Det jag har valt att diskutera är ett rättsfall känt som Mangamålet. Mangamålet handlar om ett åtal mot individen Simon Lundström som blir åtalad för barnpornografibrott, mer specifikt för att äga bilder på minderåriga barn som är nakna alternativt befinner sig i sexuella situationer. Jag valde detta då jag själv skulle kunna beteckna mig själv som ett fan av manga samt anser jag att fallet i fråga är relevant till uppgiften. Det intressanta med det här fallet är att det berör så många olika punkter inom sagt uppgift.
Innan det väcktes åtal arbetade Simon Lundström som översättare för manga (manga är en typ av japansk serie) för språken japanska till svenska. Simon blev fälld och dömd av tingsrätten till dagsböter för innehav av 39 barnpornografiska bilder. Domen i tingsrätten överklagades till Hovrätten. Även i hovrätten blev Simon fälld dock med ett lindrigare straff än vad tingsrätten hade gett honom då de inte anser att alla bilderna var pornografiska. När Simon blev fälld i hovrätten överklagade han det till den högsta domstolen. I högsta domstolen blev Simon frikänd då högsta domstolen anser att lagstiften har fel då de inte kan krimanelisera det i relation till yttrandefriheten i grundlagen det fanns dock en bild av de 39 som de ansågs vara straffbar det lades dock åt sidan då man ansåg att det kunde försvaras i relation till Simons arbete. Åtalet kom att leda till att Simon blev friad från framtida översättningsarbeten till att han blev frikänd.

Någonting som är viktigt vad gället just Mangamålet är att man måste ha i åtanke bilderna/seriernas ursprung. I detta fall är bilderna/seriernas ursprung Japan. I vissa ställen i Japan så är man byxmyndig från att man är 13år. I och med att åldern är 13år på vissa ställen så har det skapat en subgenre vid namn lolicon. Lolicon är den genre som handlar om unga tjejer som precis har blivit könsmogna. En serie behöver inte vara erotisk på något sätt för att klassificeras inom genren lolicon men fokusen på serien måste vara på de unga tjejerna, trots det så har många serier inom genren erotiska underlinjer.
Inom median manga så finns en genre vid namn hentai. Hentai är en svag beskrivning på pornografi inom mediet manga, jag säger svag då definitionen kan variera, en del serier inom genren klassificerar inte sig själv som hentai utav bara tar användning av subgenre titeln. Inom genren hentai finns det flera subgenre bland annat lolicon. Det finns en annan genre vid namn shotacon vilket är samma sak som lolicon fast med focus på killar istället. Det är viktigt att skilja dessa åt då vissa av tecknarna av dessa bilder/serier inte vill bli hopblandad med den andre genren då det inte är den tecknares stil på hur den ritar upp eller berättar saker på, det är dock inte att kalla det tabu utan mer av att tecknaren ska klassificera sig själv.
Det som ligger som etiskt dilemma med det här fallet är frågan om det är rätt att förbjuda en viss konstform i relation till vad man anser är moraliskt rätt inom sexuella och erotiska. Om man ska förbjuda bilder som dessa så gör det intrång på konstnärlig frihet samt yttrandefrihet. Det öppnar också upp för diskussion om hur dan man kan döma någon när det inte finns ett offer. Ett liknande fall som kommit upp på senare tid som berör lite samma sak är diskussionen om Mohammed avbildningarna.
Det skulle också bryta informationsrätten om de då skulle förbjuda att läsa och ta del av andra personers skapelser och fantasier oberoende till hur sjuka per definition de kan vara. Det finns dock fortfarande en begräsning till vad som gäller utspridningen av detta. Då man har rätt att tycka/tänka vad man vill så får man inte sprida det som man vill, detta gäller också vid hets mot folkgrupp.

Det som är klumpigt är i inom barnpornografin då det gäller enbart om en bild. Om det är ett fotografi eller en teckning gör då alltså ingen skillnad. Man har på efterhand börjat med en lagstiftning vad gäller lagen om barnpornografibrott. Att den ska förtydligas och korrigeras så att konstnärer och artister ska kunna få skapa vad de vill oberoende till hur pass sjukt det kan anses vara. Att alla tekningar ska inte kunna fällas mot det, bara verklighetstrogna bilder.
En annan form av media som har fått väldigt många heta kommentarer och diskussioner är hur kvinnor blir avbildade på film och i datorspel. Mycket i den debatten leder ofta tillbacka till samma sak som är i mangamålet. Ska man förbjuda och censurera vissa konstnärer(nu inom ett annat medium) i tillsyn till vad andra anser inte är rätt?
Jag tycker personligen att mangamålet är ett mycket speciellt fall då man avväger om vad som är moraliskt sexuellt rätt emot hur pass man skyddar barn ifrån övergrepp.  Man kan också helt klart se en kultur skillnad igenom det hela då i Japan skulle det vara helt lagligt. Ska man diskuterar om vad är normalt är så måste man ha klart för sig om för vem det normala ska gälla. Det höjer också frågan om man ska förbjuda saker om de anses som onormala, som I Japan är det helt lagligt men även där är det inte enligt normen. Det som jag tycker gör det intressant är att högsta domstolen säger emot sig själva med att säga att en av bilderna kan man fällas för trots vad de precis hade sagt i syn till grundlagen.