Ett kärnkraftverk som producerar el släpper inte ut några växthusgaser men det gör däremot brytning och produktionen av det kärnbränsle som är förutsättningen för elproduktionen.

Den isotop (U235) som utgör kärnbränslet finns i oerhört små mängder i uranmalmen vilket i sin tur innebär att enorma mängder berg måste grävas fram och krossas för att få fram kärnbränsle. 1 kilo kärnbränsle kräver brytning av cirka 1,5 miljoner ton malm vilket motsvarar krossning av en jättekub berg med 80 meters sidor! Det kan jämföras med tornet i Stockholms stadshus som är ca 100 meter högt. De svenska kärnkraftverken förbrukar cirka 225 ton kärnbränsle per år vilket innebär att gigantiska gruvhål – och landskapsförstörelse – uppstår i de länder där uranbrytningen sker (Australien, Canada, USA, Uzbekistan) enbart för att försörja svensk kärnkraftproduktion med bränsle.

En sådan enorm bergkrossning kräver mycket energi i form av maskiner och transporter som i sin tur släpper ut växthusgaser. För varje MWh el som kärnkraften producerar släpps det ut ca 40 kilo koldioxid i atmosfären. De svenska kärnkraftverken producerar cirka 60–70 TWh el per år vilket innebar att de bidrar till utsläpp av växthusgaser i världen motsvarande cirka 2,6 miljoner ton koldioxid varje år. Det är mer än vad alla raffinaderier i Sverige släpper ut och fem gånger mer än det svenska inrikesflygets årliga utsläpp.

Observera att i de här beräkningarna ingår inte utsläpp av växthusgaser som genereras av kärnkraften vid konstruktion, demontering och förvaring av de låg- och mellanaktiva resterna från nedlagda verk och från förvaringen av utbränt kärnbränsle. Sådana livscykelanalyser pekar på utsläpp av koldioxid som är två till tre gånger större per MhW än vad som använts här.

I jämförelse med el producerad av kol, olja och fossilgas innebär elproduktion från kärnkraftverk minst utsläpp av växthusgaser per levererad MWh. Men inte lika med noll.

Stig Tegle

fil dr i nationalekonomi