Det måste få tillåtas att göras ändringar i alla pjäser.

Gamla klassiska pjäser ses av många som något heligt, men är dessa manus lagar som inte får brytas? Är hamlet eller macbeth fulländade mästerverk som inte tåls att rubba? Eller, skulle de kanske bara tjäna på att ibland dammas av och få sig en ny och fräsch uppdatering?

Det som jag tycker är vitalt i teater är att hålla spänningen hög och att åskådaren hela föreställningen känner att det som händer på scenen känns äkta. En pjäs som då är skriven för flera hundra år sen kan kännas främmande för tittaren, delvis för att Det gamla språket som inte längre låter likadant som du och jag pratar men också hur mänskorna reagerar på det som händer på scenen har förändrats. Något som ansågs stötande förr skulle en människa idag inte ens blinka åt. Och detta tycker jag teater måste förhålla sig till för att utvecklas i samma takt som resten av samhället och fortsätta hålla sig relevant.

Ändringar i klassiker kan också leda till att det når en bredare publik som kanske aldrig annars hade visat intresse för verken. Eller ge de som redan tittat en chans att kunna se den en gång till i ny tappning. Just att ändringar alltd händer är ju också det fina ,ed teater, att ingen föreställning är det andra lik. Även om manus alltid vore det samma så skulle varje föreställning ändå variera beroende på skådespelarnas dagsform eller vilken lokal den framförs i.

Visst ska alla verk alltid finnas kvar i sin ursprungliga form men varför behålla dom så när teater faktiskt är en konstform som tilllåter dem att växa. Bara för att meade spelas på en scen i rom exakt så som den såg ut och lät på de gamla grekernas tid kan exakt samma uppsättnig göras exakt samma kväll på en scen i paris fast i en ny tappnig. Det ena utesluter helt enkelt inte det andra. Så avslutnigsvis så vill jag säga behåll de gamla klassikerna, men tillåt dem att växa och frodas till från helt fullgoda frön till att bli de blommor de kan vara och bli med bara lite ny färg och flär.