Romeo Olsson's Professional Poetry

https://www.youtube.com/watch?v=S3GOwWJH3XE

Jag mötte en man igår. Han kom gående över de smaragdgröna kullarna i Brösarp. Likt en ängel uppenbarade han sig framför mig, tryckte min hand och bad mig sitta ner.

Han sade att han vandrat från Smygehuk, och att han kommit för att fisa mig i ansiktet. Jag ryggade tillbaka, men inom bråkdelen av en tiotusendels sekund fann jag mig liggande på marken med hans snövita skinkor smärtsamt nära mitt anlete. Sakta, sakta förde han dem närmare och närmare mig; precis så nära att hans ringmuskel nästintill snuddade vid min vibrerande nästipp.

Sedan låg vi så i flera minuter och bara andades. Och sedan fes han. Det var som om jag försvann för ett ögonblick och när jag vaknade igen då var han försvunnen.

Jag tror mig ibland se honom komma gående längs landsvägen, tycker mig ibland höra ljudet av hans varma luft mot min kind.

Men han är borta, borta likt en vind.

----------------------------------------

I met a man yesterday.
He came walking
over the emerald green hills
in Brösarp.

Like an angel
he appeared before me,
took my hand
and bade me to sit.

He said he had wandered from Smygehuk
And that he had come
to fart in my face.

I recoiled,
but within a fraction
of a thousandth of a second
I found myself
lying down
on the ground
with his snow-white buttocks
painfully close to my countenance.
Slowly, slowly, he moved them
closer and closer
to me.
So close,
that his sphincter
almost touched
my quivering nose.

We lay like that
for several minutes
and just
breathed.
And then he farted.
It was as if
I disappeared for a moment
and when I awoke
he had disappeared.

But he is gone
gone like the wind.