><span class="ch">39</span> <span class="v" id="v_38_0">1</span>Josef hade förts ner till Egypten, där Potifar, hovman hos farao och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna, som hade fört honom dit. <span class="v" id="v_38_1">2</span>Herren var med Josef och allting lyckades för honom. Han fick göra tjänst hemma hos sin egyptiske husbonde, <span class="v" id="v_38_2">3</span>som såg att Herren var med Josef och lät honom lyckas i allt han företog sig. <span class="v" id="v_38_3">4</span>Josef vann hans välvilja och blev hans personlige tjänare. Egyptern gav honom ansvaret för sitt hus och lämnade allt han ägde i Josefs vård. <span class="v" id="v_38_4">5</span>Från den stund han gett honom ansvaret för sitt hus och för allt han ägde välsignade Herren egypterns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, både hans hem och hans ägor. <span class="v" id="v_38_5">6</span>Han överlät allt han ägde i Josefs vård, och med honom i sin tjänst behövde han inte bekymra sig om annat än maten han skulle äta.</p>
  520. <p>Josef var välväxt och vacker. <span class="v" id="v_38_6">7</span>Efter en tid började husbondens hustru kasta sina blickar på honom. ”Ligg med mig”, sade hon. <span class="v" id="v_38_7">8</span>Men Josef avvisade henne och sade: ”Min husbonde har lämnat alla bekymmer i huset åt mig och anförtrott allt han äger i min vård. <span class="v" id="v_38_8">9</span>Här i huset har han inte mer att säga till om än jag, han nekar mig ingenting – utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna handla så illa och synda mot Gud?” <span class="v" id="v_38_9">10</span>Och fast hon dag ut och dag in försökte övertala honom, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne och vara henne nära.</p>
  521. <p> <span class="v" id="v_38_10">11</span>En dag kom han som vanligt in i huset för att sköta sitt arbete, och ingen av husets folk var inne. <span class="v" id="v_38_11">12</span>Då högg hon tag i hans mantel och sade: ”Ligg med mig!” Men han lämnade manteln i hennes hand och sprang sin väg. <span class="v" id="v_38_12">13</span>När hon såg att han lämnade manteln och flydde <span class="v" id="v_38_13">14</span>ropade hon på husets folk och sade till dem: ”Se bara, han har tagit hit en hebré som vill roa sig på vår bekostnad. Han kom och ville ligga med mig. Men jag skrek så högt jag kunde, <span class="v" id="v_38_14">15</span>och när han hörde hur jag ropade och skrek lämnade han kvar sin mantel och sprang sin väg.”</p>
  522. <p> <span class="v" id="v_38_15">16</span>Hon lät sedan hans mantel ligga kvar tills hans husbonde kom hem. <span class="v" id="v_38_16">17</span>Då upprepade hon sin berättelse för honom: ”Den hebreiske slaven som du har tagit hit, han kom in till mig och ville roa sig. <span class="v" id="v_38_17">18</span>Men jag ropade och skrek, och då lämnade han kvar sin mantel och flydde.” <span class="v" id="v_38_18">19</span>När husbonden hörde sin hustru berätta om hur hans slav hade burit sig åt mot henne fylldes han av vrede. <span class="v" id="v_38_19">20</span>Husbonden lät gripa honom och sätta honom i det fängelse där kungens fångar hölls inspärrade.</p>
  523.  
  524. <h2>Josef tyder två hovmäns drömmar</h2>
  525. <p>Så satt nu Josef i fängelse. <span class="v" id="v_38_20">21</span>Men Herren var med honom och lät honom möta barmhärtighet. Han gjorde fängelsechefen vänligt stämd mot honom, <span class="v" id="v_38_21">22</span>och denne lät Josef få uppsikt över alla fångarna i fängelset och ha hand om allt som skulle göras där. <span class="v" id="v_38_22">23</span>Fängelsechefen behövde inte ha någon tillsyn över det som anförtrotts Josef, eftersom Herren var med honom. Och Herren lät honom lyckas i allt han företog sig.</p>
  526. <p><span class="ch ch_pos" id="ch_39">40</span> <span class="v" id="v_39_0">1</span>En tid därefter hände det att den egyptiske kungens munskänk och bagare gjorde sig skyldiga till förseelser mot sin herre, kungen av Egypten. <span class="v" id="v_39_1">2</span>Farao blev vred på sina båda hovmän, förste munskänken och förste bagaren, <span class="v" id="v_39_2">3</span>och lät sätta dem i häkte hos befälhavaren för livgardet, i det fängelse där Josef satt fången. <span class="v" id="v_39_3">4</span>Och gardesbefälhavaren gav Josef i uppdrag att betjäna dem. </p>
  527. <p>Efter en tid i häkte <span class="v" id="v_39_4">5</span>hade de båda under samma natt var sin dröm, den egyptiske kungens munskänk och bagare, där de satt i fängelset, och varje dröm krävde sin särskilda tydning. <span class="v" id="v_39_5">6</span>När Josef kom in till dem på morgonen såg han att de var betryckta. <span class="v" id="v_39_6">7</span>Då frågade han faraos hovmän, som tillsammans med honom själv satt i häkte i hans husbondes hus: ”Varför ser ni så dystra ut i dag?” <span class="v" id="v_39_7">8</span>De svarade honom: ”Vi har drömt, men det finns ingen som kan tyda våra drömmar.” Josef sade: ”Att tyda är Guds sak. Berätta nu för mig.”</p>
  528. <p> <span class="v" id="v_39_8">9</span>Då berättade förste munskänken sin dröm för Josef: ”Jag drömde att jag hade en vinstock framför mig. <span class="v" id="v_39_9">10</span>Den hade tre rankor, och knappt hade den börjat skjuta skott förrän den stod i full blom, och den bar klasar med mogna druvor. <span class="v" id="v_39_10">11</span>Jag höll faraos bägare i handen, och jag plockade druvorna och pressade ut saften i bägaren och räckte den till farao.” <span class="v" id="v_39_11">12</span>Josef sade: ”Detta är uttydningen: de tre rankorna betyder tre dagar. <span class="v" id="v_39_12">13</span>Om tre dagar skall farao upphöja dig och ge dig tillbaka ditt ämbete, och du skall åter få räcka farao hans bägare som förut när du var hans munskänk. <span class="v" id="v_39_13">14</span>Men tänk på mig när det går bra för dig och visa att du är min vän genom att påminna farao om mig, så att jag slipper ut härifrån. <span class="v" id="v_39_14">15</span>Jag rövades bort från hebreernas land, och här har jag oförskyllt kastats i fängelse.”</p>
  529. <p> <span class="v" id="v_39_15">16</span>När förste bagaren hörde att Josef gav en så gynnsam uttydning sade han till honom: ”Det var likadant i min dröm, jag drömde att jag bar tre brödkorgar på huvudet. <span class="v" id="v_39_16">17</span>I den översta korgen låg bakverk till farao av alla de slag. Men fåglarna åt dem ur korgen på mitt huvud.” <span class="v" id="v_39_17">18</span>Josef svarade: ”Detta är uttydningen: de tre korgarna betyder tre dagar. <span class="v" id="v_39_18">19</span>Om tre dagar skall farao upphöja dig och låta hänga upp dig på en påle, och fåglarna skall äta ditt kött.”</p>
  530. <p> <span class="v" id="v_39_19">20</span>Tredje dagen därefter inföll faraos födelsedag. Då höll han ett gästabud för hela hovet, och då upphöjde han i kretsen av hovet förste munskänken och förste bagaren. <span class="v" id="v_39_20">21</span>Han lät förste munskänken få tillbaka sin tjänst, så att han åter fick räcka farao hans bägare, <span class="v" id="v_39_21">22</span>och förste bagaren lät han hänga upp, alldeles som Josef hade sagt dem i sin uttydning. <span class="v" id="v_39_22">23</span>Men förste munskänken tänkte inte på Josef utan glömde bort honom.</p>
  531.  
  532. <h2 class="ch_pos" id="ch_40">Josef tyder faraos drömmar</h2>
  533. <p><span class="ch">41</span> <span class="v" id="v_40_0">1</span>Två år därefter hade farao en dröm: han stod vid Nilen, <span class="v" id="v_40_1">2</span>och upp ur floden kom sju vackra och feta kor och började beta i strandgräset. <span class="v" id="v_40_2">3</span>Efter dem kom sju andra kor upp ur Nilen, fula och magra, och de ställde sig på stranden bredvid de andra korna. <span class="v" id="v_40_3">4</span>Och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta. Sedan vaknade farao. <span class="v" id="v_40_4">5</span>Men han somnade om och hade en ny dröm. Han såg sju ax komma upp på samma strå, välmatade och fina. <span class="v" id="v_40_5">6</span>Efter dem såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden. <span class="v" id="v_40_6">7</span>Och de tunna axen slukade de sju välmatade och fulla axen. Sedan vaknade farao och förstod att han hade drömt.</p>
  534. <p> <span class="v" id="v_40_7">8</span>På morgonen var farao fylld av oro och skickade bud efter alla siarpräster och visa män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men ingen kunde tyda dem åt honom. <span class="v" id="v_40_8">9</span>Då tog förste munskänken till orda: ”Nu måste jag påminna om mina försyndelser. <span class="v" id="v_40_9">10</span>En gång hade farao blivit vred på sina tjänare och låtit sätta mig i häkte hos befälhavaren för livgardet, mig och förste bagaren. <span class="v" id="v_40_10">11</span>Där hade vi under samma natt var sin dröm, han och jag, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning. <span class="v" id="v_40_11">12</span>Hos oss hade vi en ung hebré som var slav hos gardesbefälhavaren. Vi berättade våra drömmar för honom, och han tydde dem för oss, varje dröm för sig. <span class="v" id="v_40_12">13</span>Och så som han hade uttytt för oss, så blev det: jag fick tillbaka min ställning och den andre blev upphängd.”</p>
  535. <p> <span class="v" id="v_40_13">14</span>Då lät farao skicka efter Josef, och man skyndade sig att hämta honom från fängelset. Josef fick raka sig och byta kläder, och så kom han inför farao. <span class="v" id="v_40_14">15</span>Farao sade till Josef: ”Jag har haft en dröm, men det finns ingen som kan tyda den. Nu har jag fått veta att du kan tyda de drömmar som du får höra.” <span class="v" id="v_40_15">16</span>Josef svarade farao: ”Inte jag! Men Gud skall ge farao ett lyckosamt svar.”</p>
  536. <p> <span class="v" id="v_40_16">17</span>Då sade farao till Josef: ”Jag drömde att jag stod på Nilstranden. <span class="v" id="v_40_17">18</span>Upp ur floden kom då sju feta och fina kor och började beta i strandgräset. <span class="v" id="v_40_18">19</span>Efter dem kom sju andra kor upp, så eländiga och fula och magra att jag aldrig sett så fula kor i hela Egypten. <span class="v" id="v_40_19">20</span>Och de magra och fula korna åt upp de sju första, de feta. <span class="v" id="v_40_20">21</span>Men när de hade fått dem i sig märktes det inte på dem, de var lika fula som förut. Så vaknade jag. <span class="v" id="v_40_21">22</span>Sedan drömde jag att jag såg sju ax komma upp på samma strå, fullmatade och fina. <span class="v" id="v_40_22">23</span>Efter dem såg jag sju andra ax skjuta upp, torra och tunna och svedda av östanvinden. <span class="v" id="v_40_23">24</span>Och de tunna axen slukade de sju fulla axen. – Jag har berättat detta för siarprästerna, men ingen kan förklara det för mig.”</p>
  537. <p> <span class="v" id="v_40_24">25</span>Josef sade till farao: ”Faraos drömmar är en och samma dröm. Gud har talat om för farao vad han tänker göra. <span class="v" id="v_40_25">26</span>De sju feta korna betyder sju år, de sju fulla axen betyder också sju år: det är en och samma dröm. <span class="v" id="v_40_26">27</span>De sju magra och fula korna som kom upp efter dem betyder sju år, liksom de sju axen som var tunna och svedda av östanvinden. Det skall bli sju hungerår. <span class="v" id="v_40_27">28</span>Det är som jag redan har sagt farao: Gud har visat farao vad han tänker göra. <span class="v" id="v_40_28">29</span>Det skall komma sju år med stort överflöd i hela Egypten. <span class="v" id="v_40_29">30</span>Men efter dem kommer sju hungerår, så svåra att man inte skall minnas något av överflödet som var i Egypten. Hungersnöden kommer att föröda landet, <span class="v" id="v_40_30">31</span>och det skall inte finnas några spår av det överflöd som fanns där, ty den hungersnöd som kommer blir mycket svår. <span class="v" id="v_40_31">32</span>Att farao drömde två gånger betyder att Gud har fattat ett fast beslut och att han snart skall sätta det i verket.</p>
  538. <p> <span class="v" id="v_40_32">33</span>Därför bör farao nu se sig om efter en klok och förståndig man att göra till styresman över Egypten. <span class="v" id="v_40_33">34</span>Farao bör gripa in och tillsätta fogdar i landet och kräva in en femtedel av skördarna i Egypten under de sju överflödsåren. <span class="v" id="v_40_34">35</span>Under de kommande goda åren skall fogdarna samla in livsmedel: i städerna skall de lägga upp spannmålsförråd som står till faraos förfogande, och de skall hålla lagren under bevakning. <span class="v" id="v_40_35">36</span>På det viset får Egypten ett förråd av livsmedel för de sju hungeråren som kommer över landet, så att det inte dukar under för hungersnöden.”</p>
  539.  
  540. <h2>Josef styresman över Egypten</h2>
  541. <p> <span class="v" id="v_40_36">37</span>Farao och hela hans hov fann förslaget gott, <span class="v" id="v_40_37">38</span>och farao sade till sina hovmän: ”Finns det någon som äger Guds ande så som han?” <span class="v" id="v_40_38">39</span>Sedan sade han till Josef: ”Eftersom Gud har låtit dig få veta allt detta, kan ingen vara så klok och förståndig som du. <span class="v" id="v_40_39">40</span>Du skall förvalta de kungliga egendomarna, och hela mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Tronen skall vara mitt enda företräde framför dig.”</p>
  542. <p> <span class="v" id="v_40_40">41</span>Farao sade till Josef: ”Härmed gör jag dig till styresman över hela Egypten.” <span class="v" id="v_40_41">42</span>Och farao drog av sig sin sigillring och satte den på Josefs finger, han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en guldkedja om hans hals. <span class="v" id="v_40_42">43</span>Han lät honom åka i den näst förnämsta vagnen, och framför honom ropade man: ”Avrek!” Så gjorde farao honom till styresman över hela Egypten. <span class="v" id="v_40_43">44</span>Och farao sade till Josef: ”Jag är farao, men utan din befallning skall ingen i hela Egypten lyfta hand eller fot.” <span class="v" id="v_40_44">45</span>Farao gav Josef namnet Safenat Paneach och gav honom till hustru Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. – <span class="v" id="v_40_45">46</span>Josef var 30 år när han stod inför farao, kungen av Egypten.</p>
  543. <p>Josef lämnade farao och företog en resa genom hela Egypten. <span class="v" id="v_40_46">47</span>Under de sju överflödsåren gav landet rika skördar, <span class="v" id="v_40_47">48</span>och under dessa sju år av överflöd i Egypten lät Josef samla in alla livsmedel och lagra dem i städerna: i varje stad lagrades de grödor som vuxit på åkrarna runt omkring. <span class="v" id="v_40_48">49</span>Josef lade upp förråd av spannmål i stor mängd, den var som havets sand. Till sist fick man sluta räkna, det gick inte att hålla räkning längre.</p>
  544. <p> <span class="v" id="v_40_49">50</span>Innan det första hungeråret kom fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. <span class="v" id="v_40_50">51</span>Den förstfödde gav Josef namnet Manasse, ”ty”, sade han, ”Gud har fått mig att glömma både mina olyckor och min släkt”. <span class="v" id="v_40_51">52</span>Den andre sonen gav han namnet Efraim, ”ty”, sade han, ”Gud har gett mig livsfrukt i mina vedermödors land”.</p>
  545. <p> <span class="v" id="v_40_52">53</span>När de sju överflödsåren i Egypten var förbi <span class="v" id="v_40_53">54</span>började de sju hungeråren, så som Josef hade förutsagt. Alla länder drabbades av hungersnöd, men överallt i Egypten hade man bröd. <span class="v" id="v_40_54">55</span>När man började känna av hungersnöden över hela Egypten och folket ropade till farao efter bröd svarade han: ”Gå till Josef och gör som han säger.” <span class="v" id="v_40_55">56</span>Då nu hungersnöden hade drabbat hela landet öppnade Josef alla spannmålsförråden och sålde säd till egypterna, eftersom hungersnöden var svår i Egypten. <span class="v" id="v_40_56">57</span>Och från hela jorden kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, ty det var svår hungersnöd överallt.</p>
  546.  
  547. <h2 class="ch_pos" id="ch_41">Josefs bröder kommer till Egypten</h2>
  548. <p><span class="ch">42</span> <span class="v" id="v_41_0">1</span>När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten sade han till sina söner: ”Vad väntar ni på? <span class="v" id="v_41_1">2</span>Jag har hört att det finns säd nere i Egypten. Far dit och köp åt oss, så att vi överlever och inte svälter ihjäl.” <span class="v" id="v_41_2">3</span>Då gav sig tio av Josefs bröder i väg för att köpa spannmål i Egypten. <span class="v" id="v_41_3">4</span>Josefs bror Benjamin ville Jakob inte skicka med bröderna, för att han inte skulle råka ut för någon olycka.</p>
  549. <p> <span class="v" id="v_41_4">5</span>Bland alla andra som kom för att köpa säd kom också Israels söner, ty hungersnöden hade drabbat Kanaan. <span class="v" id="v_41_5">6</span>Josef var den som hade makten i Egypten, det var han som sålde säd till alla i landet, och därför kom nu Josefs bröder och bugade sig till jorden för honom. <span class="v" id="v_41_6">7</span>När Josef fick se sina bröder kände han igen dem, men han gav sig inte till känna för dem utan frågade bryskt: ”Varifrån kommer ni?” – ”Från Kanaan för att köpa brödsäd”, svarade de.</p>
  550. <p> <span class="v" id="v_41_7">8</span>Josef kände igen sina bröder, men de kände inte igen honom. <span class="v" id="v_41_8">9</span>Han kom ihåg drömmarna som han hade drömt om dem, och han sade till dem: ”Ni är spioner! Ni har kommit för att se var det finns blottor i landets försvar.” – <span class="v" id="v_41_9">10</span>”Nej, herre”, svarade de, ”dina tjänare har bara kommit för att köpa brödsäd. <span class="v" id="v_41_10">11</span>Vi är alla söner till samme man, vi är hederliga människor och inga spioner.” <span class="v" id="v_41_11">12</span>Men Josef sade: ”Jo, ni har kommit för att se var det finns blottor i landets försvar.” <span class="v" id="v_41_12">13</span>De svarade: ”Vi var tolv bröder, herre, söner till en och samme man i Kanaan. Men den yngste är kvar hos vår far, och en finns inte mer.” <span class="v" id="v_41_13">14</span>Josef sade till dem: ”Det är som jag redan har sagt er: ni är spioner. <span class="v" id="v_41_14">15</span>Men låt mig sätta er på prov: så sant farao lever, ni slipper inte härifrån förrän er yngste bror kommer hit. <span class="v" id="v_41_15">16</span>Skicka en av er att hämta er bror. Ni andra skall hållas fängslade tills det blir prövat om ni har talat sanning. Har ni inte det är ni spioner, så sant farao lever.” <span class="v" id="v_41_16">17</span>Sedan satte han dem alla i häkte i tre dagar.</p>
  551. <p> <span class="v" id="v_41_17">18</span>Den tredje dagen sade Josef till dem: ”Om ni gör som jag säger skall ni få leva – jag fruktar Gud. <span class="v" id="v_41_18">19</span>Nu skall vi se om ni är hederliga: en av er får stanna kvar i häktet, och ni andra får ge er av med säd till era svältande familjer. <span class="v" id="v_41_19">20</span>Sedan tar ni med er yngste bror till mig. Det blir beviset för att ni har talat sanning, och då slipper ni dö.” Och så måste de göra. <span class="v" id="v_41_20">21</span>Men bröderna sade till varandra: ”Detta är straffet för det vi gjorde mot vår bror. Vi såg hur förtvivlad han var, han bad om förbarmande, men vi lyssnade inte på honom. Därför har vi nu själva drabbats av denna olycka.” <span class="v" id="v_41_21">22</span>Ruben svarade dem: ”Jag sade ju att ni inte skulle göra pojken illa. Men ni ville inte höra på, och nu kommer vedergällningen för hans blod.” <span class="v" id="v_41_22">23</span>De visste inte att Josef förstod vad de sade, eftersom han hade talat med dem genom tolk. <span class="v" id="v_41_23">24</span>Nu vände han sig bort och gick ut och grät. Sedan kom han tillbaka och talade till dem. Han skilde Simon från de andra och lät fängsla honom inför ögonen på dem.</p>
  552. <p> <span class="v" id="v_41_24">25</span>Sedan befallde Josef att man skulle fylla deras säckar med spannmål och lägga tillbaka vars och ens pengar i hans säck och att man skulle ge dem mat för resan. Så gjorde man också, <span class="v" id="v_41_25">26</span>och bröderna lastade säden på sina åsnor och gav sig i väg. <span class="v" id="v_41_26">27</span>Men när en av dem öppnade sin säck vid nattlägret för att utfodra sin åsna fick han se sina pengar överst i säcken. <span class="v" id="v_41_27">28</span>”Jag har fått mina pengar tillbaka”, ropade han till bröderna, ”titta, här ligger de i min säck!” De blev alldeles utom sig, de såg skräckslagna på varandra och sade: ”Vad är det Gud har gjort mot oss?”</p>
  553. <p> <span class="v" id="v_41_28">29</span>Så kom de hem till sin far Jakob i Kanaan och berättade för honom allt vad de hade varit med om: <span class="v" id="v_41_29">30</span>”Han som är landets herre talade bryskt till oss och behandlade oss som spioner. <span class="v" id="v_41_30">31</span>Men vi sade till honom: Vi är hederliga människor och inga spioner. <span class="v" id="v_41_31">32</span>Vi var tolv bröder, söner till samme far, men en finns inte mer, och den yngste är nu hos vår far i Kanaan. <span class="v" id="v_41_32">33</span>Då sade han som är landets herre: Nu skall jag ta reda på om ni är hederliga. Lämna kvar en av er hos mig och ta med er säden till era svältande familjer och ge er av. <span class="v" id="v_41_33">34</span>Sedan skall ni föra hit er yngste bror till mig, så att jag får förvissa mig om att ni inte är spioner utan hederliga människor. Då får ni tillbaka er bror och kan röra er fritt i landet.”</p>
  554. <p> <span class="v" id="v_41_34">35</span>När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin penningpung i säcken. Både de och deras far blev förfärade när de fick syn på penningpungarna. <span class="v" id="v_41_35">36</span>Deras far Jakob sade till dem: ”Ni gör mig barnlös! Josef finns inte mer, Simon finns inte mer, och nu vill ni ta Benjamin. Det är mig det går ut över, alltsammans!” <span class="v" id="v_41_36">37</span>Då sade Ruben till sin far: ”Du får döda mina båda söner om jag inte har honom med mig tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig, jag skall föra honom tillbaka till dig.” <span class="v" id="v_41_37">38</span>Men han svarade: ”Min son får inte följa med er. Hans bror är död och han är ensam kvar. Skulle en olycka hända honom på er resa, då driver ni er gamle far med sorg ner i dödsriket.”</p>
  555.  
  556. <h2 class="ch_pos" id="ch_42">Brödernas andra resa till Egypten</h2>
  557. <p><span class="ch">43</span> <span class="v" id="v_42_0">1</span>Men hungersnöden var svår i landet, <span class="v" id="v_42_1">2</span>och när de hade gjort slut på säden de fört hem från Egypten sade deras far till dem: ”Res dit igen och köp litet brödsäd åt oss.” <span class="v" id="v_42_2">3</span>Juda svarade honom: ”Mannen sade klart och tydligt att vi inte fick visa oss för honom om vi inte hade vår bror med oss. <span class="v" id="v_42_3">4</span>Om du nu låter vår bror följa med oss, så far vi ner och köper brödsäd åt dig. <span class="v" id="v_42_4">5</span>Men om du inte låter honom följa med, vill vi inte fara, för mannen sade till oss: Visa er inte för mig om ni inte har er bror med er!” <span class="v" id="v_42_5">6</span>Då sade Israel: ”Varför skulle ni ställa till det så för mig och tala om för mannen att ni har en bror till?” <span class="v" id="v_42_6">7</span>De svarade: ”Han förhörde sig noga om oss och vår släkt och frågade: Lever er far ännu? Har ni någon bror? Och vi talade om för honom hur det var. Inte kunde vi veta att han skulle säga: För hit er bror!” <span class="v" id="v_42_7">8</span>Juda sade till sin far Israel: ”Låt pojken följa med mig, och låt oss genast komma i väg, så att vi överlever och inte svälter ihjäl, vi och du själv och våra kvinnor och barn. <span class="v" id="v_42_8">9</span>Jag tar ansvar för honom, mig kan du ställa till svars: om jag inte har honom med mig tillbaka och överlämnar honom här till dig, så skall jag stå som en brottsling inför dig i alla mina dagar. <span class="v" id="v_42_9">10</span>Hade vi bara inte dröjt så här, hade vi redan kunnat vara tillbaka både en och två gånger.”</p>
  558. <p> <span class="v" id="v_42_10">11</span>Då svarade deras far Israel dem: ”Om det nu måste ske, gör då så här. Ta av det bästa vi har i landet och lägg det i säckarna och för med det som gåva åt mannen: lite balsam, lite honung, ladanum och mastix, pistaschnötter och mandlar. <span class="v" id="v_42_11">12</span>Och ta dubbelt med pengar, så att ni kan lämna igen det ni fick tillbaka överst i era säckar. Det kan ju ha varit ett misstag. <span class="v" id="v_42_12">13</span>Ta så er bror med er och far genast tillbaka. <span class="v" id="v_42_13">14</span>Må Gud den Väldige låta er möta barmhärtighet hos mannen, så att han låter både er andre bror och Benjamin följa med tillbaka. Och mister jag mitt barn, så må det ske.”</p>
  559. <p> <span class="v" id="v_42_14">15</span>Bröderna tog med sig sina gåvor och dubbelt med pengar, och så Benjamin, och gav sig i väg till Egypten. Där fick de företräde hos Josef, <span class="v" id="v_42_15">16</span>och då Josef såg att Benjamin var med dem sade han till sin förvaltare: ”Ta med männen hem till mig, slakta och gör i ordning en måltid, för de skall äta middagsmålet tillsammans med mig.” <span class="v" id="v_42_16">17</span>Han gjorde som Josef hade sagt och tog med sig bröderna till Josefs hus. <span class="v" id="v_42_17">18</span>Men de blev rädda när de fördes dit och tänkte: ”Det är för pengarnas skull man för oss hit, pengarna som var med tillbaka i våra säckar förra gången. Nu tänker de kasta sig över oss och övermanna oss. Sedan gör de oss till slavar och tar våra åsnor.” <span class="v" id="v_42_18">19</span>Vid ingången till huset vände de sig till Josefs förvaltare. <span class="v" id="v_42_19">20</span>”Hör på oss, herre”, sade de. ”Förra gången vi var här för att köpa brödsäd <span class="v" id="v_42_20">21</span>och kom till nattlägret och öppnade våra säckar, fann var och en av oss sina pengar överst i säcken, allt vad han hade betalt. De pengarna har vi nu tagit med oss tillbaka. <span class="v" id="v_42_21">22</span>Och vi har med oss mer pengar, som vi kan köpa brödsäd för. Vi vet inte vem som lade pengarna i våra säckar.” – <span class="v" id="v_42_22">23</span>”Ni kan vara lugna”, sade han. ”Var inte rädda, det är er och er fars Gud som har låtit er finna en skatt i era säckar. Jag fick era pengar.” Och han förde ut Simon till dem.</p>
  560. <p> <span class="v" id="v_42_23">24</span>Så tog mannen med sig bröderna in i Josefs hus. Han lät sätta fram vatten så att de fick tvätta av sina fötter, och han lät utfodra deras åsnor. <span class="v" id="v_42_24">25</span>De ställde i ordning sina gåvor i väntan på att Josef skulle komma vid middagstiden; de hade nämligen fått höra att de skulle äta där.</p>
  561. <p> <span class="v" id="v_42_25">26</span>När Josef kom hem lämnade de fram gåvorna de haft med sig och bugade sig till jorden för honom. <span class="v" id="v_42_26">27</span>Han hälsade dem och frågade: ”Hur är det med er gamle far som ni talade om? Lever han ännu?” – <span class="v" id="v_42_27">28</span>”Ja”, svarade de, ”allt är väl med vår far, din tjänare. Han lever ännu.” Och de föll ner inför honom. <span class="v" id="v_42_28">29</span>När han fick se sin bror Benjamin, sin mors son, frågade han: ”Är detta er yngste bror som ni talade om?” Sedan sade han: ”Gud välsigne dig, min son!” <span class="v" id="v_42_29">30</span>Och Josef skyndade ut, eftersom kärleken till brodern överväldigade honom och han var nära att brista i gråt. Han gick in i ett annat rum och grät.</p>
  562. <p> <span class="v" id="v_42_30">31</span>Sedan tvättade han ansiktet och gick ut igen. Han behärskade sina känslor och befallde att man skulle sätta fram maten. <span class="v" id="v_42_31">32</span>Man serverade honom för sig och bröderna för sig och egypterna som åt med honom för sig. Egypterna kan nämligen inte äta tillsammans med hebreer, det skulle vara anstötligt för dem. <span class="v" id="v_42_32">33</span>Men bröderna fick sitta mitt emot Josef, i åldersordning från den äldste till den yngste. De såg förundrat på varandra. <span class="v" id="v_42_33">34</span>Josef lät servera dem från sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som de andra. Och de drack sig glada tillsammans med honom.</p>
  563.  
  564. <h2 class="ch_pos" id="ch_43">Josefs bägare i Benjamins säck</h2>
  565. <p><span class="ch">44</span> <span class="v" id="v_43_0">1</span>Josef befallde sedan sin förvaltare: ”Fyll männens säckar med säd, så mycket de kan ta med sig, och lägg vars och ens pengar överst i hans säck. <span class="v" id="v_43_1">2</span>Och min bägare, silverbägaren, skall du lägga överst i den yngstes säck tillsammans med pengarna han betalade för säden.” Han gjorde som Josef hade sagt. <span class="v" id="v_43_2">3</span>Så snart det blev morgon fick bröderna ge sig av med sina åsnor. <span class="v" id="v_43_3">4</span>De hade inte hunnit långt från staden när Josef sade till sin förvaltare: ”Sätt genast efter männen. När du hinner upp dem skall du säga: Varför har ni lönat gott med ont? <span class="v" id="v_43_4">5</span>Det är ju den här som min herre brukar dricka ur och som han också använder när han tyder tecken. Det var skamligt gjort!”</p>
  566. <p> <span class="v" id="v_43_5">6</span>Förvaltaren hann upp dem och sade detta till dem. <span class="v" id="v_43_6">7</span>Bröderna svarade: ”Hur kan du säga något sådant, herre? Det skulle aldrig falla oss in att handla på det viset. <span class="v" id="v_43_7">8</span>Pengarna vi fann överst i våra säckar tog vi ju med oss tillbaka till dig från Kanaan. Varför skulle vi då stjäla silver eller guld från din herres hus? <span class="v" id="v_43_8">9</span>Om man finner den hos någon av oss skall han dö, och vi andra skall bli slavar åt dig.” <span class="v" id="v_43_9">10</span>Då sade han: ”Nå, det får bli som ni säger. Den som man finner den hos skall bli slav åt mig, men ni andra går fria.” <span class="v" id="v_43_10">11</span>Bröderna skyndade sig att lyfta ner sina säckar på marken. Var och en öppnade sin säck, <span class="v" id="v_43_11">12</span>och förvaltaren satte i gång att leta, han började hos den äldste och slutade hos den yngste. Och bägaren blev funnen i Benjamins säck. <span class="v" id="v_43_12">13</span>Då rev de sönder sina kläder. Sedan de lastat sina åsnor återvände de till staden.</p>
  567. <p> <span class="v" id="v_43_13">14</span>Så kom Juda och hans bröder till Josefs hus. Josef var fortfarande kvar där, och de kastade sig till marken inför honom. <span class="v" id="v_43_14">15</span>Josef sade till dem: ”Vad är det ni har gjort? Förstår ni inte att en man som jag kan tyda tecken?” <span class="v" id="v_43_15">16</span>Juda svarade: ”Vad skall vi säga, herre? Hur skall vi lägga våra ord och hur skall vi kunna hävda vår oskuld? Gud har uppdagat vår skuld, och vi är dina slavar, herre, både han som bägaren blev funnen hos och vi andra.” <span class="v" id="v_43_16">17</span>Josef sade: ”Det skulle aldrig falla mig in att göra så. Den som bägaren blev funnen hos, han skall bli min slav. Ni andra kan lugnt bege er hem till er far.”</p>
  568.  
  569. <h2>Juda vädjar till Josef</h2>
  570. <p> <span class="v" id="v_43_17">18</span>Juda vände sig till honom och sade: ”Lyssna på mig, herre. Låt mig få säga ett ord, och bli inte vred på din tjänare, du som är faraos like. <span class="v" id="v_43_18">19</span>Du frågade oss, herre, om vi hade far eller bror. <span class="v" id="v_43_19">20</span>Vi svarade dig, herre: Vi har vår gamle far, och han har en son, en ung pojke som han har fått på gamla dagar. Pojkens bror är död. Därför är han ensam kvar efter sin mor, och han är sin fars älsklingsson. – <span class="v" id="v_43_20">21</span>Då befallde du oss att föra honom hit till dig, så att du fick se honom. <span class="v" id="v_43_21">22</span>Men vi svarade dig, herre, att pojken inte kunde lämna sin far, hans far skulle dö om han lämnade honom. <span class="v" id="v_43_22">23</span>Då sade du till oss att om inte vår yngste bror följde med oss hit skulle vi aldrig mer få visa oss för dig. <span class="v" id="v_43_23">24</span>Så kom vi hem till vår far, din tjänare, och berättade för honom vad du sagt. <span class="v" id="v_43_24">25</span>När sedan vår far sade åt oss att fara tillbaka och köpa litet brödsäd <span class="v" id="v_43_25">26</span>svarade vi: Det kan vi inte. Bara om vår yngste bror följer med oss kan vi fara. Vi får inte visa oss för mannen om inte vår yngste bror är med. <span class="v" id="v_43_26">27</span>Då sade vår far: Ni vet ju att min hustru födde mig två söner. <span class="v" id="v_43_27">28</span>Den ene försvann ifrån mig, och jag förstod att han var ihjälriven. Jag har inte sett honom mer. <span class="v" id="v_43_28">29</span>Om ni tar också den här sonen ifrån mig och det händer honom en olycka, så driver ni er gamle far med smärta ner i dödsriket. – <span class="v" id="v_43_29">30</span>Om jag kommer hem till min far och vi inte har med oss pojken som han är så fäst vid, <span class="v" id="v_43_30">31</span>och han ser att pojken inte är med, så blir det hans död. Vi skulle driva vår gamle far, din tjänare, med sorg ner i dödsriket. <span class="v" id="v_43_31">32</span>Herre, jag har lovat min far att ta ansvar för pojken. Jag har sagt att om jag inte har honom med mig tillbaka, så skall jag stå som en brottsling inför min far i alla mina dagar. <span class="v" id="v_43_32">33</span>Därför ber jag dig, herre, att du låter mig stanna som slav hos dig i stället för pojken, så att han får fara hem tillsammans med sina bröder. <span class="v" id="v_43_33">34</span>Hur skulle jag kunna fara tillbaka till min far utan att ha pojken med mig? Förskona mig från att se den smärta det skulle vålla min far.”</p>
  571.  
  572. <h2 class="ch_pos" id="ch_44">Josef ger sig till känna för sina bröder</h2>
  573. <p><span class="ch">45</span> <span class="v" id="v_44_0">1</span>Nu kunde Josef inte längre behärska sina känslor inför hovmännen. ”Låt alla gå ut härifrån”, ropade han, och ingen av dem var kvar hos honom då han gav sig till känna för sina bröder. <span class="v" id="v_44_1">2</span>Och Josef brast i gråt. Han grät så högt att egypterna hörde det, och faraos hov fick veta vad som hänt. <span class="v" id="v_44_2">3</span>Josef sade till sina bröder: ”Jag är Josef. Lever min far?” Hans bröder kunde inte svara honom, så förskräckta blev de. <span class="v" id="v_44_3">4</span>Då sade Josef till bröderna: ”Kom fram hit.” De gick fram till honom, och Josef sade: ”Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. <span class="v" id="v_44_4">5</span>Men var inte bedrövade för att ni sålde mig hit och förebrå er ingenting. Det var för att rädda liv som Gud skickade mig hit före er. <span class="v" id="v_44_5">6</span>I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och det kommer fem år till då man varken skall plöja eller skörda. <span class="v" id="v_44_6">7</span>Gud skickade mig före er för att trygga er fortlevnad på jorden och för att bevara er vid liv och rädda många. <span class="v" id="v_44_7">8</span>Det är alltså inte ni som har skickat mig hit, utan Gud, och han har gjort mig till faraos främste rådgivare, till ledare för hans förvaltning och styresman över hela Egypten.</p>
  574. <p> <span class="v" id="v_44_8">9</span>Skynda er tillbaka till min far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har gjort mig till herre över hela Egypten. Kom hit till mig utan dröjsmål. <span class="v" id="v_44_9">10</span>Du skall få bo i Goshen, där du är nära mig, du själv med dina barn och barnbarn, dina får och dina kor och allt du äger. <span class="v" id="v_44_10">11</span>Där skall jag sörja för dig, ty ännu återstår fem år av hungersnöd. Du skall inte lida någon brist, varken du eller din familj eller någon av dem som tillhör dig. – <span class="v" id="v_44_11">12</span>Ni ser ju själva, både min bror Benjamin och ni andra, att det verkligen är jag som talar till er. <span class="v" id="v_44_12">13</span>Berätta för min far om vilken ställning jag har i Egypten och om allt ni har sett, och hämta honom hit så fort ni kan.”</p>
  575. <p> <span class="v" id="v_44_13">14</span>Han föll sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät i hans famn. <span class="v" id="v_44_14">15</span>Josef kysste alla sina bröder, tog dem i famn och grät. Sedan talade han och bröderna med varandra.</p>
  576.  
  577. <h2>Bröderna återvänder till sin far</h2>
  578. <p> <span class="v" id="v_44_15">16</span>I faraos palats hade man fått höra att Josefs bröder kommit, och det gladde farao och hans hovmän. <span class="v" id="v_44_16">17</span>Farao uppmanade Josef att säga till sina bröder: ”Så här skall ni göra: lasta era djur och far hem till Kanaan <span class="v" id="v_44_17">18</span>och hämta er far och era familjer och kom sedan till mig. Jag skall ge er det bästa Egypten har att bjuda, och ni skall få njuta av landets rikedomar. – <span class="v" id="v_44_18">19</span>Du skall befalla dem: Så här skall ni göra: ta med er vagnar från Egypten för era barn och kvinnor, och hämta er far och kom. <span class="v" id="v_44_19">20</span>Bry er inte om era tillhörigheter, ni skall få det allra bästa Egypten har att bjuda.”</p>
  579. <p> <span class="v" id="v_44_20">21</span>Israels söner gjorde så. Josef gav dem vagnar enligt faraos befallning, och han gav dem mat för resan. <span class="v" id="v_44_21">22</span>Åt var och en av dem gav han en högtidsdräkt, men åt Benjamin gav han 300 siklar silver och fem högtidsdräkter. <span class="v" id="v_44_22">23</span>Till sin far skickade han följande: tio åsnor lastade med det bästa Egypten kunde bjuda och tio åsneston med spannmål, bröd och andra förnödenheter som hans far skulle ha på resan. <span class="v" id="v_44_23">24</span>Så tog Josef farväl av sina bröder, och när de gav sig av sade han till dem: ”Bli inte ovänner på vägen!”</p>
  580. <p> <span class="v" id="v_44_24">25</span>De lämnade Egypten och kom tillbaka till Kanaan, till sin far Jakob. <span class="v" id="v_44_25">26</span>Där berättade de för honom: ”Josef lever, och han är styresman över hela Egypten.” Jakob blev förstummad, han kunde inte tro dem. <span class="v" id="v_44_26">27</span>Men när de talade om för sin far allt som Josef hade sagt till dem och när han dessutom såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, levde han upp. <span class="v" id="v_44_27">28</span>”Det är nog”, sade Israel. ”Min son Josef lever. Jag måste fara, så att jag får se honom innan jag dör.”</p>
  581.  
  582. <h2 class="ch_pos" id="ch_45">Jakob beger sig till Egypten</h2>
  583. <p><span class="ch">46</span> <span class="v" id="v_45_0">1</span>Israel bröt nu upp med allt han ägde och kom till Beer Sheva. Där offrade han slaktoffer åt sin far Isaks Gud. <span class="v" id="v_45_1">2</span>I en uppenbarelse om natten talade Gud till Israel: ”Jakob, Jakob!” Han svarade: ”Här är jag.” <span class="v" id="v_45_2">3</span>Och Gud sade: ”Jag är Gud, din fars Gud. Var inte rädd att fara till Egypten, ty där skall jag göra dig till ett stort folk. <span class="v" id="v_45_3">4</span>Jag skall själv fara till Egypten tillsammans med dig, och jag skall själv föra dig därifrån. Och Josef skall bli den som sluter dina ögon.” <span class="v" id="v_45_4">5</span>Så lämnade Jakob Beer Sheva.</p>
  584. <p>Israels söner lät sin far Jakob och sina barn och kvinnor stiga upp i vagnarna som farao hade skickat för att hämta honom. <span class="v" id="v_45_5">6</span>De tog med sig sin boskap och ägodelarna de hade förvärvat i Kanaan, och så kom de till Egypten, Jakob och hela hans släkt. <span class="v" id="v_45_6">7</span>Sina söner och sonsöner, sina döttrar och sondöttrar, ja, hela sin släkt förde han med sig till Egypten.</p>
  585.  
  586. <h2>Jakobs släkt</h2>
  587. <p> <span class="v" id="v_45_7">8</span>Detta är namnen på israeliterna som kom till Egypten, Jakob och hans söner. Jakobs förstfödde var Ruben. <span class="v" id="v_45_8">9</span>Rubens söner var Henok, Pallu, Hesron och Karmi. <span class="v" id="v_45_9">10</span>Simons söner var Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sochar och Saul, kanaaneiskans son. <span class="v" id="v_45_10">11</span>Levis söner var Gershon, Kehat och Merari. <span class="v" id="v_45_11">12</span>Judas söner var Er, Onan, Shela, Peres och Serach, men Er och Onan dog i Kanaan. Peres söner var Hesron och Hamul. <span class="v" id="v_45_12">13</span>Isaskars söner var Tola, Puva, Jashuv och Shimron. <span class="v" id="v_45_13">14</span>Sebulons söner var Sered, Elon och Jachleel. <span class="v" id="v_45_14">15</span>Detta var Leas söner som hon födde åt Jakob i Paddan Aram. Därtill kom dottern Dina. Söner och döttrar var sammanlagt trettiotre personer.</p>
  588. <p> <span class="v" id="v_45_15">16</span>Gads söner var Sifjon, Haggi, Shuni, Esbon, Eri, Arodi och Areli. <span class="v" id="v_45_16">17</span>Ashers söner var Jimna, Jishva, Jishvi och Beria. Deras syster hette Serach. Berias söner var Hever och Malkiel. <span class="v" id="v_45_17">18</span>Detta var sönerna till Silpa, som Laban hade gett åt sin dotter Lea. Hon födde dessa åt Jakob. Det var sammanlagt sexton personer.</p>
  589. <p> <span class="v" id="v_45_18">19</span>Jakobs hustru Rakels söner var Josef och Benjamin. <span class="v" id="v_45_19">20</span>Josef hade i Egypten fått sönerna Manasse och Efraim med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On. <span class="v" id="v_45_20">21</span>Benjamins söner var Bela, Beker, Ashbel, Gera, Naaman, Achiram, Shufam, Hufam och Ard. <span class="v" id="v_45_21">22</span>Detta var Rakels söner som hon födde åt Jakob. Det var sammanlagt fjorton personer.</p>
  590. <p> <span class="v" id="v_45_22">23</span>Dans son var Hushim. <span class="v" id="v_45_23">24</span>Naftalis söner var Jachseel, Guni, Jeser och Shillem. <span class="v" id="v_45_24">25</span>Detta var sönerna till Bilha, som Laban hade gett åt sin dotter Rakel. Hon födde dessa åt Jakob. Det var sammanlagt sju personer.</p>
  591. <p> <span class="v" id="v_45_25">26</span>De som Jakob hade med sig till Egypten och som härstammade från honom, hans sonhustrur alltså oräknade, var sammanlagt sextiosex personer, <span class="v" id="v_45_26">27</span>och eftersom de söner Josef fick i Egypten var två, blev det sammanlagt sjuttio personer av Jakobs släkt som kom till Egypten.</p>
  592.  
  593. <h2>Jakob och hans släkt kommer till Egypten</h2>
  594. <p> <span class="v" id="v_45_27">28</span>Israel hade skickat Juda i förväg till Josef, för att få reda på vägen till Goshen. När de kom fram dit <span class="v" id="v_45_28">29</span>lät Josef spänna för sin vagn och åkte till Goshen för att möta sin far Israel. När han nu stod inför honom föll han honom om halsen och grät länge. <span class="v" id="v_45_29">30</span>Och Israel sade till Josef: ”Nu kan jag dö, nu har jag sett dig och vet att du lever.”</p>
  595. <p> <span class="v" id="v_45_30">31</span>Josef sade till sina bröder och till de andra i sin fars familj: ”Jag skall uppsöka farao och underrätta honom om att mina bröder och hela min fars familj har kommit till mig från Kanaan. <span class="v" id="v_45_31">32</span>’De är herdar’, skall jag säga, ’de har alltid hållit boskap, och de har med sig sina får och kor och alla sina tillhörigheter.’ <span class="v" id="v_45_32">33</span>När sedan farao kallar er till sig och frågar vad ni livnär er på <span class="v" id="v_45_33">34</span>skall ni svara: ’Herre, vi har hållit boskap i hela vårt liv, vi liksom våra fäder.’ Då kommer ni att få bo i Goshen. Herdar är nämligen något orent för egypterna.”</p>
  596. <p><span class="ch ch_pos" id="ch_46">47</span> <span class="v" id="v_46_0">1</span>Josef kom till farao och underrättade honom om att hans far och hans bröder hade kommit från Kanaan med sina får och kor och allt de ägde och nu var i Goshen. <span class="v" id="v_46_1">2</span>Josef hade tagit med sig fem av bröderna och lät dem träda fram inför farao. <span class="v" id="v_46_2">3</span>När farao frågade dem vad de livnärde sig på svarade de: ”Vi är herdar, herre, vi liksom våra fäder.” <span class="v" id="v_46_3">4</span>Sedan sade de till farao: ”Vi har kommit för att vara en tid här i landet, vi har inget bete till våra får och getter, eftersom det är så svår missväxt i Kanaan. Vi ber dig, herre: låt oss få bo i Goshen.” <span class="v" id="v_46_4">5</span>Farao sade till Josef: ”Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. <span class="v" id="v_46_5">6</span>Hela Egypten ligger öppet för dig. Låt din far och dina bröder bosätta sig i den bästa delen av landet: de får bo i Goshen. Och om du känner några av dem som duktiga karlar, kan du ge dem uppsikten över min boskap.”</p>
  597. <p> <span class="v" id="v_46_6">7</span>Sedan hämtade Josef sin far Jakob och föreställde honom för farao. Jakob hälsade farao, <span class="v" id="v_46_7">8</span>och farao frågade honom om hans ålder. <span class="v" id="v_46_8">9</span>”Min vandringstid har varat 130 år”, svarade Jakob. ”Få och svåra har mina levnadsår varit, de har inte blivit så många som mina fäders vandringsår.” <span class="v" id="v_46_9">10</span>Jakob tog farväl av farao och lämnade honom.</p>
  598. <p> <span class="v" id="v_46_10">11</span>Josef lät sin far och sina bröder bo i Egypten och gav dem jord där, i den bästa delen av landet, i Ramses, så som farao hade befallt. <span class="v" id="v_46_11">12</span>Och Josef sörjde för att hans far och hans bröder och hela hans fars släkt fick livsmedel alltefter familjernas storlek.</p>
  599.  
  600. <h2>Josef gör Egypten till faraos egendom</h2>
  601. <p> <span class="v" id="v_46_12">13</span>På hela jorden var man nu utan bröd, hungersnöden var mycket svår, och både Egypten och Kanaan var nära att förgås av hunger. <span class="v" id="v_46_13">14</span>Genom att låta folket köpa säd samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och i Kanaan och förde dem till farao. <span class="v" id="v_46_14">15</span>När pengarna hade tagit slut i Egypten och Kanaan kom egypterna till Josef. ”Ge oss bröd”, bad de. ”Eller måste vi dö här i din åsyn bara för att vi inte har några pengar?” <span class="v" id="v_46_15">16</span>Då svarade Josef: ”Är pengarna slut, så kom hit med er boskap. Då ger jag er bröd i utbyte.” <span class="v" id="v_46_16">17</span>De kom med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot hästarna, fårhjordarna, nötboskapen och åsnorna. Så försörjde han dem det året med bröd i utbyte mot all deras boskap.</p>
  602. <p> <span class="v" id="v_46_17">18</span>Året gick till ända, och följande år kom de till Josef och sade: ”Vi måste säga som det är, herre: pengarna är slut och vår boskap har du redan fått. Det enda vi kan ge dig är våra kroppar och vår jord. <span class="v" id="v_46_18">19</span>Eller måste vi dö inför ögonen på dig, vi och vår jord? Ta oss och vår jord i betalning för bröd. Vi och vår jord blir faraos egendom, bara du ger oss utsäde, så att vi kan överleva och inte behöver dö och vår jord slipper ligga öde.” <span class="v" id="v_46_19">20</span>Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Alla egypter sålde sina åkrar, eftersom hungersnöden var så svår. Jorden blev på detta sätt faraos egendom. <span class="v" id="v_46_20">21</span>Och överallt i hela Egypten gjorde han människorna till slavar. <span class="v" id="v_46_21">22</span>Prästernas jord köpte han dock inte. De hade sitt lagstadgade underhåll från farao, de levde på det underhåll farao gav dem och behövde därför inte sälja sin jord.</p>
  603. <p> <span class="v" id="v_46_22">23</span>Josef sade till folket: ”Nu har jag köpt er och er jord åt farao. Här har ni säd så att ni kan beså jorden. <span class="v" id="v_46_23">24</span>När skörden bärgas skall ni ge en femtedel åt farao. Fyra femtedelar får ni behålla till utsäde och till mat åt er och era familjer och alla ni har att försörja.” <span class="v" id="v_46_24">25</span>Egypterna sade: ”Du har räddat våra liv, herre. Vi är tacksamma att få vara slavar åt farao.” <span class="v" id="v_46_25">26</span>Josef gjorde detta till en lag som gäller än i dag för jorden i Egypten: en femtedel till farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.</p>
  604.  
  605. <h2>Jakobs sista önskan</h2>
  606. <p> <span class="v" id="v_46_26">27</span>Israeliterna bosatte sig alltså i Goshen i Egypten. Där skaffade de sig jord, och de var fruktsamma och blev mycket talrika. <span class="v" id="v_46_27">28</span>Jakob levde sjutton år i Egypten; hans livstid blev 147 år.</p>
  607. <p> <span class="v" id="v_46_28">29</span>När tiden närmade sig då Israel skulle dö kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: ”Jag ber dig om en ynnest. Lägg handen mellan mina lår och svär att visa mig din kärlek och trofasthet: begrav mig inte i Egypten. <span class="v" id="v_46_29">30</span>När jag har gått till vila hos fäderna, för mig då bort från Egypten och lägg mig i mina fäders grav.” Josef svarade: ”Jag skall göra som du har sagt.” – <span class="v" id="v_46_30">31</span>”Ge mig din ed”, sade Jakob, och han gav honom sin ed. Sedan knäföll Israel vid sängens huvudgärd.</p>
  608.  
  609. <h2 class="ch_pos" id="ch_47">Jakob välsignar Josefs söner</h2>
  610. <p><span class="ch">48</span> <span class="v" id="v_47_0">1</span>Efter en tid fick Josef bud att hans far var sjuk. Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim, <span class="v" id="v_47_1">2</span>och man talade om för Jakob att hans son Josef hade kommit. Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen.</p>
  611. <p> <span class="v" id="v_47_2">3</span>Jakob sade till Josef: ”Gud den Väldige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaan. Där välsignade han mig <span class="v" id="v_47_3">4</span>och sade till mig: ’Jag skall göra dig fruktsam, så att du förökar dig och blir till många folk. Och jag skall ge dina ättlingar detta land som egendom för all framtid.’ – <span class="v" id="v_47_4">5</span>Nu skall de två söner som du har fått i Egypten innan jag kom hit till dig vara mina. Efraim och Manasse skall vara mina, på samma sätt som Ruben och Simon. <span class="v" id="v_47_5">6</span>Men de barn du får efter dem skall vara dina: de skall räknas in under sina bröder i det land som blir deras. – <span class="v" id="v_47_6">7</span>På färden genom Kanaan, när jag kom från Paddan, dog Rakel från mig, när det ännu var ett stycke kvar till Efrata. Jag begravde henne där, invid vägen till Efrata.” Efrata är det nuvarande Betlehem.</p>
  612. <p> <span class="v" id="v_47_7">8</span>När Israel fick se Josefs söner frågade han: ”Vilka är detta?” <span class="v" id="v_47_8">9</span>Josef svarade sin far: ”Det är mina söner som Gud har gett mig här.” – ”Kom hit med dem till mig”, sade Israel, ”så får jag välsigna dem.” <span class="v" id="v_47_9">10</span>Israel var skumögd av ålder och såg illa. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i famn. <span class="v" id="v_47_10">11</span>Och Israel sade till Josef: ”Jag trodde inte att jag skulle få se dig igen, och nu har Gud låtit mig få se dina barn också!”</p>
  613. <p> <span class="v" id="v_47_11">12</span>Josef lyfte ner dem ur Israels knä och bugade sig till jorden. <span class="v" id="v_47_12">13</span>Sedan tog Josef Efraim i sin högra hand, så att Israel fick honom till vänster, och Manasse i sin vänstra hand, så att Israel fick honom till höger, och förde fram dem till Israel. <span class="v" id="v_47_13">14</span>Men Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, fastän han var den yngre, och sin vänstra hand lade han på Manasses huvud. Han korsade alltså sina händer. Men Manasse var den förstfödde.</p>
  614. <p> <span class="v" id="v_47_14">15</span>Israel välsignade dem och sade: </p>
  615. <div class="poetry">
  616. <div class="line">”Den Gud som mina fäder höll sig till,</div>
  617. <div class="line">Abraham och Isak,</div>
  618. <div class="line">den Gud som har varit min herde </div>
  619. <div class="line">från min första stund till denna dag,</div>
  620. <div class="line"> <span class="v" id="v_47_15">16</span>den ängel som löst mig från allt ont, </div>
  621. <div class="line">han må välsigna dessa barn. </div>
  622. <div class="line">Genom dem skall mitt namn leva vidare, </div>
  623. <div class="line">mitt och mina fäders, Abrahams och Isaks. </div>
  624. <div class="line">Må de föröka sig och bli talrika på jorden.”</div>
  625. </div>
  626. <p> <span class="v" id="v_47_16">17</span>Josef ogillade att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud och grep därför tag i faderns hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses. <span class="v" id="v_47_17">18</span>”Inte så, far”, sade Josef. ”Det här är den förstfödde, lägg din högra hand på hans huvud.” <span class="v" id="v_47_18">19</span>Men det ville inte hans far utan sade: ”Jag vet, min son, jag vet. Också han skall bli till ett folk, också han skall bli stor. Men hans yngre bror skall bli större än han, och av hans ättlingar skall bli stora folk.”</p>
  627. <p> <span class="v" id="v_47_19">20</span>Den dagen välsignade han dem och sade: ”När israeliterna välsignar skall de bruka era namn och säga: Må Gud göra dig sådan som Efraim och Manasse!” – Han satte alltså Efraim före Manasse.</p>
  628. <p> <span class="v" id="v_47_20">21</span>Israel sade till Josef: ”Jag skall snart dö, men Gud skall vara med er och föra er tillbaka till era fäders land. <span class="v" id="v_47_21">22</span>Jag ger dig nu, utöver vad dina bröder får, en bergsrygg som jag tagit från amoreerna med svärd och båge.”</p>
  629.  
  630. <h2 class="ch_pos" id="ch_48">Jakobs sista ord till sina söner</h2>
  631. <p><span class="ch">49</span> <span class="v" id="v_48_0">1</span>Jakob kallade till sig sina söner och sade: </p>
  632. <div class="poetry">
  633. <div class="line">”Samlas här, jag vill förkunna </div>
  634. <div class="line">vad som händer er i kommande dagar.</div>
  635. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_1">2</span>Kom hit och lyssna, Jakobs söner, </div>
  636. <div class="line">lyssna på Israel, er fader.</div>
  637. </div>
  638. <div class="poetry">
  639. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_2">3</span>Ruben, du är min förstfödde, </div>
  640. <div class="line">min mannakrafts första frukt, </div>
  641. <div class="line">den främste i ära, den främste i styrka.</div>
  642. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_3">4</span>Du är som ett svallande vatten. </div>
  643. <div class="line">Du skall inte mer vara den främste, </div>
  644. <div class="line">ty du intog din faders säng, </div>
  645. <div class="line">du vanhelgade min bädd.</div>
  646. </div>
  647. <div class="poetry">
  648. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_4">5</span>Simon och Levi är bröder, </div>
  649. <div class="line">deras svärd är våldets verktyg.</div>
  650. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_5">6</span>Jag skyr deras sällskap </div>
  651. <div class="line">och vill inte vara i lag med dem. </div>
  652. <div class="line">I sin vrede dräpte de män, </div>
  653. <div class="line">i övermod stympade de oxar.</div>
  654. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_6">7</span>Förbannad deras otyglade vrede, </div>
  655. <div class="line">deras skoningslösa raseri. </div>
  656. <div class="line">Jag skall sprida dem i Jakob,</div>
  657. <div class="line">skingra dem över Israel.</div>
  658. </div>
  659. <div class="poetry">
  660. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_7">8</span>Juda, dig prisar dina bröder, </div>
  661. <div class="line">du slår dina fiender på flykten. </div>
  662. <div class="line">Din faders söner bugar sig för dig.</div>
  663. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_8">9</span>Ett ungt lejon är Juda. </div>
  664. <div class="line">Du reser dig upp från ditt byte, min son. </div>
  665. <div class="line">Han lägger sig ner och vilar som ett lejon, </div>
  666. <div class="line">ett lejon som ingen vågar störa.</div>
  667. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_9">10</span>Spiran skall förbli hos Juda, </div>
  668. <div class="line">härskarstaven i hans hand. </div>
  669. <div class="line">En gång skall han motta tribut </div>
  670. <div class="line">och folken tvingas till lydnad.</div>
  671. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_10">11</span>Han binder sin åsna vid vinstocken, </div>
  672. <div class="line">sitt åsneföl vid rankan. </div>
  673. <div class="line">Han tvättar sin dräkt i vin, </div>
  674. <div class="line">sin klädnad i druvornas blod.</div>
  675. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_11">12</span>Hans ögon är mörkare än vin, </div>
  676. <div class="line">hans tänder vitare än mjölk.</div>
  677. </div>
  678. <div class="poetry">
  679. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_12">13</span>Sebulon bor vid havets kust, </div>
  680. <div class="line">vid kusten där skepp lägger till, </div>
  681. <div class="line">ända bort emot Sidon.</div>
  682. </div>
  683. <div class="poetry">
  684. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_13">14</span>Isaskar är en stark åsna </div>
  685. <div class="line">som lagt sig till vila i fållan.</div>
  686. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_14">15</span>Han fann det gott att komma till ro </div>
  687. <div class="line">och såg att landet var ljuvligt. </div>
  688. <div class="line">Då böjde han nacken under bördan </div>
  689. <div class="line">och blev en ofri dagsverkare.</div>
  690. </div>
  691. <div class="poetry">
  692. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_15">16</span>Dans folk är lika starkt</div>
  693. <div class="line">som någon annan stam i Israel.</div>
  694. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_16">17</span>Dan är en orm vid vägen, </div>
  695. <div class="line">en huggorm vid stigen </div>
  696. <div class="line">som hugger hästen i hasen, </div>
  697. <div class="line">så att ryttaren faller baklänges.</div>
  698. </div>
  699. <div class="poetry">
  700. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_17">18</span>På din hjälp hoppas jag, Herre!</div>
  701. </div>
  702. <div class="poetry">
  703. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_18">19</span>Gad överfalls av rövarband, </div>
  704. <div class="line">själv faller han dem i ryggen.</div>
  705. </div>
  706. <div class="poetry">
  707. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_19">20</span>Asher mättas av feta rätter, </div>
  708. <div class="line">han bjuder på kunglig spis.</div>
  709. </div>
  710. <div class="poetry">
  711. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_20">21</span>Naftali är en hind som rör sig i frihet </div>
  712. <div class="line">och föder vackra kalvar.</div>
  713. </div>
  714. <div class="poetry">
  715. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_21">22</span>Ett ungt fruktträd är Josef, </div>
  716. <div class="line">ett ungt fruktträd vid källan, </div>
  717. <div class="line">grenarna klättrar upp efter muren.</div>
  718. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_22">23</span>Skyttar ansätter honom, </div>
  719. <div class="line">bågskyttar går till anfall,</div>
  720. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_23">24</span>men han håller stadigt sin båge, </div>
  721. <div class="line">och smidigt rör sig hans hand.</div>
  722. <div class="line">Jakobs Mäktige, Herden, Israels Sten,</div>
  723. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_24">25</span>din faders Gud, han skall hjälpa dig, </div>
  724. <div class="line">Gud den Väldige, han skall välsigna dig</div>
  725. <div class="line">med välsignelser från himlen därovan, </div>
  726. <div class="line">välsignelser från djupet som vilar därnedan,</div>
  727. <div class="line">med välsignelser från bröst och sköte,</div>
  728. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_25">26</span>välsignelser från ax och blomma, </div>
  729. <div class="line">välsignelser från de uråldriga bergen, </div>
  730. <div class="line">lycka från de eviga höjderna. </div>
  731. <div class="line">Må detta strömma över Josefs huvud, </div>
  732. <div class="line">över hjässan på fursten bland bröder.</div>
  733. </div>
  734. <div class="poetry">
  735. <div class="line"> <span class="v" id="v_48_26">27</span>Benjamin är en rovgirig varg, </div>
  736. <div class="line">på morgonen förtär han sitt rov, </div>
  737. <div class="line">mot kvällen fördelar han sitt byte.”</div>
  738. </div>
  739. <p class="spacebefore"> <span class="v" id="v_48_27">28</span>Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far talade till dem. Han välsignade dem och gav var och en av dem den välsignelse som tillkom honom.</p>
  740.  
  741. <h2>Jakobs död och begravning</h2>
  742. <p> <span class="v" id="v_48_28">29</span>Sedan befallde han dem: ”När jag nu förenas med mina fäder skall ni begrava mig hos dem i grottan på hettiten Efrons fält, <span class="v" id="v_48_29">30</span>grottan på fältet i Makpela utanför Mamre i Kanaan, det fält som Abraham köpte som gravplats av hettiten Efron. <span class="v" id="v_48_30">31</span>Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea.” – <span class="v" id="v_48_31">32</span>Fältet med grottan förvärvades från hettiterna.</p>
  743. <p> <span class="v" id="v_48_32">33</span>När Jakob hade sagt detta till sina söner drog han upp fötterna i sängen. Så dog han och förenades med sina fäder. <span class="ch ch_pos" id="ch_49">50</span> <span class="v" id="v_49_0">1</span>Och Josef kastade sig ner över sin far och grät och kysste honom.</p>
  744. <p> <span class="v" id="v_49_1">2</span>Sedan befallde Josef läkarna han hade i sin tjänst att de skulle balsamera hans far, och läkarna balsamerade Israel. <span class="v" id="v_49_2">3</span>Det tog fyrtio dagar, den tid en balsamering tar. Egypterna begrät honom i sjuttio dagar, <span class="v" id="v_49_3">4</span>och när denna sorgetid var över talade Josef med faraos hovfolk och sade till dem: ”Jag ber er om en ynnest: lägg fram min sak inför farao och tala om för honom <span class="v" id="v_49_4">5</span>att min far har tagit en ed av mig och sagt: ’När jag dör, lägg mig då i den grav som jag har låtit hugga ut åt mig i Kanaan.’ Be honom att han låter mig resa dit upp och begrava min far. Sedan skall jag återvända hit.” <span class="v" id="v_49_5">6</span>Farao lät hälsa: ”Res dit upp och begrav din far enligt den ed han har tagit av dig.”</p>
  745. <p> <span class="v" id="v_49_6">7</span>Josef reste för att begrava sin far, och med honom följde alla de äldsta ämbetsmännen vid faraos hov och alla Egyptens äldste <span class="v" id="v_49_7">8</span>och hela Josefs familj, hans bröder och hans fars familj. Kvinnor och barn lämnade de dock kvar i Goshen, liksom får och kor. <span class="v" id="v_49_8">9</span>Han hade med sig både vagnar och hästar, det var ett mycket stort följe.</p>
  746. <p> <span class="v" id="v_49_9">10</span>När de kom till Goren Haatad på andra sidan Jordan höll de en stor och högtidlig dödsklagan. Josef utlyste en sju dagars sorgehögtid efter sin far. <span class="v" id="v_49_10">11</span>Invånarna i landet, kanaaneerna, såg sorgehögtiden i Goren Haatad, och de sade: ”Där håller egypterna en stor sorgehögtid.” Därför kallade man platsen Avel Misrajim; det ligger på andra sidan Jordan.</p>
  747. <p> <span class="v" id="v_49_11">12</span>Jakobs söner gjorde med sin far så som han hade befallt dem: <span class="v" id="v_49_12">13</span>de förde honom till Kanaan och begravde honom i grottan på fältet i Makpela, det fält utanför Mamre som Abraham köpt som gravplats av hettiten Efron. <span class="v" id="v_49_13">14</span>När Josef hade begravt sin far återvände han till Egypten med sina bröder och alla andra som hade följt med honom till hans fars begravning.</p>
  748.  
  749. <h2>Josef lugnar sina bröder</h2>
  750. <p> <span class="v" id="v_49_14">15</span>När Josefs bröder tänkte på att deras far var borta sade de: ”Kanske Josef hyser agg till oss och vill ge igen för allt ont vi har gjort honom.” <span class="v" id="v_49_15">16</span>Därför skickade de bud till Josef och lät säga: ”Innan han dog bad din far <span class="v" id="v_49_16">17</span>att vi skulle säga till dig: ’Vi ber dig förlåta oss, dina bröder, vår synd och skuld. Vi har gjort dig mycket ont.’ Så förlåt oss, din fars Guds tjänare, den synd vi har begått!” Vid dessa ord brast Josef i gråt. <span class="v" id="v_49_17">18</span>Sedan kom också bröderna själva och föll ner inför honom och sade: ”Vi är dina slavar.” <span class="v" id="v_49_18">19</span>Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Jag är ju inte Gud! <span class="v" id="v_49_19">20</span>Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Han ville göra det som nu har skett och därigenom bevara många människor vid liv. <span class="v" id="v_49_20">21</span>Var inte rädda, jag skall sörja för er och era barn.” Så talade han lugnande och uppmuntrande till dem.</p>
  751.  
  752. <h2>Josefs ålderdom och död</h2>
  753. <p> <span class="v" id="v_49_21">22</span>Josef bodde kvar i Egypten tillsammans med sin släkt, och han levde i 110 år. <span class="v" id="v_49_22">23</span>På Efraims sida fick han se barn i tredje led, och barn till Manasses son Makir kunde han uppta som sina. <span class="v" id="v_49_23">24</span>Josef sade till sina fränder: ”Jag skall snart dö, men Gud kommer att ta sig an er och föra er från detta land upp till det land som han med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob.” <span class="v" id="v_49_24">25</span>Sedan tog han en ed av Israels ättlingar och sade: ”Gud kommer att ta sig an er, och då skall ni föra mina ben härifrån.” <span class="v" id="v_49_25">26</span>Så dog Josef i en ålder av 110 år, och han blev balsamerad och lagd i en kista i Egypten.</p>
  754.  
  755. </div>
  756. </html>
Advertisement
Add Comment
Please, Sign In to add comment
Advertisement
Public Pastes
Advertisement
We use cookies for various purposes including analytics. By continuing to use Pastebin, you agree to our use of cookies as described in the Cookies Policy.  OK, I Understand
Not a member of Pastebin yet?
Sign Up, it unlocks many cool features!